Om en nyligen timad lyckosam fångst av spindlar på nätet (av Björn Dal)

Rubriken kan så här på senvintern associera till Sven Ingemar Ljunghs fina lilla uppsats i Vetenskapsakademins handlingar 1817, Om insect-fångst på is, men så är inte fallet: det handlar istället om att fånga ett rart exemplar av Clercks spindelbok på nätet!

Jag har ägnat mycken tid åt Carl Clerck och skrivit om honom och hans verk i flera sammanhang. Ibland kommer gamla kunskaper väl till pass! Så här i corona-tider har jag nog tillbringat mera tid än annars med att söka en och annan bok bland de miljoner man kan studera på sin skärm. Varför jag hamnade hos Clerck på ViaLibri den 14 februari vet jag inte riktigt – men så här såg de två första posterna ut:

Som alla ser är det ju en avsevärd prisskillnad på de båda exemplaren av Svenska Spindlar som här hamnat intill varandra. Jag blev naturligtvis genast nyfiken – varför ett så billigt exemplar, goda ex brukar i alla fall hamna kring 15.000 kronor – detta ex därtill i ett till synes praktfullt band? Av texten framgår strax att boken är komplett men exemplaret tydligen miserabelt: ”traces d´humidité visibles – papier jauni – relieure partiellement décolorée, coins choqués, usés, certains lacunaires, second plat tàché de peinture blanche”! Vattenskador och färgstänk förklarar så klart priset. Det såg också illa ut på ett par bilder, bl.a. titelbladet, men ett par detaljbilder av planschernas handkolorerade spindlar visade inga skador – jag tänkte att färgen borde ha börjat lösas upp om det varit riktigt vått.

Jag klickade i alla fram några flera bilder säljaren lagt ut och fastnade då för den här:

Ser inte boken ut att vara i tjockaste laget? Proportionerna stämmer inte med mina tre exemplar, de är tunnare, men digitala bilder kan ju lätt förvrängas – fast titelfältets text ser ju riktig ut. Kan det vara bundet av någon mindre begåvad bokbindare som valt alltför tjocka pärmar – nej, ryggen är professionellt utformad med röda skinnpåläggningar. Kan det verkligen vara ett exemplar på tjockt papper?? Clerck tog 22 exemplar på fint tjockt medianpapper, jag har kvar kopior på hans räkenskaper … ja men för tusan, är det möjligt???

Allt är möjligt i böckernas värld, och jag hade i alla fall inte svårt att övertyga mig själv – det kan vara ett av dess exemplar! Jag har en gång noterat att Österlund hade ett ex 1934 och B&B ett som följde i flera kataloger vid samma tid; de betingade höga priser, minst det dubbla mot ’vanliga’ exemplar. Det enda exemplar jag själv sett på medianpapper fanns i en privat samling kring 1970, kanske var det Österlunds ex, i ett grönt skinnband.

     Måste få veta, jag tar chansen! Euron var just nere på 10 kronor jämnt, gynnsamt läge. Vem var nu säljaren … aj då, inget antikvariat, bara på franska eBay. Nåväl, ’Cabinet des Curieux’ i Paris. Jag googlar, så här ser det ut!

På måndag och tisdag försöker jag gå in och beställa boken på eBay, men misslyckas med alla lösenord, koder etc. Jag mejlar och försöker ringa. Ingen framgång. Unga begåvade människor klarar kanske sånt här bättre, frågar Tommy på Pixbo Books om hjälp. Han kör också fast, kanske frankofilen Torgny Schunnesson har någon försänkning i Paris som kan hjälpa? Men då kommer ett svar på mitt mejlade nödrop: «Je veux acheter votre livre de Clerck, Aranei Svecici, 1757! Comment faire ?? » – « C´est possible» !

Jag betalar direkt och hoppas – innehavaren av Cabinet des Curieux, monsieur Thierry Ruby, är inte bara vänlig utan också kvalificerad med ”Diplômé de l’École du Louvre – École du Louvre Graduated”. Boken skickas den 24 febr. och ankommer den 2 mars. Det var den säkrast förpackade bok jag någonsin fått mig tillsänd – paketet skulle kunna rymma 100 exemplar av Clercks spindelbok! Här ser ni låddan innan jag öppnade den, för jämförelse av storleken krönt med mitt exemplar av spindelverket med Kongl. Bibliothekets pärmexlibris!

