Aktiviteter 2016-2020

Utflykt till Sällskapet – ett vackert hem fyllt med böcker – den 6 mars 2020 i Stockholm

En solig fredag eftermiddag samlades ett drygt tjugotal medlemmar från Bokhistoriska Sällskapet för att hälsa på »ett av landets största privatägda bibliotek« som tillhör herrklubben Sällskapet. Sällskapet är en partipolitiskt och religiöst obunden klubb grundat 1800 som »har som uppgift att skapa en god miljö för umgänge och trevnad«. En generös inbjudan möjliggjorde detta besök och fredag 6 mars 2020 var det dags. Herrarna hörsammade boksällskapets ordförandes uppmaning: »OBS! Klädkoden för herrar är kavaj och slips (annars blir man inte insläppt)« och hade tagit fram sina bästa slipsar allt från exotiska dyrgripar till de med Van Gogh motiv dekorerade dito. Damerna fick med intuition välja matchande dress och alla välkomnades till en lunch i Bellmanmatsalen där Sällskapets bibliotekarie Torbjörn Schmidt berättade lite om sig själv, om biblioteket och dess förvärv.

Torbjörn Schmidt hade tidigare jobbat på Rönnells antikvariat och som tidskriftsredaktör för Lyrikvännen, han var en av grundarna till Rönnells vänförening. I egenskap av doktorand i litteraturvetenskap på Stockholms universitet arbetar han med en avhandling om Tomas Tranströmers författarskap. Sedan ett och ett halvt år tillbaka är han anställd som Sällskapets bibliotekarie och han berättade att biblioteket är inget samlarbibliotek utan ett bruksbibliotek. Till en början var bibliotekarie-ämbetet en funktion som delades mellan herrarna i Sällskapet som kallas för ledamöter. Nuförtiden har Sällskapet över 2000 medlemmar med Konung Carl XVI Gustaf som förste hedersledamot.

Biblioteket har funnits i Sällskapets lokaler i fastigheten på Arsenalsgatan 7 i snart 150 år och olika rum är fyllda med böcker som vittnar om Sällskapets kulturhistoria. Olika tider har lämnat olika spår i bibliotekets bestånd allt från upplysningstidens franska encyklopedier och Voltaires samlade skrifter till det som Torbjörn kallade för »orienteringsspåret«. Många tidningar och tidskrifter hjälpte medlemmarna att hålla sig väl informerade under den tid då det tryckta ordet var det ledande massmediet. Historia och biografier dominerar stort likaså Stockholmiana och krigsväsen men biblioteket har också en mycket varierat bestånd av konstböcker med titlar som bland annat Leif Nyléns Den öppna konsten: om happenings, instrumental teater, konkret poesi och andra gräns-överskridningar i det svenska 60-talet. I bibliotekariens deltidstjänstgöring ingår löpande ärenden för att betjäna ledamöterna som nyförvärv av senaste populära böcker som till exempel Ålevangeliet: berättelsen om världens mest gåtfulla fisk av Patrik Svensson eller Klubben av Matilda Gustavsson. Nyinköpta böcker har alltid varit mycket populära och redan 1824 infördes ett rekvisitionssystem för att motverka bortförande av böcker från biblioteket. En dessa åtråvärda böcker bland herrklubbens ledamöter var kanske Kort handbok i svensk släktforskning av Johan Wretman utgiven 1916 och därom vittnar stämpeln på titelsidan som lyder: »Sällskapet tillhörig. Får ej borttagas«.

Biblioteket breder ut sig på flera våningar, vi fick besöka övervåningen, men det var hörnrummet i bottenvåningen som ursprungligen var avsett som biblioteksrum. Där finns två bokhyllor av svartlackerat lövträ och en jordglob och denna inredning fanns redan i Hotell Rydberg vid Gustav Adolfs torg. Där huserade Sällskapet från 1857 och fram till 1870 när den av arkitekten Johan Fredrik Åbom (1817–1900) specialritade fastigheten togs i bruk. Sällskapets nya hem fick också en kopia av den bankettlokal som Åbom hade ritat för Stockholms mest kända nöjesetablissemang som Hotell Rydberg var under andra halvan av 1800-talet. Idag utgör denna bankettlokal Sällskapets Stora Matsal och det var där vårt besök kom till ända.

