Senaste aktiviteterna

Nedan följer de senaste årens aktiviteter (2021 och framåt). Äldre aktiviteter finns under menyerna ”Aktiviteter 2010-2015” respektive ”Aktiviteter 2016-2020”.

Tisdagen 20 februari 2024 – Föredrag om bokbindaren Sture Werner i Lund

Den här kvällen samlades delar av Bokhistoriska sällskapet för att lyssna till ett föredrag om Sture Werner. Talaren var ingen mindre än Carl Gustav Werner, föremålets son.

Framställningen tog avstamp i Sture Werners barndom och uppväxten i Lund. Fadern var vaktmästare vid universitetet och familjen levde i en tjänstebostad i professorsstaden, vilket kom att prägla uppväxten akademiskt. År 1929 blev Werner lärling vid Håkan Ohlssons boktryckeri. Parallellt med detta arbete tog denne kvällskurser år 1931-1935 vid Lunds stads yrkes- och lärlingsskola, för att 1935 erhålla gesällbrev.

Efter denna familjeexposé kom vi fram till tiden vid Allhems Förlag. Tack vare Werners intresse för att fotografera kunde detta illustreras med självtagna bilder, bl.a. självporträtt och dokumentation av bokbinderiarbetet. Anställningen vid Allhems hade inneburit en egen verkstad, med verktyg som kunde inköpas efter önskemål. De bruksband som Werner var van vid att binda vid Håkan Ohlssons hade ersatts av påkostade presentband, inte sällan i enstaka exemplar, som Einar Hansen förärade väl utvalda personer. Detta illustrerades av presentband till kungligheter och diplomater. Därutöver sysslade Werner med konservering av de böcker som Hansen förvärvade till sin bokhistoriska samling.

Werner kom att vara Allhem trogen intill slutet. När förlagsverksamheten avvecklades under 80-talet flyttade Hansen med en del verksamhet till Fridhemsborg. Under mitten av 90-talet blev Werner slutligen uppsagd, vilket dock inte innebar att bokbinderiarbetet tog stopp. Talaren redogjorde slutligen för Werners tre sista månader som anställd. Då hade han fått direktiv om att etikettsignera samtliga band i Allhemsamlingen, då ingen tidigare signerats. En inte oviktig detalj när det kommer till proveniens och boksamlande!

Efter denna fylliga historia följde en bildkavalkad av Werner-band. Som grädde på moset hade Carl Gustav dessutom tagit med ett urval ur faderns produktion. Allt från gesällprovet, till ett onumrerat bibliofilexemplar av Horatius, diverse praktband bundna i rött med guldtryck och skickligt utförda boxar, tävlade om vår uppmärksamhet. De samtliga utförda med den smakfullhet, precision och skicklighet med vilken vi associerar bokbindaren Sture Werner.

Allt som allt en mycket lärorik och trivsam afton, som säkert alla närvarande var mer än nöjda med!

Text: Zack Fritzon. Foto: Zack Fritzon & Sture Werner


Måndagen 4 december 2023 – Jubileumsföreläsning 4 i Lund

Kristina Lundblad, docent i bokhistoria, höll kvällens föredrag, som handlade om Svenskt Bokmuseum. Museet har varit på gång sedan år 1900 då Waldemar Zachrisson fick idén till ett Svenskt bokindustrimuseum, men först nu till våren 2024 kommer det att öppnas!

Kristina inledde med att diskutera vad är en bok är, eller snarare ett dokument. Egentligen är alla objekt med text på dokument – som kan vara intressanta för framtiden och därför bör sparas, till exempel på ett bokmuseum. Hon illustrerade resonemanget med några ovanliga ”bokbilder”:

Hon gick sedan igenom de många turerna kring museet, om hur det samlades in material under de första åren, och om hur detta material även ställdes ut:

Så småningom packades samlingen ned och hamnade 1936 på en vind på Skansen där den i stort sett glömdes bort. 1993 flyttades samlingen till Fridhemsvillan i Malmö och slogs ihop med Einar Hansensamlingen där. 2007 såldes dock Fridhemsvillan och samlingarna hamnade i magasinet på UB i Lund. Men, just nu (vintern 2023–2024) håller samlingarna på att packas upp i nya lokaler på Skomakargatan 1 i Lund.

Historien om bokmuseet kan periodvis följas genom olika dokument, men mycket har försvunnit och mycket är oklart. Här ett exempel på resultat av insamlingssträvanden:

Materialet är till stora delar okatalogiserat, och Kristina visade bilder på både intressanta objekt och ouppackade paket som hon hittat. Några mjölkpaket eller pizzakartonger ingår dock icke i samlingen! Här några stilprover:

Däremot fick vi inte se några av de riktigt fina böckerna som utgör en stor del av Einar Hansensamlingen – det får vi vänta med tills museet öppnar!

Text: Carl Gustav Werner. Foto: Kristina Lundblad & Carl Gustav Werner

Tisdagen 14 november – Jubileumsföreläsning 3 i Lund

Kvällens föredrag var ett samarrangemang med föreningen Gamla Lund. Detta bidrog säkert till det stora antalet besökare – Piratensalen blev helt full och de sist anlända fick ta med sig stolar in. Arrangemanget var en del i Bokhistoriska Sällskapets serie av jubileumsföreläsningar, närmare bestämt nummer tre av fyra.

Kristina Lundblad inledde med att hålla en genomgång av Lunds boktryckerihistoria fram till och med 1700-talet, med utblickar mot Sverige, Danmark, Tyskland och Malmö. Gutenberg uppfann ju boktryckeriet med lösa typer på 1450-talet, men det kom att dröja närmare 200 år innan den första boktryckaren etablerade sig i Lund. En av de tidigare boktryckarna i Lund var den från flera andra sammanhang kände Peder Winstrup, och vi fick se bilder på några verk från hans tryckeri.

Tryckeriverksamheten hade hela tiden kopplingar till universitetet, och vi fick se flera exempel på tryckta avhandlingar, vilka utgjorde en stor del av tryckeriernas produktion. Lund var emellertid bara en liten stad med ett litet universitetet under 1600- och början 1700-talet, vilket inte var tillräckligt stort ens för en boktryckare, varför dessa i flera fall tvingades upphöra med sin verksamhet.

En annan kuriositet var att i en period under Gustav Wasas regeringstid fanns det fler boktryckerier i Skåne (4) än i Sverige (1) – eftersom Gustav Wasa hade stängt alla boktryckerier utom det kungliga.

Kristina pekade också på hur mycket intressant (för en bokhistoriker) man kan hitta i det finstilta längst ner på titelbladen, inte bara på avhandlingarna, utan på böcker i allmänhet från den här tiden, som nedan:

Men nu på Swenska öfwersatt.
Uplagd med egen Bekostnad.
LUND, 1745.
Tryckt hos CARL GUSTAV BERLING,
och finnes hos honom til köps.

Därefter tog Rikard Herberling över och fortsatte där Kristina slutade tidsmässigt, men fokuserade ämnesmässigt mer på stilgjuteriverksamheten i Lund, närmare bestämt Berlings stilgjuteri.

Stilgjuteriet bildades som en del av Berlingska Boktryckeriet 1837, och vi fick se åtskilliga exempel på alster i form av stilprover och reklammaterial som demonstrerade mångfalden och kvaliteten på deras stilar.

Berlings antikva, deras mest kända typsnitt, berättade Rikard en del om, och framhöll att det inte bara var Karl Erik Forsberg, utan ett helt team av skickliga yrkesarbetare som låg bakom. Han avslutade med att berätta om hur verksamheten vid stilgjuteriet successivt trappades ner när fotosättningen tog över, och till sist lades ner 1980.

Siste man ut blev Björn Dal som berättade om Berggrenska bokbinderiet och visade några intressanta band, där vi uppmanades att lägga märke till att de vackert slingrande mönstren på några pärmar inte var symmetriska, och därför mer levande.

Ett annat vackert och lite roligt band var ett som avhandlade flugor och myggor (Diptera) men som pryddes av en fjäril på pärmen.

Han fortsatte med att berätta om Magnus Körners stentryckeri, eller litografiska anstalt, men gjorde först en stor utvikning för att berätta allmänt om vad litografi är och hur det uppfanns av Aloys Senefelder.

Vi fick lära oss att princip all sten som användes för litografi bröts i stenbrottet i Solnhofen, vilket vi även uppmanades att besöka. En mycket vacker plats, där man, inom parentes sagt, även kan leta fossil. Även själva trycktekniken, med uppkritning, etsning, färgläggning m.fl moment förklarades och illustrerades.

Tillbaka till litografin och litograferna i Lund. Då fick vi se ett antal exempel på olika litografiska tryck producerade av dessa. Inte minst nämnvärda är de tekniskt fulländade djurbilderna som trycktes av Magnus Körner och som sedan handkolorerades av hans fru.

Föreläsningen avslutades med en anekdot om ett lundensiskt original som suttit uppflugen i en gaseldad gatlykta, förmodligen av samma typ som på bilden.

Text: Carl Gustav Werner. Foto: Lars Reveman, Kristina Lundblad, Rikard Heberling och Björn Dal.

Torsdag 19 oktober – Utflykt till Hagströmerbiblioteket i Stockholm

Vi var 19 deltagare som på eftermiddagen den 19 oktober samlades i foajén till det vackra Haga Tingshus för att få en förevisning av Hagströmerbiblioteket samt ett urval av de rariteter som detta förnämliga medicinhistoriska bibliotek inrymmer. Biblioteket står under Karolinska Institutets förvaltning och har fått sitt namn efter Anders Johan Hagströmer vilken 1816 grundade Karolinska Institutets bibliotek genom att dels föra över det bibliotek som hade tillhört Collegium Medicum, dels bidra med och även förmedla bokdonationer. Detta är emellertid inte hela förklaringen till bibliotekets imponerande innehåll av äldre medicinska och naturvetenskapliga verk. Genom Ove Hagelins försorg sammanfördes 1997 KI:s äldre samlingar med Svenska Läkaresällskapets och Hagströmerbiblioteket såg därmed dagens ljus. Senare tillkom bl.a. Apotekarsocietetens samt Svenska Tandläkare-Sällskapets bibliotek, vart och ett av dessa med ett förnämligt äldre bokbestånd. Inledningsvis inrymt i moderna lokaler, vilka inte var så ändamålsenliga, har biblioteket flyttat till den mycket inspirerande miljön i Haga Tingshus.

Vi togs emot av dagens ciceroner med. dr h.c. Ove Hagelin och Anna Lantz, den sistnämnda curator vid biblioteket. Inledningsvis fick vi beskåda en i sammanhanget ny men mycket spektakulär bok nämligen Tulipae Hortorum med vackra närbilder av tulpaner tagna av Jonathan Singer och bunden i ett praktband av Tini Miura. Boken, i dubbel elefantfolio, mäter ca 100 x 75 cm och framställd i ett enda exemplar 2009.

Vi förflyttade oss därefter till ett rum fyllt med äldre böcker längs väggarna för att beskåda 15 utvalda böcker. Vi samlades kring ett långbord efter att först ha fått en lista över vad som skulle förevisas. Ove Hagelin kommenterade skrifterna i kronologisk ordning efter tryckår medan Anna Lantz tog fram böckerna efter hand och gick runt och förevisade dem. Det var ett minst sagt unikt urval rariteter som verkligen förtjänar att här förtecknas individuellt.

Förevisningen inleddes med Hieronymus Brunschwigs Liber arte Distillandi från 1512 med 200 handkolorerade träsnitt, ett grundläggande arbete för den litteratur om destillation som skulle följa senare. Därefter följde två verk av Andreas Vesalius från 1543 nämligen den berömda De humani corporis fabrica jämte dess Epitome. Den förra räknas som den moderna anatomins födelse och innehåller ofta återgivna planscher medan den sistnämnda har blivit känd för sina tidiga anatomiska figurer med utvikbara flikar vilka av naturliga skäl är defekta i de flesta av de omkring 30 exemplar som finns bevarade.

Därefter följde ett praktexemplar av New Kräuterbuch, även den tryckt 1543, av Leonart Fuchs vilken kanske är 1500-talets mest kända örtabok. Detta exemplar i ett vackert svinskinnband hade originalkolorerade träsnitt och var dessutom försett med extraplanscher.

Nästa verk som förevisades var Hagströmerbibliotekets äldsta handskrift vilken är daterad den 24 juli 1562 och är tillägnad Johan III som också haft den i sin ägo. Skriften, inbunden i ett vackert skinnband, bär titeln Methodus compendiosa medicinae och är författad av Placotomus (Johann Brettschneider). Därefter visades det med all säkerhet vackraste av de bevarade exemplaren av Ophthalmodouleia från 1583 som behandlar ögat och dess sjukdomar och också utgör det första moderna verket inom ögonkirurgin. Boken, som är ett krigsbyte, är bunden i ett mästarband och innehåller förnämliga handkolorerade träsnitt vilka har använts flitigt för att illustrera andra verk. Året innan, 1582, trycktes Urinarum probationes av Jodocus Willichius, en bok som användes för att ställa diagnos utifrån urinens färg och konsistens. Boken innehåller 96 identiska träsnitt av uringlas vilka alla är kolorerade i olika färgvalörer.

