Bokhistorier

Bibelläsning

Författare: Björn Dal

När jag nyligen såg en Figur-Bibel till salu på antikvariat.net blev det anledningen till att jag tog fram mitt exemplar (från 1777) och ägnade den en stund på långfredagen. De flesta av de 230 träsnitten har tidigare använts i Gustaf II Adolfs bibel (1618) och sedan för figurbibeln 1706 (inget komplett ex känt), 1739 och 1777.  Denna bilderbibel kan ses som en avlägsen utlöpare till Biblia pauperum, ’de fattigas bibel’, som finns i medeltida handskrifter och tryckt i blocktryck på 1400-talet.

När Horrn i Västerås ånyo trycker Figur-bibeln 1777 kan en och annan mjukt tilltryckt linjeram indikera att trästockarna blivit avgjutna i stilmetall. I alla fall är avtrycken ojämna, en och annan bild kan vara svårtydd av för lite eller för mycket svärta. Men ack en så charmig bok, som oftast inte överlevt utan spår av smuts och fett när bildernas detaljer studerats i brasans sken! Inte minst har bilderbibeln varit en tillgång för de icke läskunniga, och inspirerat den folkliga bildkonsten i tider av bildfattigdom.

Under mitt bibelstudium på långfredagen är det som annars imponerar mest den självklara datering som följer av att jorden skapades 4003 år före Jesus födelse. Världen hade här säkra uppgifter att inrätta sig efter. Så dateras historien,  Davids seger mot Goliat år 1119 och Susanna i badet 649 f.kr. Samma sak i nya testamentet, men där bjuder mitt exemplar av boken på ett par handskrivna detaljer som verkligen markerar med vilket allvar den bibliska historien studerades. En ägare till boken har räknat och prydligt noterat Jesus död på korset den 3:dje april ’kl. 3 e.m.’, och hans ålder vid tillfället, ’33 år, 3 månader, 2 dagar och 15 timmar.’  Vid den närliggande bilden av himmelsfärden den 14 maj preciseras livstiden ytterligare.

Undantaget Jesus framträdanden i bibliotekets böcker är hans närvaro i huset begränsad till en bonadsmålning av någon mästare hörande till Sunnerboskolan, som något respektlöst kapat vår Herre vid fotknölarna när han ’ upfar i Himmelen’. 

Den som vill läsa om Biblia pauperum rekommenderas den magnifika katalogen Blockbücher des Mittelalters (454 s.), utgiven av Gutenberg-Museum i Mainz 1991 (ISBN 3-8053-1387-X eller ISBN 3-8053-1257-1).

/Björn Dal, påsken 2021

Äntligen ett exlibris efter 60 år.

Författare: Jan Westin

När jag i tidiga tonår inledde min livslånga ”samlarkarriär” var den lilla handboken i ”När-Var-Hur-serien” Min hobby från 1948, som kanske en del jämnåriga kommer ihåg,min vägvisare. Med dess hjälp lärde jag mig samla allt från autografer till tidningsklipp, skriva accessionskatalog, lyssna på kortvågsradio, bygga modellflygplan, tala esperanto och stenografera. Boksamlingen från den tiden innehöll ju mest Biggles, indianböcker och Sten Bergmans upptäcktsresor. Men från mina tonår har jag bevarat en skiss i tusch till ett exlibris, som tyvärr aldrig kom längre än så.

Under alla år sedan dess har jag avundsjukt sneglat på alla ”riktiga boksamlares” exlibris, även om jag många gånger undrat över vilken koppling en del symboler, nakna damer och adliga vapen haft till vederbörandes boksamling. Jag har sökt råd hos olika experter, men har aldrig hittat någon konstnär som kunde teckna i en stil som jag gillade.