Torbjörn Schmidt pratade avslutningsvis om bibliotekets funktion och roll i framtiden, om digitalisering, e-böcker och ljudböcker, om bibliotekets begränsade utrymme, om behovet av tid för bokvård men framförallt om biblioteket som fysisk plats för spis till både kropp och själ. Det finns många frågor som restes under och efter besöket både om böcker och privatägda bibliotek. Några skulle kanske kunna fördjupas som uppsatsämnen på bok- och bibliotekshistoria vid Lunds universitet. Ett svar är fortfarande givet: »Sällskapet stiftades som en herrklubb och har så förblivit.«

Text Arina Stoenescu, medföljande dam till ett vackert hem fylld med böcker & foto Sällskapet och Lars Reveman

Presentation av utställning på UB Lund den 2 mars 2020

Utställningen ”Pansarband och sprängda snitt – nedslag i bokbandets form och funktion” presenterades av utställningskurator Kristina Lundblad. Kristina är docent i bokhistoria vid Lunds universitet och har intresserat sig just för bokens form i förhållande till innehållet. I utställningen visas material från UB:s samlingar, Einar Hansens samling, Svenskt bokmuseum och Kristina Lundblads egen privata samling.

Utställningen fokuserar på bokens form, kodexen, som skapades redan för 2000 år sedan. I stort har formen varit den samma men bindningsteknik, material och utsmyckning har varierat genom tiderna och beroende på innehåll. Utställningen presenterar på ett mycket pedagogiskt tydligt och inte minst estetiskt tilltalande sätt hur böcker byggts upp och formgetts.

I en monter kan man se hur en bok är uppbyggd och hur materialet i pärmarna skiftat genom tiderna. Ibland är ett trasigt bokband det mest intressanta eftersom vi kan se hur det är gjort! I ett trasigt pärmhörn kan vi se att man använde makulatur, kasserade tryckta pappersark som klistrades samman, innan man kunde framställa papp direkt.

En annan monter visar olika typer av beklädnad, en hylla med skinnband, en hylla med band klädda med textil och ytterligare en hylla med pappersband. I den stora montern i mitten av trapphallen, den man först ser när man kommer uppför trappan, ligger allt fokus på marmorerat papper. Monterns baksida har tapetserats med ett mönster uppförstorat från ett bokband och hyllorna har fyllts med böcker klädda med de mest skiftande marmorerade papper. Snyggt!

I den tredje stora montern skildras förlagsbandets utveckling och hur bokproduktionen förändrades då de tekniska möjligheterna förbättrades. Från enkla pappersomslag till dekorerade klotband.

Jag hoppas att ni har hunnit titta på den här fina utställningen som beskriver det som många gånger glöms bort i andra sammanhang till förmån för endast innehållet i boken. Pärmen, omslaget, utsmyckningen, konstruktionen, alla dessa detaljer som är en viktig del av bokens historia och som kan ge oss så mycket mer information utöver texten i den tryckta boken.

Text & foto Kristina Enhörning

Boksamlare berättar den 26 februari 2020

Sällskapet gästade denna kväll Alice & Kattens Tesalong, ett café som öppnade påsken 2019 och redan utnämnts till Årets Café i Lund. Fyra samlare redovisade sina efterforskningar och presenterade sina samlingar medan deltagarna drack te och åt av de läckerheter som hör till en engelsk tebjudning.