Vi lämnade nu 1500-talet för att närmare studera två 1600-talsverk. Det första av dessa utgör en ny milstolpe i den anatomiska litteraturen eftersom boken innehåller de första planscherna tryckta i färg i ett medicinskt arbete. Det handlar om De lactibus sive lacteis venis quarto från 1627. I den behandlar författaren Gasparo Aselli sin upptäckt av mjölksaftkärlen. Det andra 1600-talsverket var också det första svenska som presenterades nämligen Johan Palmbergs Serta Florea Suecana eller Swenske Örtecrantz från 1684,känd för att tillsammans med Til-Landz´ Icones Novae utgöra den äldsta svenska illustrerade örtaboken. Boken är inte ovanlig på bokauktioner men är då nästan alltid defekt och okolorerad. Här fick vi se ett komplett exemplar i ett originellt skinnband med samtliga träsnitt i en unik samtida kolorering.

1700-talet inleddes storstilat med vad Ove Hagelin betecknar som Hagströmerbibliotekets absolut största raritet nämligen Linnés eget exemplar av första upplagan av Systema Naturae från 1735. Verket i sig är den i särklass mest berömda skriften publicerad av en svensk och här hade vi dessutom det exemplar där Linné själv skrivit ”Exemplar Auctoris” på titelbladet! Länge låg boken bortglömd i Läkaresällskapets källare innan den återupptäcktes 1977 och har därefter bl.a. varit ute på en världsturné.

Efter detta fick vi beskåda Christian Gottlieb Ludwigs Ectypa Vegetabilium från 1760, ett verk som är illustrerat med naturtryck av växter d.v.s. man har använt växterna själva för att göra avtrycken i boken. I detta fall hade man dessutom färgat in växterna innan avtrycket, något som kraftigt begränsade antalet avtryck som kunde göras med en växt, medan man i andra verk med naturtryck har valt att kolorera avtrycken senare. Vi fortsatte på temat kolorerade illustrationer och nu stod Jacques Fabien Gautier D´Agotys ..Hermaphrodite.. från 1749 på tur. Författaren är känd för sina medicinska planschverk vilka utgör de första fyrfärgstrycken. Efter detta blev det fokus på själva bokbandet och nästa verk blev ett utomordentligt vackert presentband givet till Gustaf III under dennes italienska resa 1784. Vid besöket hos den berömde boktryckaren Giambattista Bodoni, bl.a. namngivare åt ett ännu idag mycket använt typsnitt, fick Gustaf III detta praktfulla röda marokängband innehållande Septemdecim Tabulae av Giovanni Santorini, ett anatomiskt verk tryckt hos Bodoni 1775.

Som avslutning på visningen av enskilda verk följde nu två böcker från 1800-talet. Först visades August Wilhelm Malms Monographie illustré de Balaeinoptere från 1867 som exempel på en ovanligt tidig svensk bok illustrerad med inklistrade fotografier. Verket behandlar den strandade unga blåval som togs om hand av Malm och ännu finns utställd på Göteborgs naturhistoriska museum. Vi avslutade på temat illustrationer med presshistoriens första fotointervju publicerad i Le Journal Illustré 1886 och innehåller en intervju som Felix Nadar genomförde med hundraåringen Michel Eugéne Chevreul (1786-1889) angående hur man uppnår hög ålder. Onekligen besatt den intervjuade stor sakkunskap i ämnet!

Överväldigade av vad vi fått se avslutades denna minnesvärda visning genom ett besök i den gamla tingssalen, nu en kombinerad utställnings- och föreläsningssal inredd med mycket vackra platsbyggda bokhyllor i gammal stil. Vi fick av Anna Lantz bl.a. veta att trots dessa mycket vackra, ändamålsenliga och inspirerande lokaler så hotas biblioteket av en flytt. Som sista punkt gavs möjlighet att köpa ett signerat exemplar av Ove Hagelins senaste bok Läkekonst & Vetenskap, ett vackert och gediget verk som bl.a. innehåller detaljerade beskrivningar av de böcker vi just hade beskådat. Mycket nöjda tackade vi för oss innan sällskapet upplöstes denna kyliga höstkväll.

Text: Torbjörn Lindell. Foto: Lars Reveman

Fredag 13 oktober & lördag 14 oktober – Den Gamla Bokens dagar i Lund

Bokhistoriska Sällskapets antikvariska bokmässa återvände i år till Stadshallen i Lunds nyrenoverade lokaler. Det blev ett mycket lyckat och välbesökt arrangemang. Årets tema var Dekorerade klotband vilket exponerades i temafolder, utställning och inte minst i en av många besökare hyllad affisch signerad Petter Lönegård.

Glädjande var att mässan samlade flera nya utställare: Föreningen Biblis, Leos Antikvariat, Antikvariat Fredrik HC Books, Harald Hultqvist Rare Books, Appell Förlag och Makadam förlag & bokproduktion.

Ett nytt och mycket uppskattat inslag på mässan var föredrag som samlade många åhörare. Johan Laserna och Björn Dal inledde på fredagen med Trycksvärtans avtryck och intryck.

På lördagen pratade först Johnny Karlsson om Det magiska bokhuset vid Immeln:

På eftermiddagen föreläste sedan Björn Dal om ABC-bokens historia:

Text & foto: Lars Reveman

Måndagen 25 september – Jubileumsföreläsning 1 i Lund

Den första Jubileumsföreläsningen med Kristina Enhörning, bokbindare och bokkonservator, och Björn Dal bokhistoriker: Får jag fråga om en gammal söndrig bok? blev mycket välbesökt och uppskattad. Föredraget filmades och kan ses på Youtube:

Foto: Lars Reveman

Fredagen den 15 september – Utflykt till Ellinge slott

Sällskapets evenemangskalender för hösten 2023 har varit välfylld. Knappt hade man hunnit smälta intrycken från det anslående besöket på UB i Lund förrän ett besök på Ellinge Slott stod på programmet en vecka senare.

Klockan 9 på morgonen den 15 september sammanstrålade ett 20-tal personer på Ellinges parkering, nyfikna på de attraktioner av olika slag som ställts i utsikt. Böcker skulle finnas att besiktiga, men också ett välrenommerat destilleri. En möjligen ansträngande förmiddag skulle sedan avslutas med lunch i svala källarvalv.

Huruvida Ellinge ska kvalificeras som slott är väl inte givet. Det rör sig inte om någon kunglig egendom och riktiga torn saknas. Men att historien är intressant och mångskiftande, med danska och svenska stormän och -kvinnor i ägarlängden, det fick man klart för sig vid den exposé som dagens ciceron Josefine Solvang levererade på planen framför huvudingången. Det vita corps-de-logiet fick sitt tilltalande yttre vid mitten av 1800-talet, strax innan godset köptes av familjen Wrangel. De nya ägarna kom aldrig att flytta in i huvudbyggnaden utan byggde sig en modern bekväm villa en bit bort i parken. Sedan 1950 ägs Ellinge av familjen Wehtje. I dag används slottsvåningarna och delar av ekonomi-byggnaderna för bröllopsfester, konferenser och andra s.k. event. Därav Josefine Solvangs titel ”Hotel Manager”. Vid rundvandring i de varsamt restaurerade paradrummen imponerades man särskilt av matsalen vars väggar runtom täcktes av en fransk tapet, i grisaille, föreställande en jaktscen.

Och så böckerna. Många bokvänner minns att Gunnar Johanson-Thor hyste sitt antikvariat på Ellinge, i en annexbyggnad. Ett slags påminnelse om hans närvaro på platsen får man i dag, då en stor målning av Gunnars fader Emil möter i kapprummet. En anspråkslös placering kan tyckas, men verket hör nog inte till konstnärens yppersta arbeten.

Ellinge håller sig förstås med ett eget bibliotek, som trots annat sevärt ju var det väsentliga föremålet för sällskapets intresse.

Bokbeståndet är inte särskilt stort, vare sig till numerären eller bibliofil tyngd. Större delen av samlingen finns i ett luftigt rum, där en vägg av vackert ordnade bokryggar i blankt skinn ger trivsam fond åt kaffebord och avspänt umgänge. Björn Dal konstaterade lakoniskt att det mycket rörde sig om sådana böcker som antikvariaten i dag får betala för att bli av med. Och troligen är det rätt få konferensgäster som går i gång på Klopstocks samlade verk och annat slikt. Stora sensationer i närheten av vad som nyss bjudits oss på Lunds UB var inte att vänta.

Därmed inte sagt att de kräsna besökarna blev lottlösa. I hyllorna gömdes pärlor. Tidigt i ottan hade Björn Dal och Lars Reveman blivit insläppta i biblioteket för att söka rariteter. Och med säkerheten hos vältränade tryffelhundar hade de plockat ut böcker värda närmare studium. Björn hade dukat upp med bl.a. äldre verk för bruk inom lantnäringarna, medan Lars koncentrerat sig på belletristik och bildkonst.

En sällsam skrift i storformat på Björns bord visade sig innehålla en tyskproducerad katalog över detaljer för utrustning av hästar. På sida efter sida återgavs bilder av stigbyglar, schabrak, betsel, grimmor och allsköns detaljer som den tidens hästkarlar kanske såg som oumbärliga. Alla artiklar presenterades, med skallinjer, i de olika storlekar som kunde erbjudas. Detta var inte en katalog för arbetshästar, närmast kanske en parallell till en sådan med tillval för nutida statusfyllda lyxbilar. Här rörde det sig dock om träsnitt på pergament från 1588!

Ett annat åldrigt verk var en liten foliant tryckt i Schleswig 1669, Jürgen Andersens från Schlesvig och Volquard Iversens från Holstein Orientalische Reise Beschreibunge, en upplaga med graverat titelblad dominerat av en elefant, utgiven av Adam Olearius.

Björn hade också lagt fram några verk av fornforskaren, runologen m.m. Johan Peringskiöld. Här fanns bl.a. hans Monumenta Ullerakerensia från 1719, med avbildade runinskrifter från Ulleråker, vidare En book af menniskiones slächt, och Jesu Christi börd; eller Bibliskt Slächtregister från 1713, ett märkligt genealogiskt arbete som, efter framgångsrikt lobbande av hr P, rikets alla församlingar ålades att införskaffa för dyra pengar.

Prosten Reinero Broocmans Fulständig Swensk Hus-håldsbok (del 1) fanns också att se, liksom ett exemplar från 1735 av Serta Florea Svecana (1684) av Johan Palmberg, även han prost. Denna ”Sveriges första flora” var en kunskapskälla för den unge Linné.

Det går att tänka sig att de här böckerna också varit till praktisk nytta i den dagliga driften av Ellinge och det är glädjande att exemplar av dem i dag finns i samlingarna, som annars inte fått stå orörda från tid till annan. Vi fick höra att det i dag köps in böcker till biblioteket, något som ju inte alltid sker där samlingar väl skingrats.

Lars Reveman hade vid sidan av nyttoskrifterna hittat några rara och vackra böcker. Man kunde glädja sig åt Selma Lagerlöfs Gösta Berlings Saga i ett fint exemplar av förstautgåvan med det blåsvarta omslaget från 1891.

Ett par delikata 1700-talsutgåvor av La Fontaines fabler hade också nosats upp, med konstfulla omslag och marmorerat papper. En danskspråkig variant av Doctor Syntax´s Reise at opsöge det PICtoreske, illustrerad och färgkolorerad,kunde man också glädja sig åt.

På Lars bord låg också de av Abraham Fischer utgivna Prospecter af åtskillige märkvärdige byggnader, säterier och herre-gårdar uti Skåne från 1756, en av sin tids påkostade coffee-table-böcker, kanske man vågar tänka.

Så visst fanns det böcker av värde på Ellinge.

Efter en dryg timmes entusiastiskt bläddrande (vita handskar erfordrades ej) manades sällskapet att förfoga sig till en annan av Ellinges stoltheter, Purity Distillery. I destilleriet, som inrymts i en ståtlig korsvirkeslänga, förekom vid vårt besök ingen verksamhet, men Josefine Solvang gav en komprimerad beskrivning av hur framställningen av vodka och gin går till. Och till sist öppnades dörrarna till det innersta rummet där den stora kopparpannan och två destilleringstorn gjorde mäktigt intryck.

Vi såg nu fram emot lunch. Tillbaka i huvudbyggnaden möttes vi av herren till Ellinge, Michael Wehtje. Han välkomnade oss och markerade viss pondus genom att påtala en husregel om att huvudbonader inte omfattades av klädkoden inomhus. Sedan rättning i leden skett berättade Wehtje om driften av den stora lantegendomen, om fördelning av grödor, om viltvård och om hur slottsbyggnaderna på senare tid renoverats, till viss del omdanats. Ett betydande steg hade tagits när familjen Wehtje bestämt sig för att öppna upp för konferens- och eventverksamhet och själva bosätta sig i den nyss nämnda Wrangelska villan.

Så återstod lunchen som serverades i den vackert välvda källarsalen. En alldeles utmärkt grisanrättning kom med ett spetsglas Purity Vodka, utskänkt av Michael Wehtje personligen.

Se, det var en välmatad dag på Ellinge.