Brandskadade böcker ersatta

För några år sedan drabbades min son och hans familj, som bor i Skåne, av en förfärlig brand i sitt hus, som förstörde delar av det ganska stora biblioteket. För att ge lite tröst i bedrövelsen åtog jag mig att köpa nya antikvariska exemplar av de 100 viktigaste av de böcker, som gått till spillo av eld och sot. Jag fick då för mig att förse de nya böckerna med ett exlibris, som minde om branden, men ändå pekade framåt. På samma sätt som mitt tonårsexlibris var tecknat för hand, så tyckte jag att ett exlibris på 2000-talet kunde vara egentillverkat med hjälp av dator och scanner. Resultatet blev så här

Bilden är ”lånad” ur den första på svenska tryckta boken Dyalogus creaturarum moralizatus (Skapelsens sedelärande samtal) från 1483, tanken var att illustrera att med omvårdnad kan nytt liv spira. Den latinska sentensen är hemmagjord, men jag tyckte den passade till bilden: Det återskapade biblioteket efter branden 2009.  Stimulerad av detta försök och när de 100 böckerna var på plats i sina nya hyllor tog jag upp tanken på ett exlibris till mig själv igen. Till en början fortsatte jag på samma tema:

Jag gjorde många försök, men vart inte riktigt nöjd. Jag provade också med olika tänkvärda latinska sentenser. Jag tyckte det inte var helt fel att slå vakt om kontinuiteten bakåt, även för ett exlibris i modern form. Går man igenom gamla exlibris finns en uppsjö av sådana – mestadels latinska – deviser, mer eller mindre gångbara i dagens värld: Post tenebres spero lucem; Cum deo pro rege et patria; Scientia varia, veritas una; Cum libris non solus; Qui amat non laborat; Verba volent, scripta manet. Den gamle professorn på barnbördshuset i Göteborg, Emil Jerlov, fick fint till det med Amor populi fructus meus (Folkets kärlek min belöning). På Erik Axel Karlfeldts vackra exlibris står det Quia nominor vir. Något  svårtolkat men med betydelsen ”eftersom jag nämnes man”, kanske underförstått man = karlakarl. Men för min del kom det inte längre än till skisser, ibland när man hade en stund över.

Carolina Laudon

Vid utdelningen av Stena-stipendierna i Göteborg 2014 hade jag tillfälle att diskutera exlibris med Carolina Laudon, som var en av stipendiaterna. Hon är göteborgsbaserad, grafisk formgivare, konstnär och pedagog men ser nog helst att hon uppfattas som typsnittsdesigner. Mycket självständig men med Karl-Erik Forsberg svävande i bakgrunden. På senare år har hon bl a givit DN och Systembolaget ett nytt grafiskt ”ansikte”. Hennes arbete har uppmärksammats i olika sammanhang, 2012 fick hon det s k Berlingpriset på Kungl. Biblioteket.

Jag blev fascinerad av hennes arbete med bokstavsformgivning och kände att här fanns äntligen möjligheten att få hjälp med ett eget exlibris. Efter lite diskussion ställde hon också upp, men exlibris hade hon aldrig gjort tidigare. Målsättningen var att utformningen både skulle säga något om mig, men också spegla hennes arbetssätt. Jag var tidigt på det klara med att några medicinska ormar, slingrande kring stavar eller skålar, det skulle inte komma på fråga. Jag kunde tänka mig någon allusion på min hembygd, som är i Örgryte i östra Göteborg, stadsbarn från födseln, men det var svårt finna någon entydig symbol för mina röda tegelstenskvarter.

Så vi lekte istället med bokstäver: jag har alltid varit fascinerad av bokstäverna på gamla romerska inskriptioner och Carolina tog upp den tråden och lät mig se några olika förslag på ett antikiserande men ändå modernt personligt ”typsnitt”. Det blev då naturligt att också foga in en latinsk devis i exlibriset. Förstås med en blinkning bakåt i tiden, men också ett uttryck för min syn på bokägandet: Habent sua fata libelli = böcker har sina öden. Både i betydelsen att böcker gör sin resa, från en ägare till en annan; men också att den skrivna/formgivna/producerade boken går ett ovisst öde till mötes, omhuldad hos en läsare/ägare, förvandlad till makulatur hos en annan. Så till slut blev det så här

Exlibriset är tryckt av Mikael Rundqvist på det anrika Rundqvists boktryckeri i Göteborg. Så nu återstår bara att klistra in mitt bokägarmärke i några tusen volymer; jag har bestämt mig för att det får ske i den takt som det faller sig; varje gång jag tar ut en bok ur hyllan får den sitt märke.