Lars Reveman inledde med att tala om Gunnar Johanson-Thor som bokförläggare samt om en omdiskuterad skrift av Strindberg som utgivits på ett flertal förlag. LR:s intresse för GJT:s förlagsverksamhet började med Mina vistelseorter, dikter av Lasse Söderberg med etsningar av Bertil Lundberg. Den signerade boken gavs ut i 100 numrerade exemplar 1965. År 1968 utkom Jordfisen, en avantgardistisk bok med fotodikter av malmökonstnären Ulf Hultberg. LR uttryckte viss förvåning över att den korrekte GJT förlagt en så märklig bok. Samma år distribuerade GJT även Salamander, en dikt av Octavio Paz, illustrerad av Erik Wipp. GJT:s lilla varierade utgivningsverksamhet avslutades 1978 med sagoboken Zireköping´s gubbar och gummor hus och djur.

I den andra delen av LR:s föredrag redovisades utgivningshistoriken för ett verk med titeln Anvisning att på 60 minuter blifva konstkännare. Verket som ”saknar” författare utkom 1877, men enligt ryktet var författaren August Strindberg, som gav ut flera skrifter under pseudonym. Strindberg hade verkat som konstkritiker, stod ju själv ibland vid staffliet och hans konstverk erhöll sent omsider viss framgång. Verket är klart ironiskt med utsagor som ”huvudsaken (för en konstkännare) är att kunna tala om konsten” och ”de som skriver vad de sagt är konstkritiker”. En konstkritiker skall inte bara använda rätt vokabulär utan även uppträda på rätt sätt. Ett visst självförtroende och kallblodighet underlättar och förbättrar vederbörandes image. Rätt klädsel stärker intrycket av en stor och viktig konstkännare. Råd som sannolikt duger än i dag. Den ursprungliga upplagan från 1877 av den alfabetiskt upplagda boken är mycket sällsynt. Boken finns emellertid tillgänglig i inte mindre än sex ytterligare upplagor.  År 1943 utkom den andra upplagan på Konstvärldens förlag, där Strindberg anges som översättare. Detsamma gäller för tredje upplagan från 1946. GJT presenterade den fjärde utgåvan 1966, följt av en utgåva från Rundqvists förlag. En pocketupplaga finns från 1999. Sista upplagan kom 2001 från förlaget Bakhåll.

Björn Dals föredrag hade titeln Något om bokbindarnas bruk av marmorerade och andra dekorerade papper. Dal menade att dekorerade papper visar tidens smak lika mycket som en bokrygg och illustrerade med de omslagspapper, som från 1700-talets början omslöt en del av universitetens avhandlingar. Under andra halvan av 1700-talet kommer kattunpapperet (kattun av eng. cotton). Papperet var vanligast i Lund, där danska bokhandlare och bokbindare som Berling och Bong var verksamma. Christian Bong och hans efterträdare var akademibokbindare, en tjänst som fanns kvar till 1852. Marmorerade papper började dyka upp på 1700-talet, vanligast var turkmarmorerade papper. Det fanns också klistermarmorerade papper och brokadpapper från Tyskland. Från 1820-30- talen upphör användningen av stämplade kattunpapper och ersätts av marmorerade papper. Slutligen presenterade kvällens kanske tyngsta pjäs nämligen en fransk foliant med exempel på kattuntryck.

Tommy Näzell talade Om boktryckaren Samuel Norberg (1752-1843), Göteborg. Samuel Norberg föddes i Hubbo utanför Västerås och kom till Göteborg när han var 16 år gammal. Efter ett antal år till som skeppsskrivare vid Ostindiekompaniet och med tre resor till Kina gick han i land 1781 och gifte sig året därpå med dottern till boktryckeriägaren Immanuel Smitt. Redan 1783 var han ensam ägare till tryckeriet och förblev därefter branschen trogen till sin död. Vid en stor brand 1792 brann tryckeriet och stora delar av produktionen upp, men Norberg lyckades med stöd från Ostindiska kompaniet bygga upp verksamheten igen. Norberg köpte egna pappersbruk i Mölndal, där han också startade och drev skola för arbetarnas barn från 1824. Den religiöse Norberg utgav och tryckte, förutom flera tidningar, både Bibeln och 1819 års svenska psalmbok. Hans bibel från 1794 omfattade hela 1900 sidor (500 ark). Efter Norbergs död 1843 drevs tryckeriet vidare till 1848. Historien illustrerades med en handout.