Text: Per Holmstrand. Foto: Lars Reveman

Torsdagen den 7 september – Utflykt till UB i Lund

Torsdagen den 7 september visade UB i Lund upp skatter från sin raritetskammare. Det stora intresset från våra medlemmar medförde att vi fick organisera två grupper om 15 personer vardera. I Bromansalen förevisade Mats Larsson och Per Stobaeus skatter från 100-talet e.kr. och fram till våra dagar där skrift meddelades på krukskärva, papyrus, pergament och papper.

Äldst var en egyptisk ostraca från kejsar Trajanus tid 100 e.kr med grekisk text och från 300-talet e.kr. stammade en besvärjelsetext på papyrus, likaså med grekisk text som omnämner en ung flicka ”Hjälp lilla Sofia”, (Papyrus Lundensis 32).

Genom en 1400-tals upplaga av Skånelagen fick vi veta vilket straffet var för den som inte kunde hålla pli på sina, i fångenskap hållna, vilda djur utan lät dem attackera besökare. Något mildare var straffet om ”beskedliga” djur angrep besökarna.

Också från 1400-talet och från de Spiras officin i Venedig var  Augustinus, De civitate Dei, Venedig, 1470.  Vackert illuminerade anfanger och ett tidigt exempel på antiqua.

Från 1532 stammade en mycket vackert illuminerad och på pergament tryckt tidebok från 1532.

Också en i Venedig tryckt atlas med den utrymmesbesparande kursiven förevisades.

En intresserad medlem och deltagare hade utbett sig om att få se en handkolorerad fäktbok från 1570-talet, ett krigsbyte från 30-åriga kriget och detta önskemål kunde Mats och Per tillgodose.( Joachim Meyer, Gründtliche Beschreibung des Fechtens )

Sten Broman hade stor samling elzevierer (som huvudsakligen kom från de la Gardieska samlingen på Löberöd) vilken skänktes till UB. Vi fick tillfälle att titta på tre av dessa band.

Svenskt 1700-tal representerades av ”Snillets lek i svensk historia” och ”Verldshistoria båda illustrerade av C. A. Ehrensvärd samt en kartbok tillägnad Charlotta Taube till minne av hennes nedstigning i Falu koppargruva 1758.

Det dröjde ända till 1700-talet innan boktryckarkonsten började utövas i Konstantinopel. Ett mycket tidigt tryck, en atlas i kuvertband från 1732 finns i UB:s samlingar och förevisades för oss. ( Haggi, Chalifa, Theatrum Mundi Geographicum, Istanbul 1726)

En musikintresserad medlem kände till att UB har en mycket stor samling noter mm. av Schubert. Vi fick se ur Saml. Taussig 9, Franz Schubert, Heidenröslein och Der Rattenfänger.

Avdelningen ornitologi representerades av ”Illuminerade bilder till Skandinaviens fauna” utg. av Sven Nilsson och i vackra lejonband från det Berggrenska bokbinderiet och flera av Körners handkolorerade fågelplanscher.

Carl Martin Collin (1857-1926) var en lundensisk bibliofil som i sitt hem på Tomegapsgatan skapade ett ”vitterhetens tempel”. Hans mycket stora boksamling (6000 band) överfördes efter hans från fälle till UB av hans bror. Från denna samling visades ett Aldin från 1513.

Uigurerna är ett i dessa tider omtalat folkslag som till stor del lever provinsen Sinkiang i västra Kina. UB har en mycket stor samling uiguriska handskrifter, som samlats av Gunnar Jarring och skänkts av honom till UB. Jarringsamlingens absoluta praktverk är Divan, en diktsamling, som på stilistiska grunder kan hänföras till 1700-talet. Miniatyren nedan föreställer Muhammeds himmelsfärd.

1900-talet representerades av Frithiof saga illustrerad av Gösta Adrian-Nilsson (GAN) i en jugendstil som var helt annorlunda än hans senare kubistiska verk.

Härtill lite kuriosa men i högsta grad av bokhistoriskt intresse. Johan Leonard Belfrage var en ambulerande tryckare, träsnidare och försäljare under 1:a hälften av 1800-talet. Hans skrifter är numera mycket sällsynta. UB äger ett exemplar.

En berömd Ehrensvärd, Carl Fredrik, inblandad i mordet på Gustav III och därefter landsflyktig i Danmark författade en skrift (”Strödda anmärkningar över Sveriges ställning sommaren 1808”)som argumenterade för en nordisk union under danske kungens ledning. Skriften spreds via luftballong från Helsingör till den skånska kusten. Flertalet exemplar konfiskerade omedelbart, men ett kom till Löberöds slott och därifrån så småningom till UB.

En gång i tiden (och kanske fortfarande) var det populärt att spara på de följetonger som publicerades i tidningarna och binda in dem för att kunna läsa dem på nytt. Vår medlem Johnny Karlsson ägde en stor sådan samling som han skänkte till UB. Tre av dessa charmiga band fick vi se.

Ett mycket stort tack till våra kunniga ciceroner för en väl genomförd visning. Vi gissar att det finns en del kvar i ”magasinen” och kommer därför gärna tillbaka.

Mycket av det som förevisades finns digitaliserat i Alvinporteln


ostrakon 20: https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?pid=alvin-record:435927
Papyr 32: https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?pid=alvin-record:265471
Skånelagen: https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?pid=alvin-record:14446
Augustinus: https://libris.kb.se/bib/8929866
Fäktboken: https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?pid=alvin-record:76351
Tidebok:  https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?pid=alvin-record:97152
Snillets lek i svensk historia: https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?pid=alvin-record:320918
Verlds-historia: https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?pid=alvin-record:323112
Kartboken: https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?pid=alvin-record:272265
Schubert: https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?pid=alvin-record:357158
Divan: https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?pid=alvin-record:16270
Luftballongdokumentet: https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?pid=alvin-record:213415

Text: Lennart Mörking. Foto: Lars Reveman & författaren samt UB.

Onsdagen den 24 maj klockan 18.00: En kväll hos boksamlaren/bokbindaren, Lund

Efter att vi beundrat en grönskade trädgård gick gruppen från Bokhistoriska in i Sveriges kanske enda apokalypssäkra bokbinderiverkstad för att studera Torbjörn Segners nästan 50-åriga verksamhet som amatörbokbindare. Det hela började, berättar han, 1975 när han som nybliven förälder kände att han ville göra något med händerna. Blicken föll på mormors, bokbindarens, böcker från 1920-talet. Han skrev upp sig på en kurs och efter bara ett par tillfällen var han biten. Vad som följde var en ganska ljusskygg verksamhet. Mestadels har den nämligen bedrivits i ett antal källare fram till den där kursen han leder idag huserar och skyddsrummet hemma i trädgården där vi nu stod och tittade på en gammal släktbibel som bundits om i ett vackert pergamentband.

Att de 48 år som gått från starten inte har förslösats illustrerades sedan med förevisning av en imponerande kunskapsbredd. Förutom band i ett flertal tekniker visades lådor med teknikexempel, bland annat olika typer av long stitch, olika häftmetoder, sätt att sätta fast pärmarna och alla typer av kapitälband som beskrivs i kapitälbandsbibeln Headbands: How to Work Them av Jane Greenfield och Jenny Hill.

Efter den hantverksinriktade starten flyttade vi över till en buffé av konstfärdigt utförda band, alla föredömligt märkta med Torbjörns dubbla Segner-S. Återigen slogs man av bredden i tekniker, kanske bäst representerad i en samling av Keith Smith’s serie NonAdhesive Binding som bundits in till en fin helhet, men i vitt skilda tekniker. Andra välrepresenterade tekniker var foredge painting som både målats och förgyllts av Torbjörn och ett antal böcker med fint utförda skinnaplikationer, bland annat en full uppsättning av första svenska utgåvan av Härskarringen i helskinnband. Slutligen bör nämnas Torbjörns stora intresse för historiskt bokbinderi som vi fick se ett spännande urval av. Allt från etiopiskt, byzantinskt och arabiskt till den på medeltiden vanliga, men numera högst ovanliga gördelboken som man kan se bokbindaren själv bära om man går in på https://www.instagram.com/rudeboksbinderi/ och scrollar lite.

Text: Joel Nilsson. Foto Joel Nilsson & Kristina Enhörning

Onsdagen den 3 maj: föredrag av Björn Dal

Björn Dal visade sin enastående samling ABC-böcker och inspirerade ett fullt auditorium. Han planerar att ge ut en katalog över sina ca 120 ABC-böcker i bokform, vilket vi ser fram emot! Varje bok kommer här att få en sida eller ett uppslag. En viktig anledning att ABC-böcker bör katalogiseras är att de är de mest slitna och sönderlästa böckerna av alla, inleder Björn Dal sitt föredrag.

Björn Dal med ABC-bok

ABC-böckerna ligger i periferin av zoologilitteraturen. Pliktexemplar av ABC-böcker till UB uppgår totalt till 700 fram till år 1900, fördelade på i runda tal 25 st under 1600-talet, 100 st under 1700-talet och resten 575 st fram till år 1800. Anledningen till ABC-böckernas tillkomst var naturligtvis att lära barn OCH vuxna att skriva och läsa. Man ser fortfarande bomärken på 1670-talet som relativt ”välbärgade” personer använt i protokoll etc. så både läs och skrivkunnighet ansågs viktiga att utveckla.

Katekes-ABC-böcker brukar bara omfatta 16 sidor eller ett oktavark och ha den vaksamma tuppen på sista sidan.

Innehållet var Herrens bön, djurbilder etc. Faunan var tämligen konstant. Det var alla olika och sågs framställda i alla stadier. 1840-talets träsnitt var verkligen fantasifulla och charmiga. Orbis Sensualium Pictus, 1684, en sällsynthet som Björn visade som ytterligare ett exempel på att undervisningsmaterial är mycket ovanligt att se numera i gott skick, om de ens finns kvar.

Orbis Sensualium Pictus

Att Amos Comenius Orbis Pictus kombinerade texter och bilder var pedagogiskt nyskapande. Alfabetet illustrerades också med små enkla bilder i träsnitt, en idé som kopierades till ABC-böckerna. Under 1800-talet förekommer ljudande bokstavs-anvisningar. Så 1850 byts Kråka mot Apa. Ibland ses A för Auktionist och även Amman.

Gessners bok med Dürers illustration av noshörning visades. Detta ur ett handkolorerat exemplar 1551 som kunde fås i så vackert utförande, vilket t.o.m. står omtalat i förordet! Björn berättade om en indisk noshörning som skeppades till Lissabon och efter flera öden och äventyr där och i Marseille så småningom slutade på medelhavets botten utanför Rom.

Bilden av den bepansrade noshörningen levde emellertid vidare i Jonstonus bok från mitten av 1600-talet och hos Orrelius hundra år senare. Sedan spreds bilden vida över världen och säkerligen har den legat till grund för många av noshörningarna i ABC-böckerna på 17- och 1800-talen. Se exempelvis Naturgalleri för barn tryckt i Lund och en senare upplaga 1841.

Sista ABC boken kom 1947. Ingeborg Willke skrev en doktorsavhandling 1965 om ABC-böcker i Sverige. Hugo Lagerström skriver 1951 om ABC-boken – En utdöd Bokart.

Text: Lars Ekholm. Foto Björn Dal & Lars Reveman

Tisdagen den 25 april 2023: En kväll hos en boksamlare

Tisdagen den 25 april gästade vi bokvännen Bo Francke. Bo har ett mycket stort och fint bibliotek, som delvis är ett referensbibliotek men som också inrymmer ett stort antal pärlor

inom flera av de samlarområden som Bo intresserat sig för. Således fick vi stifta bekantskap med engelska bokbindare, boktryckare och illustratörer (företrädesvis 1800-tal och tidigt 1900-tal), danska och svenska bokbindare, svenska illustratörer, några böcker med intressanta dedikationer och slutligen några svenska goda exempel på bra typografi. Samtidigt fick vi intressant information om de enskilda konsthantverkarna och den tid de levde i.

Kvällens värd: Bo Francke. Foto: Kristina Enhörning

Här följer några axplock ur kvällens böcker, bokbindare och illustratörer.

Ur samlingen av engelska bokbindare fick vi se flera vackert bundna böcker av Robert Riviere, Zaehnsdorf, Baynton Binders, Sangorski & Suthcliffe, John Ramage och Cobden-Sanderson, the Guild of Women Bookbinders och, inte minst, höra berättelser ur deras levnad. Välkända namn som John Ruskin, William Morris, Kelmscott Press och prerafaeliterna Burne Jones och Rosetti passerade revy. Och visste ni att det var Sangorski & Suthcliffe som band en av världens mest remarkabla och otursförföljda bok, ”The great Omar” besatt med över 1000 juveler, som på väg till en utställning i USA sjönk med ”Titanic” och att en, något mindre påkostad kopia, förstördes under blitzen i London? En tredje (ännu mindre påkostad) kopia finns nu i British museum.

Två av värdens favoritband är ”The child in the house” av Walter Parker och ”Lyrics of the Song-books of the Elisabethan age” av A.H. Bullen. Den förstnämnda boken är tryckt på japansk pergament papper. En riktig läckerhet!