Jan Westin

En omdiskuterad skrift av August Strindberg som utgivits på ett flertal förlag. Författare: Lars Reveman

Vid ett av de få BHS arrangemang som genomfördes 2020 höll jag ett anförande om en liten udda skrift av Strindberg: ANVISNING ATT PÅ 60 MINUTER BLIVA KONSTKÄNNARE eller som titeln lyder i den första upplagan ANVISNING ATT PÅ 60 MINUTER BLIFVA KONSTKÄNNARE.

Skriften publicerades första gången 1877 och trycktes då av J. W. Holms Tryckeri i Stockholm i ett litet (9,7 *14 cm) ljusbrunt klammerhäftat pappersband på 16 sidor. Priset var 40 öre. Denna första upplaga är mycket rar och finns till skillnad mot samtliga senare upplagor inte i min lilla samling. Det anges inget författarnamn på omslag eller titelbladet men väl att detta är en översättning. På Kungliga Bibliotekets exemplar finns på titelbladet en tillskrift i blyerts [av Aug Strindberg].

[Första upplagan 1877, främre pärm och titelblad, Kungliga Biblioteket]

Vid denna tid försörjde sig Strindberg som amanuens på Kungliga Biblioteket och genom att skriva konstrecensioner i Dagens Nyheter. Han målade själv och han umgicks i konstnärskretsar. Med sin erfarenhet och kritiska blick hade han följaktligen goda förutsättningar att se vad som utmärkte en konstkännare. Skriften är en pamflett som förlöjligar konstkritiker och konstkännare. Två år senare skulle Strindberg få sitt stora genombrott med romanen Röda rummet och även i denna drar han ett löjets skimmer över vissa yrkeskategorier och institutioner.

1943 utgavs en andra upplaga på Konstvärldens Förlag, tryckt på Aktiebolaget Realtryck i Stockholm och med en introduktion av professor Elias Cornell. Priset var 1 krona för detta klammerhäftade röda pappersband på 30 sidor. Formatet hade nu växt till 11,2*15 cm och på såväl främre pärm som titelblad anges att det rör sig om en ”Översättning” av August Strindberg. Cornell ansluter i introduktionen till de som anser att Strindberg inte enbart är översättare utan författare till skriften.

[Andra upplagan, Konstvärldens Förlag 1943]

Biblioteksbokhandeln gav 1946 ut den tredje upplagan i ett ljusgrönt klammerhäftat pappersband på 27 sidor till priset 1 krona + oms. Bandet var tryckt på Lindarnas Tryckeri i Falun och måtten är 10,2*13,2 cm. Även i denna upplaga anges att det är en ”Översättning” av Strindberg. Mitt exemplar har tillhört konsthandlare Gunnar Hjorthén, Göteborg och är försett med dennes exlibris samt med en tillägnan till honom från Bengt … (med svårtytt efternamn). Skriften är bunden av Hjorthéns favoritbokbindare Henning Jensen, Köpenhamn i ett blåmönstrat pappersband med mörkblå skinnetikett på främre pärm.

[Tredje upplagan, Biblioteksbokhandelns Förlag 1946]
[Tredje upplagan: Pappersband av Henning Jensen]
[Gunnar Hjorthéns exlibris]

Vad är skriften Anvisning att på 60 minuter bliva konstkännare för bok? Den är utformad som ett lexikon från A till Ö och ett studium av boken är tänkt att göra läsaren till konstkännare. Uppslagsorden är en blandning av hur man såg på konst i slutet på 1800-talet och parodier eller rena skämt, fyndigt och spirituellt formulerat. Boken börjar med en ”Inledning” och den är försedd med en fotnot: ”Skriven för att läsas. Författaren anhåller om överseende, för att han avvikit från det vanliga bruket.” Så är tonen satt till det som komma skall. Några exempel:

B Besynnerligt, sällsamt. Uttalas mycket långsamt med armarna i kors och ögonbrynen sammandragna, med en djup begrundande min. Därigenom vinner kännaren tid att stilistiskt utarbeta sitt omdöme.”