Jan Torsten Ahlstrands föredrag behandlade Bibliofila konstböcker och andra rariteter ur min boksamling. En bibliofilupplaga är en specialupplaga av ett bokverk, tryckt i begränsad upplaga. Den är påkostad med exklusiv inbindning och tryckt på bättre papper, ofta klädd i helskinn och med guldsnitt. I de konstböcker JTA visade fanns i allmänhet också originalverk av den/de konstnär/er som bokverket behandlade. Under sitt föredrag uppvisade JTA hela 20 volymer. Merparten av verken utgavs i 50-200 exemplar.

Fyra verk var illustrerade utgåvor av litterära verk, bl. a. Palatset av CJL Almqvist och Drottning Gåsfot av Anatole France, båda med illustrationer av Bertil Bull Hedlund. De två övriga verken, som enligt JTA inte kunde anses vara bibliofilupplagor, var en skrift av Blaise Pascal och Fettpärlan av Guy de Maupassant, den senare utgiven 1941 och illustrerad av Adolf Hallman.

Övriga verk behandlade huvudsakligen svenska eller i Sverige verksamma konstnärer. Ett undantag var en originell skrift från 1972 om Tinguely utformad av Pontus Hultén i form av en portfölj med spännen och handtag innehållande signerade blad av konstnären. Den danske surrealisten Vilhelm Bjerke-Petersen var representerad, liksom den i Sverige verksamme ungraren Endre Nemes. Bland de svenska konstnärerna hade många anknytning till de sydliga och västra delarna av Sverige, som Ernst Norlind, Halmstadgruppen, GAN, Olle Baertling, John Wipp, Göteborgs-koloristerna samt Roland Kempe och Sven-Erik Johansson från Borås.

Text Paula och Rolf Uddman & foto Lars Reveman

Bokhistoriska Sällskapets utflykt den 21 november 2019

Temat för kvällens konsert var ”Världen av igår” med litterär hänvisning till titeln på Stefan Zweigs mest kända roman. Konserthuset som föredömligt visades av bibliotekarie Andreas Wetterlund tillhör snarare ”världen av idag och imorgon”. Malmö Live ritat av arkitektbyrån Schmidt Hammer Lassen har ett fasadmönster inspirerat av ett partitur och intressanta partitur fick vi ta del av efter det att Andreas guidat oss runt på scen och bakom kulisserna på detta fantastiska konserthus byggt efter samma principer som Musikverein i Wien. När vi väl nådde orkesterbiblioteket  ”husets hjärta” enligt Andreas fick vi en intressant inblick i arbetet på detta annorlunda bibliotek som saknar traditionella böcker men inrymmer desto fler partitur; egna och inhyrda. Bland rariteterna vi förevisades fanns Sixten Ehrlings partitur med egna noteringar i elefantfolio format. Vidare Hugo Alfvéns handskrivna originalpartitur ”Festouverture” skapad till invigningen av Malmö Stadsteater 1944 (på den tiden hemvist för symfoniorkestern) med Alfvéns helt osannolika piktur med mera. Därefter avnjöts Håkan Hardenberger som solist i J. N. Hummels Trumpetkonsert och Malmö Symfoniorkesters tolkning av J. Strauss D.Y. Perpetuum Mobile, H. K. Grubers Charivari, A. v Weberns Passacaglia och E. Kreneks Symfoni nr 4 under ledning av Håkan Hardenberger.