“Lyrics from the Song-books of the Elisabethan age”
Bunden av Guild of women binders. (detalj)

Ytterligare ett av många mycket välbundna och läckra band är Ruskins ”Lectures on Art”


Ruskin. ”Lectures on Art”. Bunden av Baker & son, Clifton

Bland engelska illustratörer fick vi se böcker illustrerade av Tomas Rowlandson, Randolph Caldecott, Kate Greenaway och, den helt annorlunda, Aubrey Beardsley (”Lysistrate”) med, för tiden (och kanske ännu, varför jag inte vågar återge dem i bild), synnerligen ekivoka bilder.

Härtill vår svenska efterföljare, Ottilia Adelborg.

Av svenska illustratörer fick vi se flera goda exempel, Arthur Sjögren (”Maskros”), Olle Hjortzberg, Kurt Jungstedt (”Candide”), Norlind (”Grekisk bukett”), Bertil Bull Hedlund (Gierow ”1914-1918”), Adolf Hallman (”Poetisk bilderbok”) och slutligen Jürgen Wrangel (Theokritos ”Idyller”).

Typografi är ytterligare är ett ämne som intresserar Bo och han menade att vi kan vara stolta över att vi i vårt land har haft så många skickliga boktryckare. Waldemar Zachrisson, bröderna Lagerström och Wiktor Petterson under första delen av 1900-talet och, något senare, Norstedts konstnärlige rådgivare Akke Kumlien med sin stil, Kumlien Medieval, som första gången presenterades i hans typografiska testamente ”Bokstav och Ande”. Kumlien efterträddes på Norstedts av Karl- Erik Forsberg. Samtida med Kumlien var Anders Billow ansvarig hos Nordisk Rotogravyr.

Svenska och danska bokband är ett annat samlarområde. Från grannen till väster kan nämnas August Sandgren och de svenska namnen känner vi alla: Kerstin & Wolfgang Brehmer, Johanna Röjgård, Helena Strömqvist, Dahlia Lopez Madrona, Sture Werner, Hedberg, Barkell, Beck & Son, Bernh. Andersson , Levins i Uppsala, Isbergs i Norrköping, och Göteborgsbokbindarna Linde och Ljunggren. Samtliga dessa böcker kunde vi se i det av värden inredda privata bokbinderiet – Bo är nämligen också en entusiastisk hobbybokbindare. Bland de många vackert bundna böckerna förtjänat speciellt ”ett” att nämnas. ”Tomtar och troll” 9 elegant bundna band förvarade i kassett. Allt av Kerstin Brehmer.

Slutligen drog Bo en lans för Musée Plantin-Moretusi Antwerpen som är ett sällsynt vackert och pietetsfullt bevarat minnesmärke över boktryckerikonsten och den man som på sin tid var ”konungarnas boktryckare och boktryckarnas konung”. Och visste ni att Christophe Plantins dotter, Marguerite skrev en dagbok 1564- 1576 där hon berättar om sin harmoniska uppväxt i boktryckarhemmet som var en samlingspunkt för skickliga yrkesmän och tidens lärde. (Marguerite Plantins dagbok utg. av Jean Bertheroy. Läs den!)

Stort tack för en verkligt trevlig och intressant kväll med många böcker, mycken bokhistoria och mycket god förplägnad!

Text och foto: Lennart Mörking (om inget annat nämns)

Onsdagen den 12 april: Studiebesök på Det Kongelige Biblioteks Bevaringsafdeling och på Den Sorte Diamant, i Köpenhamn

Denna vackra vårvintermorgon samlades vi på Lergravsparkens metrostation i Köpenhamn och gick i gemensam trupp till Det Kongelige Biblioteks Bevaringsafdeling på Amager. Marie Vest, bevaringschef, hälsade oss välkomna och gav oss en kort historik om biblioteket, dess bokbinderi och den nuvarande bevarandeavdelning. Från att ha varit en avdelning med huvudsaklig inriktning på bokbinderi är arbetet idag mer inriktat på konservering. Efter katastrofen i Florens 1966, då staden översvämmades efter ett skyfall och orsakade enorma skador på stora mängder kulturhistoriskt värdefullt material, var det många bokbindare och konservatorer från Danmark (och Sverige) som reste till Florens för att bistå i räddningsarbetet. Detta hjälparbete bidrog delvis till att man startade en konservatorsutbildning i Köpenhamn 1973, den första i Norden, för att ta tillvara de nya erfarenheterna, sprida kunskapen och främja fortsatt utveckling inom området.


På bevarandeavdelningen jobbar idag 19 konservatorer och 3 bokbindare. Arbetet är till stor del inriktat på preventivt arbete men en del böcker och tidskrifter binds fortfarande in. Ateljén är stor, öppen och ljus och vackert inredd med platsbyggda bokhyllor av ek längs väggarna. Förgyllningsutrustning i originalskåp från Axel Petersens bokbinderi, klassiska gjutjärnspressar och äldre verktyg skapar en trivsam kontrast till den modernare utrustning som också krävs. I nuvarande lokaler har avdelningen bara funnits i två år men de har varit i samma byggnad på Amager i ca 20 år.


Jiri Vnoucek, konservator PhD, berättade om det europeiska forskningsprojektet han deltagit i där de har undersökt 20 manuskript från 1100-talet. Jiri beskrev hur pergament framställs och hur man kan identifiera inte bara vilken typ av djur som manuskriptet kommer från, utan även vilken del av huden som använts, och andra tecken man kan se, som spår från pergamentsmakarens verktyg.


Magdalena Midtgaard, konservator och sektionsledare, visade ett flertal vackert handinbundna böcker som skapats av KB:s medarbetare. Flera av banden har blivit utvalda och prisade av Foreningen for boghaandværk i ”Årets bedste bogarbejde”. Avslutningsvis fick vi nöjet att fritt bläddra och titta närmare på de fina bokbanden. Det var verkligen ett trevligt och lärorikt besök!

Text: Kristina Enhörning; foto Kristina Enhörning & Yvonne Collovin & Carl Gustav Werner


Vid lunchdags begav vi oss till Den Sorte Diamant. Vi mottogs av forskningsbibliotekarie fil. dr Eva-Maria Jansson och docent Irmeli Perho. Eva-Maria Jansson (utbildad vid Lunds universitet) förestår sedan många år Judaistisk Samling och har även ansvar för Orientalsk Samling. Irmeli Perho, Helsingfors Universitet forskar i medeltida arabisk historia och har skrivit katalogerna över Det Kgl. Biblioteks arabiska och persiska handskrifter.

Den orientaliska samlingen består av handskrifter och tryckta verk som tillkommit i Asien och Nordafrika och är därför skrivna på många olika språk. Sedan 2012 är samlingen stängd för inköp. Ett antal av verken finns bara tillgängliga för läsning på forskningsläsesalen i Den Svarta Diamanten.

Den judaistiska samlingen är en egen avdelning och fortfarande aktiv.

De arabiska och judaistiska handskrifterna började insamlas på1600-talet, redan när Det Kongelige Bibliotek grundades. I första hand behövdes texter på hebreiska och arameiska som kunde användas för bibelstudier. Dessutom efterfrågades medeltida arabiska översättningar av grekiska filosofiska och vetenskapliga skrifter efterhand som vetenskapen utvecklades i Europa. De grekiska originalen hade ofta gått förlorade och texterna fanns bara bevarade igenom arabiska översättningar. Arabiska kom snart att bli det dominerande studiet vid universitetet även om teologiska och judaistiska studier behöll sin relevans.

Under 1700-talet ökade intresset för Orienten både vetenskapligt – biologiskt och geografiskt – och som mål för handel och export. Från Den Arabiska Resan 1761 – 1767 (med Carsten Niebuhr som ende överlevande) hemfördes ett hundratal handskrifter. Samlingen innehåller nu flera hundra katalogiserade arabiska handskrifter och litografier. Äldst är några Koranfragment på pergament från 800-talet.

Under 1800-talet utökades den orientaliska samlingen med verk från Persien och länder som låg längre österut. De persiska handskrifterna inköptes till största delen av professorn i iranska studier Arthur Christensen, dels i Iran år 1913, dels vid resor i Europa. De består av 207 handskrifter samt 6o litografier. Handskrifterna har ofta vackra färgillustrationer, som fåglar och växter, eller geometrisk ornamentik.

Flertalet av de arabiska handskrifterna är vetenskapliga texter inom medicin, matematik, historia, juridik mm. medan många persiska texter är diktsamlingar eller reseskildringar. Båda speglar en gemensam vetenskaplig och litterär tradition.

I den judaistiska samlingen finns Det Kongelige Biblioteks största klenod: ”The Copenhagen Maimonides”, en vackert illuminerad handskrift som tillkom år 1348 i Katalonien. Den judiske filosofen och läkaren Maimonides (Moshe ben Maimon, ca. 1135 – 1204 ) skrev originalet (på arabiska): i översättning Vägledning för rådvilla och i hebreisk översättning Moreh Nevukhim. Verket betraktas som ett av de viktigaste inom medeltidens aristoteliska filosofi (särskilt judisk sådan).

Här bevaras även sju hebreiska bibelhandskrifter (tio band) som inköptes under Den Arabiska Resan. Och icke minst består samlingen av den samling på ca. 200 handskrifter, ca. 25.000 tryckta verk och därtill personlig korrespondens som donerats av rabbinen David Simonsen (1853-1932).

Eva-Maria Jansson presenterade de orientaliska och judaistiska samlingarnas historia i en powerpoint. Sedan visade hon och Irmeli Perho exempel på handskrifter och tidiga tryck.

Bland dessa var koranfragmenten från 800-talet i kufisk stil, dvs den kalligrafiska stil som utvecklades i staden Kufa, ett teologiskt och vetenskapligt centrum i Iraq.

Fler objekt som lagts fram på bordet:

  • Bönbok dat. 1781-82. (Cod. Arab. Add. 53). Typisk utformning med smal centrerad text inom ram och breda marginaler. I marginalerna förekommer kommentarer. Utsmyckningar i form av illuminationer och medaljonger förekommer både i texten och i marginalerna: här exempel på en helsidesillustration av staden Mecka s. 24, på vidliggande sida av staden Medina.

    Arabiska (och persiska och turkiska) inbindningar är i regel av ”kuvert”-typ: en utskjutande lapp läggs över framsidan som syns till vänster på bilden:
  • Bok om astronomi dat. 1602. (Cod. Arab. 83.) Här bild av Lilla Björnen (med sju stjärnor) (s. 24), sedd från himmelen och från jorden (spegelvänd). På vänstersidan överst en uppräkning av de sju stjärnorna som ingår i Lilla Björnen, därunder redogörelsen för Stora Björnen med fler stjärnor, med hänvisning till den grekiske lärofadern Ptolemaios i rött (rött användes dels för rubriker, dels för att utmärka nyckelord).
  • Ett persiskt manuskript från 1700-talet i lackerat band. Innehåller Shah-nameh av Firdawsi, en mycket lång episk dikt från 1000-talet om Persiens historia. Rikligt illustrerad. Texten är uppställd på vanligt sätt för poesi med raderna i fyra kolumner över den förgyllda sidan.
  • Maimonides Vägledning för rådvilla befann sig för tillfället ute på resa med hemlig destination men vi fick se andra vackra judiska handskrifter, som denna bok med innehåll ur bibeln:

    Judisk handskrift med böcker ur bibeln från Spanien (sefardisk skrift) dat. 1492, Spanien. Vackra illuminationer och geometriska utsmyckningar:

Därefter guidades vi genom Den Sorte Diamant. Vi fick se den gamla bibliotekssalen i den angränsande byggnaden som nu står helt tom på böcker. Istället kan man beundra de smäckra stålkonstruktioner som bär upp den flera våningar höga salen. Visningen avslutades med besök på Diamantens stående utställning ”Skatte” som visar ett axplock av bibliotekets många dyrgripar från äldsta till nyaste tid.

Det är en upplevelse att vistas i Diamanten med dess unika arkitektur. Utifrån ser man en enorm kub av glänsande svart granit genombrutet av stort glasparti. I det inre öppnar sig ett stort atrium i mitten, med fönster mot kanalen och öppet upp genom alla etager så att luft och ljus präglar byggnaden. Idag finns där knappt några böcker, istället är Diamanten ett kulturcenter med utställningar, konserter och konferenser, kafé, restaurang, bokhandel mm.

Tips:

Katalogerna och stora delar av handskriftssamlingarna finns digitaliserade och kan sökas på Det Kongelige Biblioteks hemsida under FIND MATERIALE.

Litteratur:

  • Irmeli Perho, Catalogue of Arabic Manuscripts: Codices Arabici and Codices Arabici Additamenta; Volume 1-3 (COMDC) NIAS Press – Det Kongelige Bibliotek 2007.
  • Irmeli Perho, Catalogue of Persian manuscripts: Codices Persici Arthur Christensiani, Codices Simonseniani Persici, Codices Persici Additamenta. NIAS Press – Det Kongelige Bibliotek 2014.
  • Rasmussen, Stig T.: De Orientalske samlinger: en guide / The Oriental Collections: a guide [Guide to the collections of the Royal Library; 1] København: Det Kongelige Bibliotek 2015.

Text: Kerstin Eksell; Foto: Yvonne Collovin

Onsdagen den 22 mars 2023 årsmöte och föredrag: Udda fåglar – Lill Thiel och Gustdolf

Lars Reveman hälsade bokhandlaren Johnny Karlsson välkommen. Lars beskrev Johnny som trotjänare i föreningen och folkbildare av stora mått som kan berätta om vad som helst.
– Men han kommer att sluta i tid för han måste hem och sminka sig inför TV-medverkan dagen efter.