Den väl förpackade spindelhistorien visade sig vara en fullträff: exemplaret är ett av de 22 som togs på fina medianpapperet, och vad bättre är, skicket är inte alls så dåligt som jag fruktat! Fuktskadorna är påtagliga på försättsen och de blanka bladen i början och slutet av boken; inlagan har synliga skador på titelbladet och de två följande bladen, liksom yttermarginalen på plansch 6 sist i bandet. Guldsnittet har i övrigt räddat inlagan, fuktskadan kan knappt skönjas på bladens övre marginal, i övrigt alldeles ren och fin inlaga. Det påtagliga vita färgstänket på bandets bakre pärm förefaller vara en plastfärg som låter sig lyftas bort prick för prick!

Bandet vållar mig huvudbry: kan det vara svenskt eller engelskt?  Det är märkligt nog bundet på grund fals (typ välskt band), alltså inte ett ’äkta’ franskt skinnband. De marmorerade försättsen känns typiskt franska. En etikett förkunnar att boken varit i Bailliere`s Londonfilial.

Det förbryllar alltid när fina band blivit misshandlade – hur kan det gå så, de utstrålar ju dyrbar skönhet! Jag skriver till säljaren Thierry Ruby och undrar om det finns någon känd bakgrundshistoria. Han berättar i ett mejl den 3e mars:

Hello monsieur Dal,

It was stored in the attic of a XIXth ceramic factory, near Etampes (city in Essonne). They started to restore the roof, and throw everithing in the street (hundreds of books, archives) 😟. A rag and bone man saved a part, sold to a local second hand shop, then a friend of mine (antique dealer) bought, and sold to me. Whith Clerck i bought surrealist bindings, xvith manuscrit…it was probably a nice library stored in this attic

A pity of ignorance . 

I’m glad now it’s in a safe place and appreciate.

Best regards

Thierry Ruby

Det händer förfärliga saker hela tiden! Ett bibliotek på vinden i en gammal byggnad kastas bara ner när taket ska repareras! Det var kanske en läcka där som skadat Clercken, eller regnade det när man rev? En lumpsamlare har ögon för saker som kan generera en slant, och från hand till hand hamnar boka så i Cabinet des Curieux (som för övrigt ser spännande ut, måste besökas när man nästa gång kommer till Paris!).

Nåväl, Clerck antecknade nogsamt den 5 maj 1757 att det hade blivit 498 exemplar av spindelhistorien, 474 på tryckpapper och 24 på medianpapper. Av de senare hade boktryckaren ’ skämt’ (fördärvat) 2, så det blev bara 22 ex på det dyrare papperet. Han antecknade noga att 17 av dessa skänktes och att han därefter hade 5 i behåll. Noggrant listar han också vilka som fick de dyrbara exemplaren, se bara:

’Konungen, Drotningen, Cron.Printzen, Martevil, Linnaeus, Schützer, Tessin, Scheffer, Palmstierna, K, Vet: Soc: i Upsal, K. Sv: Vet: Acad:, Unga Linnaeus, Vargentin, de Geer, Svab berg rådet, Bäck archiat:’ . Därtill alltså 5 ’i behåll’.

De flesta av dessa borde vara i behåll, men jag kan inte minnas mig ha sett något av dem. De två som svenska antikvariat hade till salu för nästan 100 år sedan bör också finnas bevarade. Återstår tre exemplar.

Ett av dessa exemplar ’överlever’ med nöd och näppe tack vare en lumpsamlare i den lilla staden Etampes fem mil söder om Paris! Det benämnes hädanefter ’Etampes-exemplaret’. Det ser ut att ha gjort en äventyrlig resa, i alla fall besökt Regent Street i London, men hur det hamnade på en vind i Etampes lär vi aldrig få veta. Fuktskadorna blir faktiskt mindre besvärande sedan jag kan föreställa mig hur de kommit till – de hör liksom mera naturligt till identiteten hos just detta exemplar. Nu känns det inte alls angeläget att försöka reducera spåren från bokens 263 år i människans tjänst. En av våra framstående antikvariatsbokhandlare har, om än i försäljningssyfte, uttryckt saken så att skavanken bara förstärker autenticiteten!  Denna bok är högst autentisk och nu på varsam vårdinrättning!

Visst är det fantastiskt intressant med alla dessa gamla böcker!