Text & foto Lars Reveman

Bokhistoriska Sällskapets utflykt torsdagen den 7 november 2019

1992 donerade juridikprofessorn Jan Hellner sin stora och mycket värdefulla samling av modern internationell bokkonst i form av Artist’s Books till Stockholms universitetsbibliotek. Samlingen förvaras inlåst i kassavalv och visas bara på speciell anmodan. Bokhistoriska Sällskapet gynnades då bibliotekarie Leif Friberg berättade om samlingen och tillsammans med Gabriel Munck visade 16 av de donerade verken. Vi fick se ett sparsmakat urval av ett antal konstnärligt centrala verk av de mest tongivande konstnärerna i mitten på 1900-talet. Böcker med illustrationer signerade Marcel Duchamp, Olle Baertling, Max Ernst, Tristan Tzara, Picasso, Miro, Matisse, Vasarely, Josef Albers, André Lanskoy, Jasper Johns, Henri Laurens och Palle Nielsen. I samtliga fall är böckerna av mycket hög kvalitet, omslag och kartonger omsorgsfullt bevarade och omhändertagna. Bland höjdpunkterna kan nämnas Matisse Jazz och Legér Cirque som båda tillhör den moderna bokkonstens allra vackraste skapelser.

Under eftermiddagen besöktes ”Blå tornet” med Strindbergsmuseet där vi guidades runt i den lägenhet där August Strindberg tillbringade de sista åren av sitt liv och där han också dog 1912. Vi fick genom guiden veta mycket om Strindbergs liv och vanor. För sin tid var lägenheten mycket modern med centralvärme, vattentoalett och telefon. Dock saknades kök. Mat levererades från restaurangen i husets bottenvåning. Strindberg planerade själv att hans lägenhet skulle bevaras som museum varför han avsatte pengar för ändamålet och genom den gode vännen Gyllensköld gjordes en noggrann uppteckning av samtliga inventarier, som således till största delen finns bevarade. Några av möblerna är dock kopior, där originalen finns hos släkten och tapeterna är tidstrogna kopior. I anslutning till lägenheten finns också en utställning om Strindbergs författarskap och samhällsengagemang samt, några våningar upp, hans bibliotek, som omfattar ca 3000 volymer. Varför det kallas ”Blå tornet” vet man inte säkert.

I Paris 1894 skriver Strindberg en artikel ”Slumpen i det konstnärliga skapandet”. Denna text har inspirerat Karin Lewin, Örjan Wickström och Annika Baudry till en delvis handkolorerad bok i dragspelsformat, som i sin tur inspirerat flera bokbindare till ytterligare personliga tolkningar genom unika inbindningar. Dessa unika band; skapade av Annika Baudry, Kristina Enhörning, Per-Anders Hübner, Lotta Löwgren, Johanna Röjgård, Nathalie Berjon, Joëlle Bocel, Odette Drapeau, Sylvia Frégé och Laurance Larrieu  visades i en särskild del av Strindbergsmuseet. Ciceron var Johanna Röjgård.

Text Lennart Mörking & foto Lennart Mörking och Lars Reveman

Den gamla bokens dagar 20 – 21 september 2019

Bokhistoriska Sällskapets antikvariska bokmässa arrangerades detta år en månad tidigare än brukligt och sammanföll därmed med Kulturnatten i Lund. Nya utställare i år var Antikvariat Mats Rehnström, Stockholm, Centralantikvariatet, Stockholm och Runebergs Antikvariat, Helsingfors. Årets tema; handkolorerat rönte stor uppmärksamhet bland besökarna och exponerades utförligt i montrar, utställning och den temafolder, författad av Björn Dal,  som delades ut till mässbesökarna.

Tisdagen den 10 september 2019: En kväll hos boksamlaren

Tisdagen den 10 september fick vi som inte haft möjlighet besöka Arnold Lach vid den tidigare inbjudan (21 februari 2017) förmånen att nu göra det. Det är en frestande samlare med många intressen som åter visade sina samlingar, där vi naturligtvis särskilt tog del av den rika boksamlingen med reseskildringar som det berättats om vid det förra besöket. Tilläggas kan möjligen också vikten av att vara kock och ha lyckan att råka bosätta sig i Malmö i närheten av antikvariatsbokhandlaren Gösta Jansson. Synergieffekten gynnade i detta fall boksamlarens förvärv och handlarens kulinariska njutningar. Vi fick nu genom värdens generositet möjlighet att njuta båda.