Om någon lockats till föredraget för att höra ornitologen Johnny Karlsson berätta om några rara fåglar blev personen kanske besviken när enda fågelreferenserna var en trädklättring till ett havsörnsbo och en artbestämning av en rörhöna.

Nej, ingen blev besviken! Johnny Karlsson som idag kallar sig boksorterare snarare än boksamlare berättade fängslande om sina ”förälskelser i obetydligheter”, här exemplifierade av en bisarr man från Vankiva och flickan Lill som kom i skymundan av den omskrivna släkten Thiel.
– Udda existenser har en dragningskraft och det är ju därför jag är här. Ibland kan en slump, en fråga om en bok i butiken eller annat starta en tråd av efterforskningar som leder till oväntade och omfattande resultat och så var det med dessa två berättelser.

Johnny hade fått en fråga om boken ”Fölket” i Hanbråka av Gustaf Adolf Gustdolf. Vid en sökning på Gustdolf fann Johnny en guldgruva i form av en engagerad rapport om ”boken som försvann”, skriven av Peter Bergström på KB. Rapporten https://www.kb.se/hitta-och-
bestall/samlingsbloggen/blogginlagg/2022-04-07-folket-i-hanbraka.html handlar om en
processlysten lantbrukare i trakterna av Hässleholm som 1957 bestämde sig för att publicera en roman. Det kunde väl inte gå fel?

År 1937 övertar lantbrukaren Gustaf Adolf (1902-1979) gården Koboda vilken han senare ger namnet Gustdolfsborg efter sitt eget tagna efternamn Gustdolf. Gustaf Adolf kom på kant med många i bygden, blev rättshaverist, och skrev romanen ”Fölket” i Hanbråka 1957 där bygden och personer är lätt igenkännliga från verkligheten och beskrivna på mindre smickrande sätt. Till exempel Zöddy Spehrr som påminner om en fjärdingsman i trakten. Flera förtalade går till domstol och till slut står 11 personer som målsägande i en rättegång där Gustdolf blir dömd till tre månaders fängelse och boken beslagtas. Så sent som 2018 anmäls att boken ändå finns att hitta på bibliotek på bygden. Detta föranleder Peter Bergström att se hur det förhåller sig på KB. Boken var inlåst bland beslagtagna böcker. Beslutet om beslag gällde dock inte de böcker som Gustdolf sålt innan beslaget och därför kunde KB´s pliktexemplar, överlämnat av Gustdolf själv, plockas fram till utlåning.

Under och efter fängelsetiden hade Gustdolf stora planer på en fortsatt utgivning av egna böcker. Han hade till och med skrivit en lista på planerade böcker med exempel som pubertetsromanen Lögnpiraten Uhff Héhwoff i Honligga, en allmogeroman med sexuella inslag i tre delar Fölket i Honligga, en rättsröteroman Stenbrottet samt ett tiotal titlar till. Ingen kom ut. Planerna på att ge ut en tidning Gustdolf-Quriren fanns också. I den skulle han skriva ner innehållet i den beslagtagna boken. När Johnny frågar är Peter Bergström på KB tveksam till om den verkligen existerar.

Vid Johnnys egna efterforskningar genom kontakter på bygden kommer han till slut över ett
exemplar av Gustdolf-Quriren och även en nyckel till de beskrivna personerna. Exemplaret är inte helt komplett men omfattar 12 delar. Johnny ställer frågan till församlingen om det är föreningens åsikt att han ska skicka tidningen till KB. Svaret blir ett enhälligt – Ja!

Än i dag går det att möta Gustdolf på vägarna, nu i form av namnet på det åkeri som lever kvar med hans namn, Gustdolfs åkeri.

Historien om Lill Thiel (1913-1996) börjar i två trådändar som knyts samman på Öland. Ornitologen, fotografen och författaren Bengt Berg (1885-1967) var uppvuxen i Kalmar. Det var här han blev relegerad från skolan efter att kommit på kant med sin lärare, kanske efter en diskussion om huruvida en fågel var en rörhöna eller en småfläckig sumphöna. Bengt ägnade sig under perioder åt fågelskådning hos sin mor på Öland. Den förmögne Ernest Thiels fru Signe Maria som hade stor betydelse för Thielska galleriets tillkomst bodde granne med Bengt Bergs mor. Bengt och Signe Maria möttes och försvann då och då in i kammaren hos hemma hos Signe Maria. Sonen Tage undrade varför och fick förklaringen – Stör inte författaren ty de läser korrektur. Resultatet blev en dotter, Lill. På pappret var hon Ernest Thiels dotter. Några år senare tog Signe Maria sitt liv och blev begravd i Borgholm.

Att Lill var Bengt Bergs dotter är beskrivet i boken Sträckande sig uppåt ljuset: en biografi om Signe Maria Thiel 2021 skriven av Gunilla Grahn Hinnfors.

Familjen Thiel rörde sig i konstnärskretsar och Lill fick undervisning av konstnären Oskar Bergman. Lill var nog mer intresserad av naturen och att segla vid ön Fjäderlång i Stockholms skärgård som familjen ägde. Det berättas att Lill klättrade upp till ett havsörnsbo för att studera vad örnarna åt. Kanske fick hon med sig naturintresset från sin far Bengt Berg? Lill ställde ut sin konst vid något tillfälle och gav också ut en barnbok 1945, Så långt fjädern räcker. Fjädern var då ingen fågelfjäder utan en fjäder i en mekanisk leksaksmotorcykel.

Lill kom att bo i Trolle Ljungby och bodde där tillsammans med två andra kvinnor. De flyttade
till Bromölla där de hade en liten kiosk. Johnny frågar personer på bygden om de kommer ihåg Lill. – Henne glömmer man aldrig. Hon lär ha varit lite ”tosig” och när det var stilla och hon skulle torka tvätt fäste hon en lång käpp på cykeln som hon hängde tvätten på och cyklade runt kvarteret så att tvätten torkade i fartvinden. De tre kvinnorna flyttade senare till
Markaryd. Lills sista år tillbringade hon på ett sjukhem i Alvesta. Hon blev begravd bredvid sin mor Signe Maria på Öland. Lill var duktig fotograf och gav ut vykort samt broderade tavlor på äldre dagar. Lite av hennes konst finns att se på det medicinhistoriska museet vid Sankt Sigfrids sjukhus i Växjö.

Johnny säger att han känner för Lill. – Det finns böcker om varenda Thiel men inget om Lill så det är mitt ansvar att ta hand om henne. Så om ni hittar hennes bok så får ni gärna ge den till mig!

Apropå boksamlande: Under mötets kaffepaus var vi några som kommenterade det något torftiga innehållet på bokhyllorna i lokalen jämfört med andra mer välfyllda bibliotek. I samband med en bok jag skrivit om Karlshamn https://www.bildjonaslindstrom.com/ har jag tidigare samtalat med Johnny om boksamlaren Lars Månsson i Tranemåla norr om staden samt om Johan Henrik Thomander som hade en koppling till Karlshamn. I en text hittade jag uppgiften att Lars Månsson som svar på frågan om han läst alla sina böcker gav svaret – Jag har inte läst dem men jag vet vad som står i dem. Fotoboksamlaren Tomas Eriksson har sagt att han inte har läst alla sina böcker men samlar på böcker han vill läsa. Johnny berättade att Hjalmar Söderberg lär ha svarat på frågan om han läst alla böckerna på bokhyllorna i ett rum i Köpenhamn – Jag läser väl för fan inte möblemanget!

Text: Jonas Lindström

Under årsmötet avtackades Greger Antoft som lämnar styrelsen efter att ha varit aktiv i förening och styrelse sedan starten 1988 och därtill en drivande kraft för Den gamla bokens dagar under alla år.

Även Lennart Winberg avtackades för sin insats i valberedningen och engagemang i Den gamla bokens dagar.

Foto: Kristina Enhörning & Lars Reveman

Fredagen den 10 mars 2023, utflykt: Svenska Akademiens Nobelbibliotek

Vid middagstid på fredagen samlades i Börshuset i Gamla Stan en förväntansfull skara bokvänner. Så öppnades dörren till biblioteket och vi mottogs av Lars Ljungdahl och Magnus Halldin. Turen började i den nu täckta ljusgården där våra värdar presenterade sig. Lars Ljungdahl är bibliotekarie och katalogiseringsansvarig på Nobelbiblioteket och Magnus Halldin tituleras litteraturhandläggare och arbetar för Svenska Akademiens Nobelkommitté med att ta fram material om föreslagna författare.

Nobelbiblioteket kom till efter att Svenska Akademien efter viss tvekan tagit emot uppdraget att dela ut litteraturpriset. Svenska Akademien hade då märkligt nog inget eget bibliotek, det man haft tidigare sågs mest som ett besvär och samlingen skingrades, så man fick börja om på nytt när Akademien tog på sig den nya uppgiften. Då grundades ett Nobelinstitut med uppgift att tillhandahålla all nödvändig litteratur i arbetet med det litterära Nobelpriset. Tillhörigt institutet skulle därför vara ett större bibliotek omfattande de viktigaste utkommande verken inom världslitteraturen. Professor Karl Warburg fick uppdraget att skapa ett bibliotek. Han hittade en bra lokal vid Norra Bantorget, i det hus som nu är LO-borgen. Sedan for han runt i Europa och skaffade litteratur och i november 1901 invigdes biblioteket. Fem år efter grundandet fanns ungefär 15 000 volymer. 1921 flyttades biblioteket till Svenska Akademiens lokaler i Börshuset. I dag beräknas beståndet uppgå till cirka 200 000 volymer (Stockholms Stadsbibliotek beräknas ha 400 000 volymer). Biblioteket är det största inom sitt område i Sverige och ett av de största i världen.

Nobelbibliotekets huvuduppgift är fortfarande servicen till Nobelkommittén, men det är nu även ett forskningsbibliotek främst inom litteraturvetenskap. Det är tillgängligt för alla som skaffar ett lånekort! I samlingarna ingår även mycket material som inte har direkt med Nobelpriset att göra, mycket har kommit som gåvor, t ex samlingar som rör James Joyce och Rainer Maria Rilke. Dessutom finns ett stort antal tidskrifter. I princip gallras aldrig i samlingarna, så där finns ett mycket rikt material. Det gör också att det börjar bli trångt i Börshuset.

Efter introduktionen fick vi gå genom det långa galleriet med en del av bokbeståndet och foton av Nobelpristagare till den stora börssalen, där vi fick se Dörren! Sedan fick vi träda in i Akademiens mötesrum med de aderton fåtöljerna. Här visades några valda exemplar ur samlingarna.

Först var ett exemplar av akademiledamoten Erik Lindegrens genombrott Mannen utan väg (1942). Det speciella med detta exemplar är att det är fullt med Lindegrens anteckningar och förstrykningar. Akademien gav 2020 ut en ny upplaga där man fört in anteckningarna.

Sedan kom ett par skrifter från Bloomsburygruppen. Virginia Woolf skrev Kew gardens, Vanessa Bell illustrerade, Hogarth Press tryckte 1927 i 500 exemplar varav detta är nr 365. Ett tidigt exempel på gruppens verk är den anonyma samligen Euphrosyne. A collection of verse (1905).

Kuriöst var två exemplar av Theaterstycken. Öfversatta af J.E. Remmer. (1814). Märkligast med dem var att för inte så länge sedan uppmärksammades man på att ett exemplar med Nobelbibliotekets exlibris fanns till försäljning. Det visade sig ha funnits två exemplar i samlingarna, men nu fanns bara ett. Eftersom man inte gallrar i samlingen kunde man vara säker på att boken inte lämnat huset på ärlig väg. Man tog kontakt med försäljaren som genast återlämnade exemplaret. Det visade sig att i det exemplar som fanns i biblioteket fanns en anteckning om att det skulle finnas två exemplar, men det ena saknades. Anteckningen var daterad 1928. Det exemplar man fick tillbaka var vackrare.

Till slut en verklig tungviktare, bokstavligt och bildligt. Originalupplagan av James Joyces Ulysses (1922), i originalbandet. Nummer 609 av 1000 exemplar. Exemplaret skänktes till Nobelbiblioteket av bokförläggaren Nils Geber i oktober 1922. ”Denna raritet plockas vid sällsynta tillfällen fram och förevisas av bibliotekets personal”, skriver Magnus Halldin i förordet till skriften om James Joyce och språken.

Vi är hedrade och tacksamma för ett givande besök! 

Svenska Akademien har gett ut en fin serie skrifter om biblioteket och dess innehåll, av dessa kan nämnas:

  • Anders Burius: Hundra år i litteraturprisets tjänst, 2002.
  • Bo Svensén: En skingrad skatt, 2015.
  • Olof Kåhrström: Nobelbibliotekets äldre boksamling, 2015.
  • Jonas Ellerström: James Joyce och språken, 2018.

Genom arrangörernas kloka planering kunde man dagarna efter besöket på Svenska Akademien fortsätta på en annan av de kungliga akademierna, nämligen Konstakademien. Där anordnade Antikvariatföreningen lördag-söndag Stockholms Bokmässa. Mycket folk, mycket fint att se (och köpa) och intressanta föredrag. Bokhistoriska Sällskapet presenterade sig också!