/Björn Dal

PS.  Jag drar mig till minnes en annan historia med Clercks spindelbok. Det var 1980-tal och jag målade lite på den tiden och då bland annat en aspfjäril på en bok. Bildens titel på utställningen i Odensbacken var ’Clercks aspfjäril’ – med hänvisning till en uppsats Clerck skrivit när han fångat den stora vackra fjärilen 1753. En besökare stannade upp vid tavlan, han kände igen namnet: ’Jag har en bok av en författare Clerck, jag samlar på snusdosor och köpte en låda med några sådana på en sommarauktion på Öland förra året. Betalade 6 kronor och i lådan var också lite andra saker, bland annat några böcker’. Jag häpnade förstås, han körde hem till närbelägna Örebro, hämtade boken och kom tillbaka. Det var ett fint exemplar av Clercks Svenska Spindlar, det blev lite som i Antikrundan när han fick veta att den ’var värd’ några tusen!

Jämförelse av uppslag på vanliga tryckpapperet och på medianpapperet, det tunnare tryckpapperet har en ojämnare yta.

Spindlar i gott sällskap, från vänster mina tre exemplar på tryckpapper: oskuret ex (bundet av Torsten Nilsson), brunt skinnband av vanlig typ (helt guldsnitt), brunt skinnband med Kongl. Bibliothekets pärmstämpel (stänkmarmorerade snitt) och Etampes-exemplaret på medianpapperet (olivgrönt skinnband, helt guldsnitt).

Bunden uti Lund – ny bok av Björn Dal

Så här gick det i korta drag till när boken Bunden uti Lund av Björn Dal kom till.

När tanken väl tagit form följde att antal skisser på hur ett verk om Berggrenska bokbinderiet skulle kunna organiseras och gestaltas.

Av praktiska skäl fick verket bygga på böcker i min egen samling (med några få viktiga kompletteringar) – att pendla till Lund och ’göra om’ de gedigna arkivstudier som William Karlson bygger sitt verk Bokband och bokbindare i Lund (1939) på var inte heller aktuellt. Det fick bli ett komplement till Karlson som ändå kan ses som ett självständigt arbete, en del i mina ’Utsökte saker’.

Arbetet tar sedan sin början med omläsning av de tidigare stora verken om svenska bokband, utöver Karlsons nämnda arbete Johannes Rudbeck Svenska bokband (1910-14), Arvid Hedbergs Stockholms bokbindare (1949-60) och Sten G. Lindbergs Mästarband (1980). De är alla rikt illustrerade i svart-vitt och påminner om den revolution som ägt rum på reproduktionssidan. Jag minns så väl hur lyxigt det var när jag kunde illustrera min uppsats i tidskriften Biblis årsbok 1971 med en färgbild på Körners steglits genom samarbete med Åke Andersson, som använde samma kliché i den första auktionskatalogen över biblioteket på Beatelund. När min uppsats om Sveriges zoologiska litteratur publicerades i Biblis 1974 trycktes den i ’boktryck’ (högtryck), för andra tryckning 1977 av samma årgång användes ’offset’ (plantryck). Förändringarna smyger sig på.

Sedan har jag fått vara med om rastertryck i offset i Portugal (fjärilsböcker), faksimiltryck av Clercks fjärilsbok hos Mardersteig i Verona ( en färg i taget på specialtillverkat papper för bästa resultat) och fyrfärgstryck i offset på en väldig maskin när Kristianstads boktryckeri tog sig an Sveriges Zoologiska Litteratur 1996. Då var det nytt att bilderna bearbetades digitalt och man fick se upp så att nyhetens behag inte resulterade i hoptryckta eller utdragna bilder. Tryckarna kunde med små kranar partiellt öka eller minska färgflödet i tryckriktningen och fick ligga och torka rent valsarna med lösningsmedel.

Nu trycker Litografen i Vinslöv på en lika stor fyrfärgs Heidelbergare, men allt är digitalt och färgflödet övervakas på skärmar. Bearbetningen i de digitala programmen som föregår framkallningen av plåtarna är väsentligt. Tryckningen sker i ett slutet system, valsarna rengörs mekaniskt och byte av plåtarna sker närmast automatiskt.

Om man får leva och skriva på så hinner man kanske också vara med om att trycka en bok med det nya digitala trycket med oregelbundet raster.


I biblioteket råder kaos under ett par års tid när böcker granskas och fotograferas. Fördelen är att man verkligen lär känna sin boksamling!