 På bilden förevisar värden ett sällsamt verk om andra antikviteter än böcker och en annan bokvän njuter den vackra franska kvartoupplagan av Schefferus  Histoire de la Laponie, tryckt i Paris 1678.

Bokhistoriska Sällskapets utflykt lördagen den 24 augusti 2019

Bokhistoriska Sällskapet drog in i öppna landskap där Dag Hammarskjölds liv skymtade med dess vida vyer. Och sedan på vindlande vägar till grafikern Owe Gustafsons kreativa värld.

På Backåkra fick vi känna stämningen och beundran med hjälp av intendent Karin Erlandsson och f.d. riksbibliotekarien Gunilla Herdenberg. De berättade om boksamlingen som bl.a. ordnats av vännen Uno Willers. En blandad samling av litteratur med linnéana, lapponica och dedikationsexemplar som höjdpunkter, vissa i behov av renovering. Den internationella delen av Dag Hammarskjölds boksamling finns på Nationalbiblioteket och är utnämnt till Världsminne.

Vi fick en god berättelse av guiden om Dag Hammarskjölds liv och gården Backåkra, som köptes av Hammarskjöld med hjälp av konstnären och vännen Bo Beskow. Man lyckades därigenom rädda den öppna naturen från bebyggelse! Korna råmade fridfullt och guiden visade oss vägen till meditationsplatsen PAX som gav oss trygghet och en bländande vy över havet.

Utställningen i Backåkra visade fotografen, poeten och delvis människan Dag. Kanske blir detta ett av BHS ”Vägmärken”. Dag Hammarskjöld är en av två, som fått Nobelpris postumt.

Över lågt landskap och på slingriga vägar kom vi till grafikern och illustratören Owe Gustafson som i sin sommarbostad hade dukat ett bord med sina alster. Där fanns Tintin och ”fem myror är fler än fyra elefanter”. Vi fick en roande beskrivning och kokbok med flerbent falukorv. Och till sist ”Mannen som gör ingenting”.

En solig utflykt.

Text Stephan Palmstierna & foto Lars Reveman

Bokhistoriska Sällskapets utflykt lördagen den 18 maj 2019

Joakim Bengtsson, känd från Antikrundan och tidigare ägare av Helsingborgs Auktionsverk, tog emot oss på innegården till ”Gamla Kassan”, huset som byggdes 1754 som borgmästarbostad, ritat av friherre Carl Hårleman. Joakim är ägare sedan 2000. Nu har han i veckor hållit på att packa bananlådor med prylar och böcker. Joakim skall sälja huset och packar i första hand ner vad han vill ha kvar.

– Det är lättare att dö än att flytta, säger han och tycker det varit ”nära-döden-upplevelser” flera gånger under den här packningstiden.

– Att köpa och äga saker kan fylla en med energi, att rensa kan göra en sjuk. Dessutom: sortera medan ni orkar så undviker ni kanske en del arvstvister! uppmanar han och ger flera exempel från dödsbon där han varit värderingsman.

Det var också så det började med denna stora fastighet centralt i Landskrona. Med en värdering. När sedan husen, fastigheten består av två med en innergård mellan, lämnades till försäljning blev han den utvalde. Framför allt för att han ville öppna upp huset och avsåg att bo i större delen själv.

Personligt inrett

15 rum har Joakim i sitt eget boende. Han hyr ut några lägenheter. ”Öppnat upp” har han gjort genom att ha sina antik-kurser i huset, genom att bjuda in föreningar, som nu vår, till besök och soppa, och genom att ordna julmarknad både inomhus och på gården.