Text: Torsten Samzelius, med support av Christina Westermark; foto Lars Reveman

Fredagen den 3 mars 2023, föredrag: Varför samlar man på fotoböcker?

På fredagskvällen samlades vi till vårens första föredrag i Liberiet i Lund. Tomas Eriksson som i många år samlat fotoböcker var inbjuden för att tala om sitt stora intresse och visa upp några väl valda exempel ur sin samling. Det blev en trevlig kväll som kom att handla både om kärleken till fotografi, böcker och trycktekniker, men också om varför man samlar. Många bland åhörarna nickade instämmande då Tomas beskrev jakten som det mest spännande i samlandet ”to get – not to have”. Jakten, letandet som leder ut på nya vägar och till spännande möten med intressanta människor och ständigt nya kunskaper. Tomas tog oss först med till Turkiet där han av en slump för många år sen på en jobbresa och på ett hotellrum hittade en bok om den turkiske fotografen Ara Güler och hans fantastiska bilder från Istanbul. Kanske är det just pampiga coffee table books man tänker på när man nämner fotoböcker, men Tomas lyfte den här kvällen fram ett flertal böcker och enkla häften där utmärkt tryck, speciell bindning och text i kombination med fotografierna skapar spännande och unika alster. Bland några av de böcker vi fick se kan nämnas ”Liftare och läckergommar”, en reseskildring från 1950-talet av Rune Hassner och Christer Strömholm, verk av de finska fotograferna Pentti Sammallahti och Kristofer Albrecht (”dragspelsband”), Christina de Middels Afronauts (om det zambiska rymdprojektet på 1960-talet), Eva Klassons le troisième angle (banbrytande fotobok från 70-talet med extrema närbilder av hennes egen kropp, unikt handbundet band med silkestunna screentryck mellan bilderna och en teddyfodrad kassett därtill) och ett band av Michael Torosian från Lumiere press i Canada (handtryckt och bundet för hand).

För er som missade den här intressanta presentationen kan jag tipsa om en möjlighet att få ett smakprov här: https://www.sfoto.se/fotoforfattarna-moter/tomas-eriksson/

Text: Kristina Enhörning

Foto: Kristina Enhörning & Tommy Näzell

Tisdagen den 29 november 2022, föredrag: Boken i biblioteket, museet och stadsrummet

Kristina Lundblad, docent i bokhistoria vid Lunds universitet och mottagare av Bokhistoriska Sällskapets Pris 2022 kunde inte närvara vid offentliggörandet av priset på Den gamla bokens dagar. Kvällen ägnades därför åt att hylla Kristina och överlämna ett diplom som bekräftelse på utmärkelsen.

Därpå följde ett mycket intressant anförande av Kristina Lundblad i vilket hon belyste den fysiska bokens plats i samhället över tid och även med jämförelse mellan en svensk och en fransk kontext. När förvandlas artefakten boken från att vara något man lånar på biblioteket och tar med sig hem till att vara ett museiföremål som man definitivt inte får låna med sig hem? Bokens roll i samhället kan även belysas i statistik som talar för sig själv: Antalet forskningsbibliotek och folkbibliotek minskar i landet, samma trend gäller för antalet allmänna bokhandlare. Försäljningen av fysiska böcker minskar medan försäljningen av digitala ökar. Jämförelsen mellan Sverige och Frankrike var tankeväckande. I vårt land börjar det bli ovanligt att se en person i det offentliga rummet läsande en fysisk bok medan det i Frankrike är mycket vanligt. Medan klassiska boklådor är alltmer ovanliga även i svenska storstäder så finns de i vart och var annat kvarter i exempelvis Paris. Ett mycket stimulerande anförande som gav upphov till många frågor och kommentarer. Intensiva boksamtal fortsatte vid efterföljande fika, till vilken föreningens allt i allo Yvonne, kvällen till ära, bakat madeleinekakor till kaffet; kvällen skulle ju ursprungligen ägnats Marcel Proust.

Text Lars Reveman; foto Lars Reveman & Yvonne Collovin

Onsdagen den 16 november 2022, utflykt: Nationalmuseums samlingar av konsthantverk med inriktning på bokband

Ciceron var amanuens Lene Marinus Jensen, konstvetare med specialområde inom äldre måleritekniker och förgyllning. Dessutom deltog bokbindare Adam Larsson, Uppsala universitet, utlånad för att restaurera museets samlingar av illuminerade medeltidsmanuskript, som visade egna mycket okonventionella bokband.

Dagen visningar bestod av tre delar:

  • Äldre bokband ur museets samlingar
  • Modernare bokband, bundna under 19-talet, ur museets samlingar
  • Okonventionella bokband, konstfullt handbundna av Adam Larsson

Lene Marinus Jensen inledde med att beskriva samlingarna, dess tillkomst samt arbetet med att överföra informationen från den äldre kortkatalogen till en modern databas. En del äldre präglingsverktyg för bokband visades och beskrevs. Databasen är tillgänglig för utomstående. Några äldre bokband:

Virgilii Maronis Opera 1757-1765 Rött marokängband rikt utsmyckat med guldpressningar. Bundet av bokbindare Hans Kristoffer Richter.

Gustaf I’s historia 1622. Band i kalvskinn med svart ramverk och blind- & guldtryck. Bundet av Benjamin Schneider.

Reglemente för Cavalerie 1793 Ett s.k. plånboksband i grön marokäng med guldlister.

Vi inledde övergången till de modernare bokbanden med en bok inköpt på Stockholmsutställningen 1897: Den äldre Eddan Ett avancerat band med lädermosaik, förgyllda pärmknappar och iögonfallande färgade snitt. Formgivare Thorvald Bindesbøll.

Visningen av moderna bokband omfattade många godsaker såsom: Praktbandet av Charles Baudelaires Les Fleurs du mal, ett band bokbindare Hannah Morrissey länge önskat att få se i verkligheten. Ett mästarband bundet av hennes läromästare Wolfgang Bremer och hans dåvarande hustru Kerstin; bandkomposition Herbert Lindgren.

Verner von Heidenstams Dikter i ett grönt marokängband med rik guldpressning utfört och komponerat av bokbindare Greta Morssing.

Svensk bokkonst av Hugo Lagerström. Utförd i blå marokäng med guldpressad dekor. Modern bandkomposition av Berta Svensson-Piehl, Herzogs bokbinderi.

Ejler Bille Picasso Surrealisme Helskinnband med abstrakt intarsia i ljusrött samt två nyanser av brunt. Bandkomposition Jörgen Lindgren, utförd vid Nils Lindes bokbinderi, Göteborg.

Adam Larsson beskrev sin bakgrund som bokbindare, hur han avvecklat det egna bokbinderiet och nuvarande arbete med de medeltida illuminerade handskrifterna. Han visade upp ett 10-tal alster från egen produktion med stundtals mycket okonventionella bindningar. Ett urval:

Selection of poems on the theme of water – ett band med försättsbladet dekorerat med avbildningar av tatueringar med sjöfolksmotiv. Boken är från The Incline Press och konstnären Paul Kershaw, som några av oss träffat, har bidragit med originalillustrationer.

Brott och straff (Преступление и наказание), Fjodor Dostojevskij, bunden i tjock stålplåt med gångjärn. Bandet kan uppfattas symbolisera bokens innehåll med en tyngdpunkt på straffet.

Riga, Bajkal, Vladivostok bunden i glasband med halvfransk kant.

Speglar, egen grafik av Adam Larsson. Bunden i bilvaxpolerade blyplåtar. Dessa plåtar kan också utgöra bokstöd. Signerad 307LAR med en anspelning på Adams tid i lumpen.

Som avslutning en mycket egenartad Dagbok:

Ett stort tack riktas till Nationalmuseum med Lene Marinus Jensen och Adam Larsson som så generöst och vänligt tog emot oss.

Text Åke Olson & Lars Reveman; foto Lene Marinus Jensen & Nationalmuseum

Onsdagen den 9 november 2022. En kväll hos boksamlaren

Vi besökte våra medlemmar Jan och Brita Dahlberg i Hässleholm.
Jan har tre samlarområden.

  • Svensk witterhet vilket definieras enligt 1600-tals svenskan det vill säga kunskapsrikedom, lärdom och vett.
  • Historia med betoning på perioden Gustav III och efterföljande årtionden.
  • Strindberg

samt ett intresse för latinska klassiker.

Vår kunnige och entusiastiske värd guidade oss via några av godbitarna i samlingen och därefter fick vi botanisera fritt i hans mycket omfattande bibliotek.

Via 1600-talet och Stierhielms Musae Suethizantes (1688), Haquin Spegels Guds Werk och Hwila (1685), Elisabeth Brenners Poetiska dikter (1713) anlände vi till perioden 1750-1815 med flera mycket vackra böcker, bl.a. Linnerhielms Witterhetsförsök (1795) i ett utsökt senare helskinnband, Bellmans Bacchi tempel (1:a och 2.a upplagorna 1783 resp. 1815), Manderströms Mina poetiska arbeten (1788), Bengt Lidners Samlade arbeten och Collection des écrits politiques, littéraires et dramatiques de Gustave III, alla i vackra band.,

Vårt lands första roman, efter Adalriks och Giöthildas äfventyr men av samme författare, (Mörk), Thecla eller den beprövade trons dygd (1758) förevisades – vår kanske första science fiction-bok, Wallmarks, Resan till Stockholm, år 1913 (1819) med handkolorerade litografier, samt av samme författare, Handen (1807) med två praktfulla graverade planscher visades fram.

Samlarområdet historia representerades av bl.a. Götlins Anteckningar under svenska Arméns fälttåg 1813/1814 som förutom trupprörelser också kan läsas som en reseberättelse då den ger mycken intressant information om seder och bruk, vilka skiljer sig från de svenska, och med vackra planscher. Och nog fascineras många människor fortfarande, liksom vår värd, av den avsatte Gustaf IV Adolfs öden i exil. Här fick vi stifta bekantskap med Historiska erinringar af öfverste Gustafsson (1829). Bättre gick det för Jean Baptiste vars historia skildras i Recueil l de lettres proclamations et discours de Charles Jean (1825).

Strindbergsamlingen omfattar 117 originalupplagor, av de totalt 130 som Zetterlund förtecknar, samtliga med bevarade omslag. Några av dessa är verkligen svårfångade, som t.ex. den ocensurerade upplagan av Ordalek och småkonst med den refuserade 3:e sången i ”Holländarn”.

De latinska klassikerna fick representeras av Ciceros De officina tryckt i Venedig 1540.
Ett praktfullt kardinalsband fick avsluta denna guidade tur och därefter vad det fritt fram att besöka det mycket stora och omfattande biblioteket.

En utomordentlig intressant och trevlig kväll tillika med välsmakande förplägnad.
Tack kära värdpar.

Text Lennart Mörking; foto Lars Reveman

Föredrag av Mattias Kärrholm den 28 oktober: Svenska dissertationer 1600 – 1820

Den traditionella dissertationen, där en respondent har att försvara en vanligen huvudsakligen av preses författad liten avhandling, har rötter i 1500-talets Europa. Den äldsta svenska dissertationen är från 1602 och 1852 avvecklades det traditionella disputationsväsendet i Sverige. Lidéns Catalogus disputationum (1778-1780) följt av Marklins fortsättning (1820) innehåller fortfarande ovärderlig bibliografisk information och är ett standardverk för alla som samlar dissertationer.

Kärrholm intresserar sig för svenska dissertationer från 1600-talets början till ungefär år 1820. Han har byggt upp en betydande egen samling och planerar att ganska snart ge ut en engelskspråkig bok om dissertationerna. (Swedish Dissertations 1600 – 1820: An annotated catalogue of early academic dissertations and their subjects) Det är inte tänkt att bli någon renodlad bibliografi, som ju redan finns, exempelvis Lidén och Marklin, utan istället en berättande översikt med tonvikt på vad som skrevs. Detta kommer tveklöst att bli en bok som många av Sällskapets medlemmar ser fram emot att skaffa!

Inledningsvis fick vi veta att nästan 19 000 dissertationer givits ut under tidsperioden. Av dessa har Kärrholm själv ca 4 000, en betydande andel. Något förvånande var att höra att en stor del av dissertationerna i de offentliga biblioteken är ännu inte har katalogiserats. Flertalet dissertationer skrevs av preses och skulle ses som en övning för respondenten, men dissertationer skrevs också av respondenterna. I samtliga fall rörde det sig om ett samarbete. Den övervägande delen av dissertationerna skrevs vid universiteten, men gymnasiedissertationer och dissertationer för vissa tjänster förekom också. Upplagan var ofta 400-500 exemplar, men ibland trycktes bara kring 200 ex. Ibland trycktes ett fåtal ex. på bättre papper för att kunna användas som gåvor och liknande. Många dissertationer, speciellt under periodens senare del, gavs ofta ut i långa serier.