Bildfilen till Bunden uti Lund innehåller 1100 redigerade bilder som ska hållas reda på, här ses några i ”frimärksformat”. Bilderna är tagna med min iPhone i dagsljus med uppställda pappskivor som skapar en lugn bakgrund. Trots efterbearbetning i bildprogram så blir det ett annat ljus på det som fotograferas i november än det som tas i juli. Får leva med det. Trösten är att alla människor har en lite individuell färgsyn.

Hur ska nu boken se ut – olika upplägg prövas, pedagogik och tydlighet.
Redigeringsprogrammet InDesign ger alla möjligheter att skapa de sidor man önskar, man tänker uppslag och lägger text och bilder inom ramar som lätt kan flyttas om eller bytas ut. Det blir oändligt många beslut och korrigeringar. Det skulle inte gå utan ständig tillgång till de beskrivna verken och referenslitteraturen. Jag tänker att det måste vara ungefär samma arbetssätt som antikvariaten använder för sina tryckta kataloger.

Till tryckeriet flyger hela manuset till avdelningen ’Prepress’, där skickliga medarbetare som behärskar programvaran kontrollerar och korrigerar och lägger ut allt för att slå plåten.

Det är lite trolleri när den preparerade plåten går in i framkallaren och arksidan kommer ut på fyra tryckplåtar, en för varje färg.

Till de få manuella momenten hör hålslagningen av plåten och att mata in och plocka ut plåt – de glider sedan automatiskt ner och lägger sig mot gummivalsen och skickas upp när färgen är tryckt.

Hela upplagan, minst 5000 lägg, redo att tryckas först på den ena och sedan på den andra sidan = 10.000 körningar genom pressen. I praktiken blir det ytterligare minst 500 lägg, det måste finnas marginaler.

I andra änden på maskinen har tryckaren full kontroll över hela processen.

Då kör vi! Det är imponerande att se lägg för lägg skickas in i pressen i rasande fart, lite slowmotion visar hur teknik och pneumatik med blås och sug fixar detta! Efter bara några sekunders färd samlas de tryckta läggen på maskinens ’framsida’.

Varje lägg (ca 102 x 72 cm) rymmer här två 16-sidiga ark och kommer alltså sedan att (i läget som på bilden) skäras lodrät på mitten innan de falsas.

Här granskas till slut tryckningen av omslagen till banden – de ligger till synes spatiöst 3 i rad på lägget för att papperets fiberriktning ska bli rätt. Fiberriktningen är superviktig – en bok tryckt på fel led är en styggelse!!

År av arbete överfört på papper på mindre än en och en halv dag! Bokbinderiet nästa! Den 12 oktober kom ett halvt ton bundna böcker (upplaga 500 ex) som nu lastats in i förrådet! Klart för försäljning!

Avslutningsvis, för dig som läser boken -– hur kan jag understå mig att jämföra Elsa Marias lejon med en liten vovve? Det blir självklart när man har en yorkipoo som heter Pepsi!

Auktioner

Antikvariatnyheter

Utställningar

Boktips

Nyutkommen bok, såväl bokhistoriskt som ornitologiskt intressant och läsvärd.

Bo Ekberg, I fåglarnas värld : Om den moderna ornitologins framväxt.

Boken skildrar människans intresse för fåglar från äldsta tid till i våra dagar. Särskild tonvikt ligger på perioden från ca 1700  … Carlssons förlag, 2021 inbunden. 

/Lars Reveman

En hälsning från vår medlem Christian Irhammar om en kommande bok om Piraten:

Jag har nu ”verkligen” bestämt mig för att förverkliga den bok jag förberett i fyra decennier och hoppas kunna få ut den till jul i år: OM KONSTEN ATT GÖRA VERKLIGHETEN SANNOLIK – hur Frithiof blev Piraten.  Allt är skrivet, hälften är satt digitalt och material finns till två böcker till men jag håller med en och blir således tvungen att stryka rejält. Det har aldrig funnits några böcker som inte tjänat på det.

Detaljerna är inte riktigt klara ännu, men tryckare och format, liksom finansiering är på plats. Boken blir på ca 300 sidor 2-spaltig text, väl illustrerad, kort liggande oktavo 245 x 230 mm. Avsikten är att göra alla eventuellt kommande böcker om och kring Piraten onödiga. Detta blir den ultimata biografin. Återkommer med ett specialerbjudande till BHS medlemmar när boken är klar – förhoppningsvis kan det bli en uppskattad julklapp.