Så här gick det i korta drag till när boken Bunden uti Lund av Björn Dal kom till.
När tanken väl tagit form följde att antal skisser på hur ett verk om Berggrenska bokbinderiet skulle kunna organiseras och gestaltas.
Av praktiska skäl fick verket bygga på böcker i min egen samling (med några få viktiga kompletteringar) – att pendla till Lund och ’göra om’ de gedigna arkivstudier som William Karlson bygger sitt verk Bokband och bokbindare i Lund (1939) på var inte heller aktuellt. Det fick bli ett komplement till Karlson som ändå kan ses som ett självständigt arbete, en del i mina ’Utsökte saker’.
Arbetet tar sedan sin början med omläsning av de tidigare stora verken om svenska bokband, utöver Karlsons nämnda arbete Johannes Rudbeck Svenska bokband (1910-14), Arvid Hedbergs Stockholms bokbindare (1949-60) och Sten G. Lindbergs Mästarband (1980). De är alla rikt illustrerade i svart-vitt och påminner om den revolution som ägt rum på reproduktionssidan. Jag minns så väl hur lyxigt det var när jag kunde illustrera min uppsats i tidskriften Biblis årsbok 1971 med en färgbild på Körners steglits genom samarbete med Åke Andersson, som använde samma kliché i den första auktionskatalogen över biblioteket på Beatelund. När min uppsats om Sveriges zoologiska litteratur publicerades i Biblis 1974 trycktes den i ’boktryck’ (högtryck), för andra tryckning 1977 av samma årgång användes ’offset’ (plantryck). Förändringarna smyger sig på.
Sedan har jag fått vara med om rastertryck i offset i Portugal (fjärilsböcker), faksimiltryck av Clercks fjärilsbok hos Mardersteig i Verona ( en färg i taget på specialtillverkat papper för bästa resultat) och fyrfärgstryck i offset på en väldig maskin när Kristianstads boktryckeri tog sig an Sveriges Zoologiska Litteratur 1996. Då var det nytt att bilderna bearbetades digitalt och man fick se upp så att nyhetens behag inte resulterade i hoptryckta eller utdragna bilder. Tryckarna kunde med små kranar partiellt öka eller minska färgflödet i tryckriktningen och fick ligga och torka rent valsarna med lösningsmedel.
Nu trycker Litografen i Vinslöv på en lika stor fyrfärgs Heidelbergare, men allt är digitalt och färgflödet övervakas på skärmar. Bearbetningen i de digitala programmen som föregår framkallningen av plåtarna är väsentligt. Tryckningen sker i ett slutet system, valsarna rengörs mekaniskt och byte av plåtarna sker närmast automatiskt.
Om man får leva och skriva på så hinner man kanske också vara med om att trycka en bok med det nya digitala trycket med oregelbundet raster.
I biblioteket råder kaos under ett par års tid när böcker granskas och fotograferas. Fördelen är att man verkligen lär känna sin boksamling!
Bildfilen till Bunden uti Lund innehåller 1100 redigerade bilder som ska hållas reda på, här ses några i ”frimärksformat”. Bilderna är tagna med min iPhone i dagsljus med uppställda pappskivor som skapar en lugn bakgrund. Trots efterbearbetning i bildprogram så blir det ett annat ljus på det som fotograferas i november än det som tas i juli. Får leva med det. Trösten är att alla människor har en lite individuell färgsyn.
Hur ska nu boken se ut – olika upplägg prövas, pedagogik och tydlighet.
Redigeringsprogrammet InDesign ger alla möjligheter att skapa de sidor man önskar, man tänker uppslag och lägger text och bilder inom ramar som lätt kan flyttas om eller bytas ut. Det blir oändligt många beslut och korrigeringar. Det skulle inte gå utan ständig tillgång till de beskrivna verken och referenslitteraturen. Jag tänker att det måste vara ungefär samma arbetssätt som antikvariaten använder för sina tryckta kataloger.
Till tryckeriet flyger hela manuset till avdelningen ’Prepress’, där skickliga medarbetare som behärskar programvaran kontrollerar och korrigerar och lägger ut allt för att slå plåten.
Det är lite trolleri när den preparerade plåten går in i framkallaren och arksidan kommer ut på fyra tryckplåtar, en för varje färg.
Till de få manuella momenten hör hålslagningen av plåten och att mata in och plocka ut plåt – de glider sedan automatiskt ner och lägger sig mot gummivalsen och skickas upp när färgen är tryckt.
Hela upplagan, minst 5000 lägg, redo att tryckas först på den ena och sedan på den andra sidan = 10.000 körningar genom pressen. I praktiken blir det ytterligare minst 500 lägg, det måste finnas marginaler.
I andra änden på maskinen har tryckaren full kontroll över hela processen.
Då kör vi! Det är imponerande att se lägg för lägg skickas in i pressen i rasande fart, lite slowmotion visar hur teknik och pneumatik med blås och sug fixar detta! Efter bara några sekunders färd samlas de tryckta läggen på maskinens ’framsida’.
Varje lägg (ca 102 x 72 cm) rymmer här två 16-sidiga ark och kommer alltså sedan att (i läget som på bilden) skäras lodrät på mitten innan de falsas.
Här granskas till slut tryckningen av omslagen till banden – de ligger till synes spatiöst 3 i rad på lägget för att papperets fiberriktning ska bli rätt. Fiberriktningen är superviktig – en bok tryckt på fel led är en styggelse!!
År av arbete överfört på papper på mindre än en och en halv dag! Bokbinderiet nästa! Den 12 oktober kom ett halvt ton bundna böcker (upplaga 500 ex) som nu lastats in i förrådet! Klart för försäljning!
Avslutningsvis, för dig som läser boken -– hur kan jag understå mig att jämföra Elsa Marias lejon med en liten vovve? Det blir självklart när man har en yorkipoo som heter Pepsi!