Vad skrev man då om? Under 1600-talet kännetecknas innehållet ofta av ämnesblandning, sedan blev ämnena mer renodlade. Under denna utveckling minskade successivt religiösa och filosofiska ämnen till förmån för naturvetenskap, medicin och matematik. Ibland lät respondenten sitt namn spegla innehållet. Ett exempel är Bjurberg, som under Norrmans presidium skrev om bävern 1687. Bjur är ett gammalt namn på bävern. Ofta inleddes
dissertationerna med ibland flera sidor med dedikationer och gratulationer till betydelsefulla personer, något som säkert var viktigt för att bygga upp ett kontaktnät inför den framtida karriären. Illustrationer är ganska sällsynta, men förekommer, både som träsnitt och som kopparstick.

Språket var nästan uteslutande latin, men från 1700-talets mitt började ekonomiska dissertationer ges ut på svenska. Senare förekom svenskan som språk ganska sällsynt även inom andra ämnesområden.

Under föredraget visade Kärrholm bilder på några dissertationer ur den egna
samlingen. Att föredraget var uppskattat märktes inte minst av en intressant
frågestund och diskussion efteråt!

Text Mikael Wigforss; foto Lars Reveman

Den gamla bokens dagar 14–15 oktober 2022

Bokhistoriska Sällskapets antikvariska bokmässa arrangerades som brukligt i oktober och årets tema var Barn- och ungdomsböcker vilket hörsammats av utställarna. De verkligt rara barn- och ungdomsböckerna exponerades i en utställning på mässan. Glädjande nog fanns flera nya utställare med i år: Antikvariat Frostgård & Lagerroth, Malmö, Barnens Bokhandel & Antikvariat, Simrishamn, Langhof Rare Books, Tobo och Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren, Norrköping. Bokbindarmästareföreningen förevisade mästarband och ett mycket uppskattat inslag var att iaktta hur en papperskonservator reparerar kartor och äldre bokband. I samband med invigningen av mässan offentliggjordes att Bokhistoriska Sällskapets Pris 2022 tilldelas Kristina Lundblad docent i bokhistoria vid Lunds universitet.

Text Lars Reveman; foto Yvonne Collovin & Kristina Enhörning

Utflykt till Svaneholms slott 25 september 2022

En förväntansfull skara bokvänner sammanstrålade på slottsgården och småpratade i det vackra höstvädret. Väl inne i slottet hälsade Lisbeth Thorsén Carlberg oss välkomna och berättade övergripande om det projekt som hon och hennes make Gunnar Carlberg tagit på sig å Wemmenhögs Härads Fornminnes- och hembygdsförenings vägnar. Föreningen hade framsynt sökt EU-bidrag för att restaurera Rutger Mackleans ytterst försummade biblioteksrum och boksamling.
Arbetet hade inletts med att makarna Carlberg, iförda skyddsutrustning, öppnade de under åtskilliga decennier låsta och söndriga bokskåpen fyllda med medfarna böcker, lager av damm och allsköns ohyra. Därefter fick vi träda in i det nyligen renoverade bokrummet. Kontrasten var påtaglig. I det mycket vackra lilla biblioteket var ena kortväggen helt klädd med ett praktfullt bokskåp ursprungligen skapat av arkitekt Carl Georg Brunius. Böckerna tidsenligt bundna i enkla pappersklädda band var en sann fröjd att se och därtill fanns på biblioteksbordet skrivtillbehör och passande glober. Interiören inbjöd till att fantisera om att Macklean just lämnat rummet.
Ett par våningar upp i slottet samlades därefter bokvännerna och lyssnade till ett initierat anförande av Lennart Mörking om Rutger Mackleans liv och gärning. Lennart berättade även om den auktion som förrättades på Lunds Universitets bokauktionskammare 1816 då en del av Mackleans boksamling såldes efter hans död. Sedan var det Kristina Enhörnings tur att informera om viktiga överväganden i samband med restaurering av böcker och boksamlingar. Hon gav även konkreta exempel på insatser hon gjort på böcker ur samlingen på Svaneholm.
Efter en styrkande fika avslutade Lisbeth och Gunnar med att visa foton från olika stadier i projektet och Lisbeth förevisade några väl valda böcker ur samlingen samt berättade om det katalogiseringsarbete hon genomfört. Ett mycket intressant besök och trösterikt att uppleva hur en ansvarskännande ideell förening tar hand om och vårdar ett kulturarv.

Text Lars Reveman; foto Lars Reveman & Sten Malcom Rosenlund

Föredrag av Björn Dal tisdagen 13 september: Hundra björnar och tusen orrar

Aderton förväntansfulla medlemmar samlades en blåsig septemberkväll i det som en gång varit Lunds allra första bibliotek, Liberiet, för att lyssna till vår högt ärade styrelsemedlem Björn Dal när han på sitt intressanta och amusanta vis berättade jakthistorier från 1800-talet. Det som åsyftas är ju Björns senaste bok Hundra björnar och tusen orrar – om björnjägare Lloyd och löjtnant Carlson, två naturforskande jägare i 1800-talets Sverige. För övrigt den fjärde i serien Utsökte saker.

Storbritannien har haft ett enormt inflytande på jaktlivet och det är faktiskt en waelsare som är den mest berömde jägarförfattaren i Sverige! Llewellyn Lloyd Esq (1792-1876) var en äventyrslysten gentleman som
gärna jagade såväl björn som fågel i Sverige och Norge. Vid ett tillfälle träffar han den 14-årige August Carlson (1838-1899) som delade samma passion för jaktlivet. Båda två herrarna kommer att lämna efter sig spektakulära bokhistoriska spår. Så läs och begrunda!

Text & foto Yvonne Collovin

Föredrag av Per Larson tisdagen 17 maj 2022: Christopher Günther, Södra Sveriges förste boktryckare

Författaren Per Larson, Linköping har fördjupat sig i boktryckaren Christopher Günthers verksamhet. 2018 publicerades Christopher Günther – Boktryckare i Kalmar 1626-1635 och i vår släpptes Christopher Günther – Boktryckare i Linköping 1635-1654. Christoffer Günthers tryckeri i Kalmar var det första i landet söder om Mälarlandskapen och hans tryck tillhör de mest sällsynta svenska 1600-talstrycken. Vi bjöds en initierad berättelse med många illustrationer om denne boktryckare och båda böckerna fanns till försäljning.
Günthers produktion har varit missaktad i svensk tryckerihistoria. Henrik Schück kallar hans tryck för ”snusbodslitteratur”, en myt om Günther som reproducerats gång på gång. I Nils Håkanssons bok Dolda gudar kritiseras han för dekorativa anfanger och arabesker, en uppfattning han tycks dela med Kristina Hansson som skrev om översatt litteratur från 1600-talet. Ingen har tidigare skrivit om just Christopher Günther. Larson vill ge en mera nyanserad bild av honom.
Vid 1600-talets ingång fanns endast ett tryckeri i Sverige: Kungliga boktryckeriet i Stockholm. 1613 fanns två tryckerier i Stockholm, tre ytterligare i Uppsala, Västerås och Strängnäs. Tryckerier fanns i anslutning till stiftsstädernas gymnasieskolor.
Christopher Günther kom till Kalmar, kallad av superintendenten, och startade sitt tryckeri i mars 1626. Tryckeriet låg centralt där restaurang Byttan och Konstmuseet ligger idag. Tyvärr avled superintendenten samma år och Günther stod utan uppdragsgivare.
Boktryckeriet startades med pengar ”lånade” från en stipendiefond vid Växjö katedralskola. Redan 1627 försökte biskopen i Växjö få tryckeriet förflyttat till Växjö. Günther fick i stället skriva på en skuldförbindelse med tryckeriet som pant.
Günthers Kalmartryck är sällsynta. Larson redovisar sammanlagt 60 tryck mellan åren 1626 och 1635. Trycken omfattar bl.a. 10 tryck med 16 visor, merparten världsliga. Bland de andliga trycken är Petrus Rudbeckius Enchiridion eller Den svenska psalmboken det mest omfattande. Till gruppen hör också tryck från prästmöten och i exegetik, t.ex Johannes Baazius förklaring över Johannes uppenbarelse. De världsliga trycken är huvudsakligen småtryck. Det enda större arbetet i gruppen var bonden Arvid Månssons Een mykit nyttigt örta book, den första egentliga boken på svenska om medicinalväxter. Almanackor var också populära tryckobjekt. I den relativt nyintroducerade genren likpredikningar finns nio bevarade tryck från Kalmar, bl.a. en över Gustav II Adolf. Slutligen finns ett offentligt tryck – det riksdagsbeslut som fattades i mars 1633 med anledning av kungens död med en trohetsförsäkran till drottning Kristina och godkännande av förmyndarregeringen för den omyndiga drottningen.
På hösten 1635 hörsammade Günther locktonerna – bl.a. utlovades årlig lön i form av 20 tunnor spannmål – från Linköping. Han flyttade tryckeriverksamheten dit och trädde i tjänst hos stiftets domkyrka. Biskopen kunde även hänvisa till att Linköping fått kunglig tillåtelse att inrätta ett boktryckeri redan 1627. I staden fanns både pappersbruk och bokbindare som kunde förse tryckeriet med de råvaror och tjänster som krävdes för bokproduktion. Boktryckare var däremot ett bristyrke. Löften om beställning av tryckning av ett större latinskt lexikon, som författats av en lärare vid gymnasieskolan i Linköping, underlättade också flyttbeslutet.
Från de 10 åren i Kalmar redovisar Larson 60 bevarade tryck, från knappt 20 års verksamhet i Linköping redovisas 183 tryck om sammanlagt 14 000 sidor. Normalupplaga för tryck var 500 exemplar; för begravningstryck kunde upplagan vara 150 exemplar. Mätt som antalet satta sidor var genomsnittet i Linköping 765, medan det i Kalmar var 435 sidor. Att sätta ett kvartoark – 8 sidor – tog dubbelt så lång tid som att trycka. Larson jämför produktiviteten vid tryckeriet i Linköping med de tryckerier som fanns i Göteborg, Västerås och Visingsö under 1600-talet och kommer fram till att tryckerierna i Göteborg och Linköping hade god produktivitet. Den lägre produktiviteten i Västerås och Visingsö kan ha berott på stark styrning från ägarna.
Vad handlade då trycket från Linköping om?
Det andliga trycket (47 stycken) omfattade
• uppbyggelselitteratur, t.ex. Den swenska Vpsala psalmboken,
• teologi/kyrkohistoria, t.ex. Baazius Inventarium ecclesiae Sveo-Gothorum på latin för internationellt bruk,
• prästmötestryck/dogmatik, t.ex. Nicolaus Escillis De sacramentis in genere et baptismo.
Tryck för skolan (39 stycken) omfattade
• läroböcker, t.ex. i retorik och språk, bl.a. Dictionarium Latino-Sveco-Germanicum,
• läroverkstryck, disputationer, t.ex. Diatribe scholastica pro philosophiae av Nicolaus Holgeri Catonius,
• skoldramer, t.ex. Samuel Petri Brasks Mars Germanicus victus.

Värdsligt tryck (21 stycken)
• t.ex. Arvid Månssons Practica, ”Een liten doch nyttigh Vunderwijsning Om åderlåtande”.

Begravningstryck (73 stycken) omfattade
• likpredikningar (56 stycken), t.ex. Baazius Likpredikan över Jon Lilliesparre,
• utfärdspredikningar (9 stycken),
• parentationer (8 stycken),

Årstrycket (3 stycken)
• Tre tryck av riksdagsbeslut 1640 om kriget i Tyskland och de uppoffringar som krävs av befolkningen.

Text Paula Uddman; foto Lars Reveman

Bokhistoriska Sällskapets resa till Göteborg 5 maj 2022

Efter ett helt års väntan på grund av pandemin träffades deltagarna till slut utanför Röhsska konstindustrimuseet där vi startade vårt Göteborgsbesök.
Väl inne på museet presenterades vi ett urval böcker som låg framtagna i konservatorsateljén. Sveriges finaste samling av bokband förvaras tyvärr i sin helhet i magasin men detta var ett fint tillfälle att få se ett urval. Samlingen kommer bland annat från de två storsamlarna Per Hierta och Johannes Rudbeck som båda hade mycket fina bokbandssamlingar.
Bland det vi fick se var bland annat ett gotiskt band utformat som en bokpåse innehållande en handskrift på pergament från 1300-talet.
Två Grolierband bundna åt den franske bibliofilen och ämbetsmannen Jean Grolier. Han lät, under 1500-talet, binda mycket påkostade och konstfullt utförda bokband med särpräglade geometriska mönster.
Fem band bundna av göteborgsbokbindaren Nils Linde där vår medlem Jan Westin, som nyligen skrivit en bok om Linde, på plats berättade om banden. Det var bland annat ett band i pergament bundet av Linde så tidigt som 1915 i början av hans bokbindargärning och ett blindstämplat svinskinnsband från 1962.
Vi kunde även bidra med en uppdatering till databasen där uppgift om bokbindare saknades. Det gällde ett av Nobelbanden Various Voices av Harold Pinter; bundet av Henning Madsen.