F Fantasi. Som detta alldeles saknas i den moderna konsten, behöver kännaren ej veta något därom.”

Den fjärde upplagan utkom 1966 och ingår som en del i Tore Håkanssons bok Strindberg och konsten jämte Anvisning att på 60 minuter bliva konstkännare av August Strindberg varav 19 sidor vikts till Strindbergs text. Formatet är betydligt större än övriga utgåvor 17,2*19 cm i ett rött limhäftat pappersband med en bild av Daumier på främre pärmen Den sanna konstälskaren från 1847, pris 12 kronor. Boken trycktes på Berlingska Boktryckeriet i Lund och gavs ut på Gunnar Johanson-Thors Förlag, Lund; en man som vi definitivt är mer bekanta med som antikvariatsbokhandlare. Tore Håkansson skriver: ”Skriften utgavs som en Översättning men det kan nu inte råda något tvivel om att det är Strindbergs eget arbete.” Hela den kontext som kapitlet Strindberg och konsten frammanar understryker att detta var Tore Håkanssons fasta övertygelse.

[Fjärde upplagan 1966]

T Talang. Sedan man klandrat alla enskildheterna i en bild, tillerkänner man målaren talang.”

Rundqvists Bokförlag och Boktryckeri, Göteborg låg bakom den femte upplagan. Ingen årtalsangivelse men boken är utgiven på 1960-70 talet. Ljusgrått klammerhäftat pappersband med vinröd bård (13,4*19 cm) 22 sidor. Bandet är försett med två vinjetter och tre illustrationer med konstutställningsmotiv men ingen information ges om vem illustratören är.

[Femte upplagan Rundqvists Bokförlag]
[Sjätte upplagan 1999]

Den sjätte upplagan gavs ut av Folket i Bild Kulturfront 1999 som en hyllning till August Strindbergs 150-årsdag. Denna upplaga är den i särklass minsta till omfånget 7,5*10,6 cm, 32 sidor inklusive introduktion (samma som i andra upplagan) och efterskrift av professor Elias Cornell. Tryckt hos Baran, Stockholm. I skriften anges felaktigt att denna är den tredje upplagan.

Ä Ängslig. Kallas den teknik som med en sträng samvetsgrannhet utarbetar varje hårstrå eller varje blad särskilt.”

2001 gav bokförlaget Bakhåll, Lund ut den sjunde upplagan, tryckt på Novapress i Lund. Bandet är ett äggskalsfärgat, trådhäftat pappersband (12,2*19 cm) på 47 sidor med Strindberg avtecknad på den främre pärmen. I förordet av Peter Glas fastslås ännu en gång att Strindberg är upphovsmannen till verket och inte ”översättare”. Förordet beledsagas med tre foton på Strindberg.

[Sjunde upplagan 2001]
[Solanderlåda]

Strindberg tillhörde förläggarstall Bonnier men värt att notera är att ingen av dessa upplagor är förlagd på Bonniers. Konsthistoriker Teddy Brunius har upptäckt att det finns ett tyskt original till denna skrift författat av Otto von Leixner utgivet 1877 i Berlin, det vill säga samma år som den första svenska upplagan. Detta skulle vederlägga teorin om Strindberg som något mer än ”översättare”. Eller är skriften översatt till tyska? Hur det nu än förhåller sig så förvarar jag min lilla samling i en egentillverkad Solanderlåda med rygg och pärmkanter i ödleskinn, handmålat pärm-papper samt klädd med svart flanell. Lådan har sina brister men är nog det bästa som jag har lyckats åstadkomma i detta hantverk. Den har två fackstorlekar och det mindre har utrymme kvar för upplagan från 1877. Har någon ett tips om var den kan finnas till ett rimligt pris så är jag mycket tacksam.

Falsterbo i mars 2021 Lars Reveman