Efter denna fina bokbandsvisning promenerade vi över till universitetsbiblioteket och fick se ytterligare ett mycket intressant urval böcker. Först fick vi en introduktion i Herbert Blomstedtrummet där vi fick veta att samlingarna till stor del byggts upp genom privata donationer vilket har varit en stark tradition i köpmansstaden Göteborg. Det är även i denna stad världsdirigenten Blomstedt till stor del växte upp och han är den senaste stora donatorn då han skänkt huvuddelen av sin boksamling till universitetsbiblioteket.
Vi fick även se magasinen där Hvitfeldtska samlingen nu förvaras efter att den fördes över från Hvitfeldtska gymnasiet under mitten av 1900-talet.
Vi samlades sedan i ett rum där man lagt fram ett urval böcker, bland annat ett av endast tre kända exemplar av Carl Jonas Love Almquists Det går an i det indragna provtrycket.
Där fanns också ett vackert inbundet exemplar av Suecia Antiqua et Hodierna där planscherna var i ett otroligt fint skick.
I en liten järnvägsguide, Bradshaws Railway Companion tryckt 1840, alltså från tiden innan järnvägen kommit till Sverige, kunde vi se hur järnvägstidtabellerna såg ut i England för 182 år sedan.
Vi förevisades flera exempel på så kallade fästmansband och även tryck av Amund Grefwe, Göteborgs första boktryckare som man har en stor samling av.
Vi fick även se böcker ur Dubbs samling som kommer från den i Göteborg verksamme läkaren Pehr Dubb (1750-1834). Han grundade med Niclas Sahlgrens donationspengar Sahlgrenska sjukhuset.

Slutligen besökte vi antikvariat Antiquaria och flera medlemmar avslutade dagen med bokinköp.

Text Johan Scherp; foto Lars Reveman

Föredrag tisdagen den 26 april 2022

Den definitiva biografin över Frithiof Nilsson ”Piraten”.

”Allt i denna bok är fria fantasier.
En del överdrifter är hämtade ur verkligheten”

Ja – så lyder en tillskrift i en av Frithiof Nilsson ”Piratens” böcker.
Nu har det emellertid visat sig att mycket av dessa ”fria fantasier” i allra högsta grad har en verklighetsnära bakgrund och att ”överdrifterna” möjligen snarare kan tolkas som högst normala företeelser i den värld som Frithiof Nilsson beskriver i sina böcker.
Ja – så kan man sammanfatta den utomordentligt noggranna forskning kring ”Piratens” värld och personlighet, som Christian Irhammar ägnat sig åt i nära fyra decennier och som förhoppningsvis resulterar i en bok. Rusa genast åstad och köp den när den väl kommit från trycket.
Christians forskning började redan när han som nytillträdd husägare i närheten av Övedskloster i sina promenader i skogarna tyckte sig känna igen en del av miljöerna i Bombi Bitt och jag. Lite senare kom han, som buss-chaufför på Österlen, i kontakt med människor från bygden ”som visste att berätta” och som gärna bidrog med upplevelser från egen barndom.
Med hjälp av lantmäterikartor, släktforskning och fördjupade kontakter med ättlingar har Christian lyckats spåra såväl miljöer, som personer och händelser vilka bildar bakgrund till ”Piratens” fabulösa berättarkonst och dessutom ……… Visste ni att……. Ja – jag skall inte avslöja alla hemligheterna som Christian har kommit på spåren utan i stället uppmana er alla att köpa boken så snart den kommer ut.
En mycket trevlig, intressant och lärorik kväll!

Text Lennart Mörking; foto Yvonne Collovin

En kväll hos boksamlaren Patrik Andersson 13 april 2022

Vi kan börja med huset på Grönegatan. En diskret plakett erinrar om att inte bara en utan två kulturpersonligheter bott i huset. Först Amelie Posse (1884-1957) åren 1899-1904, hon skrev långt senare inte mindre än 11 självbiografiska böcker utan att göra något större avtryck i litteratur-historien. Hilma af Klint (1862-1944) flyttade in 1935 tillsammans med sin partner Thomasine Andersson. Målade sannolikt inte på Grönegatan då hon hade kvar sin ateljé på Munsö i Mälaren. 1944 flyttade hon till Stockholm för att omgående bli påkörd av en spårvagn och avlida i sviterna efter olyckan. Ovana vid spårvagnar kan ha varit bidragande orsak, en brist som ju numera är avhjälpt i Lund.
Temat för kvällen hos Patrik Andersson var Tomas Tranströmer (1931-2015). Uttrycket folkkär används kanske för ofta men för TT är det inget överord. Säg ”Mitt i livet händer det…” och alltid kan någon i sällskapet fylla i orden som leder fram till ”… kostymen sys i det tysta”.
Patrik A har haft en roll i omhändertagandet av den bokliga kvar-låtenskapen efter TT i samarbete med änkan Monica, gift med TT sedan 1958. Den stora mängden böcker och manuskript har gått till Kungliga Biblioteket men en del guldkorn från den privata sfären fick vi se. Bland annat en teckning från när TT var c:a fem år, anteckningar och teckningar från exkursioner på Runmarö där TT tillbringade somrarna hos sin morfar lotsen, ständigt återkommande i hans diktning och bakgrund till det naturnära i hans lyrik. Vi såg en av de första dikterna, maskinskrivet 1948 när TT gick på gymnasiet och också en gymnasieuppsats om Walt Whitman.
Han debuterade 1954 medan han fortfarande läste på universitetet och fick omgående goda recensioner. Studierna var klara 1956 då han också fick yrkesexamen som psykolog och den största delen av sitt yrkesliv tillbringade han som psykolog vid Arbetsmarknadsinstitutet i Västerås 1965-2000. Han gav ut tretton diktsamlingar och översattes till många språk, vi fick se brev till hans mångårige vän och översättare poeten Robert Bly, Minnesota, USA. Patrik Andersson har flera av diktsamlingarna med dedikationer, bl. a. en till Åke Hodell med hopp om fortsatta ”diskussioner i rymden”. Det är svårt att tänka sig ett större litterärt avstånd än mellan General Bussig och Tranströmers diktning men enligt Patrik A umgicks TT flitigt med den 12 år äldre Åke under hans tid i Stockholm.
Under kvällen fick vi också en riktig Bokhistoriska-anekdot när Lars Reveman avslöjade att han fått en dikt av Tomas Tranströmer uppläst för sig i telefon av sin dotter ett helt år innan den publicerades. Hur det kunde gå till ska jag inte avslöja, det får ni fråga Lars om!

Text Anders Frid; foto Lars Reveman

Föredrag den 31 mars 2022

I anslutning till Bokhistoriska Sällskapets årsmöte fick årsmötesdeltagarna lyssna till ett föredrag av Per Camenius på temat Shangri-La. Utgångspunkten var James Hiltons roman Lost Horizon utgiven 1933 i vilken begreppet Shangri-La som metafor för välbefinnande och paradisiskt tillstånd användes för första gången även om det ursprungligen var namnet på ett kloster i Tibet. Vi fick en inträngande och kunnig skildring av James Hiltons liv och författarskap samt om Per Camenius mycket ambitiösa efterforskning i ämnet och planerade disposition av en kommande bok. Det var lätt att instämma i föredragshållarens påstående att begreppet Shangri-La har kapats för allsköns ändamål. Vad sägs om att Shangri-La: blivit nytt namn på en kinesisk ort för att främja turism, använts som titel och tema i ett flertal skivor och böcker, är namnet på en internationell hotellkedja, länge var namnet på den amerikanske presidentens fritidsresidens (idag namnändrat till Camp David), blivit namnet på ett oändligt antal butiker och skönhetssalonger m. m. världen över. Ett annorlunda men mycket inspirerande föredrag i föreningens regi.

Text & foto Lars Reveman

En kväll hos boksamlaren 21 mars 2022

Besöket hos Lennart Mörking i december blev fulltecknat varför han bjöd in ännu en gång. Vår eminente värd berättade engagerat och livfullt om sitt liv och sina böcker, och lät oss andäktigt känna på och bläddra i ett urval intressanta objekt ur den Mörkingska samlingen. Vi frapperades alla av det utomordentliga skick skrifterna befann sig i — något vår värd framhöll som varande ett högst väsentligt kriterium vid införskaffandet av desamma.

Liksom vid förra besöket företogs en rundvandring i biblioteket efter supén.

Text Carl Gustav Werner

En kväll hos boksamlaren 8 december 2021

Från djupaste decembermörker med regn i luften stiger vi in i det skönt inredda trevåningshuset i centrala Lund. Kvällens värd, Lennart Mörking, med bakgrund inom svensk industri och med oändlig kärlek till svensk vitterhet och författare till skrifter om medeltida guldsmedskonst, lundensisk bokhistoria samt ryska militärer, tar emot med största gästfrihet och värme.

Vi undfägnades skatterna ur ett kanske litet men ytterst rikt bibliotek av svensk vitterhet. Värden tog utgångspunkt i Georg Stiernhielms (1598-1672) ”Hercules” från 1658 och inskriften på Stiernhielms gravsten ”Han levde glad så länge han levde” och förde oss genom parnassen fram till Gabriel Jönsson och Edith Södergran via bl.a. Samuel Columbus, Lasse Lucidor, Kellgren, Thorild, Linnerhielm, Wallenberg, Linné, Runeberg, Tegnér och Viktor Rydberg med den största nobless och bravur.

Efter en avslutande supé företogs rundvandring i biblioteket som förutom böcker innehöll en stor mängd textilier och andra vackra ting från orienten.

Text Åke Olson; foto Lars Reveman

Föredrag måndagen den 22 november 2021

Äntligen blev det av; Thomas Millroths uppskjutna föredrag om Artists’ Books. Sedan föredraget planerades 2019 har Thomas utkommit med sin epokgörande bok Artists Book from a Swedish point of view vilken naturligtvis fick sin rättmätiga uppmärksamhet under kvällen. Vi blev även varse att supplement planeras för nytillkomna konstnärer och verk. Men Thomas inledde med att berätta om hur han sökt världen över för att finna de första exemplen på det han definierar som Artists’ Books. Sökandet ledde honom tillbaka till Danmark och Skåne. Med avstamp i hemregionen togs åhörarna med på en tidsresa i raskt tempo med artists’ books konstnärer och företeelser på båda sidor sundet: Henrik Have, Asger Jorn, Carl Henning Pedersen, Jørgen Nash, C O Hulte´n, Sture Johannesson, Leif Eriksson. Förlag som Bo Cavefors, Kalejdoskop, Image, Wedgepress & Cheese och tidskrifter som Helhesten, Salamander, Puss samt Galerie S:t Petri och Drakabygget. Ja detta är enbart en bråkdel av de Artists’ Books fenomen som berördes samtidigt som intressanta Artists´ Books förevisades. Åhörarna stapplade ut i höstmörkret fascinerade, kunnigare och samtidigt mer förvirrade fast på en högre nivå.

Text & foto Lars Reveman

Bok-release på Alice & Kattens tesalong den 18 november 2021

En förväntansfull skara medlemmar samlades för första gången på ett och ett halvt år för ett bokligt arrangemang i BHS regi. I centrum för kvällens aktivitet stod Jan Westin och Bo Lennart Hermansson som tillsammans författat boken Nils Linde konstbokbindare. Den högt ansedde och ny-skapande Göteborgs bokbindaren Nils Linde var temat för kvällen. Vi fick en intressant inblick i den resa Nils Linde gjorde som bokbindare från de första trevande åren till krönet som hovbokbindare och hyllad, prisbelönt mästare. Nils Linde förnyade bokbandskonsten i Sverige genom skapandet av moderna bokband och genom sitt nära samarbete med ett antal konstnärer för formgivning av band och framställning av unika papper för pärm och försätts. Föredragshållarna bjöd frikostigt på sitt djupa kunnande om de olika bokbandstyper som var Lindes signum och förevisade väl valda band som exempel. Deltagarnas entusiasm efter föredraget speglades i trängseln för att syna banden närmare och kön för att köpa den nysläppta Lindeboken som till och med salufördes i lösa lägg.

Text & foto Lars Reveman

Den gamla bokens dagar 1 – 2 oktober 2021

Den gamla bokens dagar 2021 arrangerades i Pingstkyrkans lokaler i Lund. Det var en efterlängtad tillställning som av kända skäl inte kunde anordnas föregående år. Årets tema var ”Bundet i Lund” med hänsyftning till Björn Dals senaste bok.

Nytt för i år var en jurybedömd bokbandsutställning där 11 bokbindare anammat utmaningen att binda Björn Dals bok Bunden uti Lund. Utställningen presenterades vid en vernissage den 1 oktober strax före Den gamla bokens dagars öppnande.

Projektledare för utställningen var Kristina Enhörning och Lars Reveman. Den granskande juryn bestod av Björn Dal, Marianne Lund Petersen, Lars Reveman samt Sten Malcolm Rosenlund.

Till mottagare av Bokhistoriska Sällskapets Pris 2021 utsågs Johanna Röjgård, Stockholm. Hedersomnämnande till Annika Baudry och Lotta Löwgren.

Bokbandsutställningen Bunden uti Lund kommer även att visas på Universitetsbiblioteket, Helgonabacken, Lund under vintern 2021 och på Svenska Antikvariatföreningens bokmässa i Stockholm våren 2022.

I övrigt var dagarna välbesökta och bland utställarnas välfyllda bokhyllor fanns även böcker bundna just i Lund till salu!

Bokbandsutställningen presenteras närmare i en skrift som kan beställas från Bokhistoriska Sällskapet.

Text & Foto: Bosse Ljungberg