– Folk har strömmat till. Pål Berggren som ägde huset tidigare inviterade i princip bara folkpartister, säger Joakim innan han introducerar oss i sitt tänkande kring de 15 rummen – och Köket.

– Varje rum har ett tema, säger Joakim och det visar sig att han varken sparar möda eller pengar då det gäller grundinredningen.

– Köket är det viktigaste rummet och har en superduper spis med både el och gas och två ugnar och kakel jag köpt i Amsterdam. Jag är i grunden hushållslärare, älskar att laga mat och mitt bibliotek består till största delen av kokböcker och trädgårdsböcker. Biblioteket har också sitt tema med en vägg klädd med porträttmålningar.

– Rummet utan fönster blev orientaliskt sedan jag lät sy en tältliknande himmel och dekorerade med massor av tofsar. Matsalen har en fransk tapet som för tankarna till Napoleon, men titta noga, det är handtryckta bin på tapeten.

Alla tapeter är valda med omsorg. Morris-tapet i ett rum, Pierre Frey i ett annat. I ett rum en tapet med handmålade fåglar. Samma fåglar lät han måla på kakelugnen som var ”jättefult brun och jag fick inte byta ut den”. Här hänger en 70 kg tung färgglad glaslampa av konstnären Jonas Rooth. Flygelrummet har fått Wedgewood-blå väggar med typisk mönsterdekor över dörrarna. Ett annat rum har väggarna målade blå-vitrandiga…

Inget museum

Överallt ”prylar”. I köket soppterriner och köksattiraljer av alla de slag inklusive tehuvor. I övriga rum intressanta mattor, silverkannor, snusdosor …. Det är omöjligt att berätta allt, men det var en unik upplevelse av ett personligt hem. För Joakim använder och gläds åt de saker han köpt på auktioner och var helst han sett något som frestat ögat men inte alltid börsen.

– Huset är på ca 1000 kvadratmeter och k-märkt. Jag hoppas att nästa ägare tar väl hand om det och jag kommer inte att sälja till något fastighetsbolag, säger Joakim som kommer att sälja mycket av den inredning som nu finns kvar på auktion.

Besöket avslutades med tomatsoppa, bröd och ost i källaren, där teglet kommer från en kyrka som revs i området. När fortifikationsverket tog över fastigheten efter borgmästaren fick militärerna kvittera ut sin lön här nere, därav namnet ”Kassan”.

Axelvolds Gods:

Lantingshausens bibliotek, Wachtmeisters arkiv och trädgården

Från Landskrona körde vi genom det vackra skånska landskapet med grönskande träd och åkrar samt knallgula rapsfält till Axelvolds Gods.

1564 hade riksrådet Axel Tönnesen Viffert erhållit Svalöv som pantlän, d.v.s. som pant för pengar han lånat ut till kungen. 1578 uppförde han godset som han uppkallade efter sig själv Axelvold; Axels vallar eller egendom. Axel Viffert dog 1580 som länsherre på Malmöhus och begravdes i Lunds domkyrka. Egendomen gick vidare till hans arvingar men 1699 köptes egendomen med underliggande hemman av majoren Isaac von Linde (adlad 1695) och hans hustru Margaretha Norsten och så kom de i den nuvarande släktens ägo. Isaac von Linde stupade 1708 under Karl XII:s ryska fälttåg.

Claus (von Lantingshausen) Wachtmeister hälsade oss välkomna och berättade att godset finns i familjens ägo på hans mammas sida. Idag är hans dotter Stephanie Wachtmeister Rosén VD och Claus har flyttat till Strandbaden men verkar fortfarande på familjegodset.

Vi är där primärt för att besöka Lantingshausens bibliotek, en boksamling som finns förtecknad i bouppteckningen 1752 efter Anna Sophia von Lantingshausen. Den del som då fanns i Stockholmsbostaden flyttades så att hela boksamlingen inrymdes på godset Granhammar i Uppland. Fram till 1932 utökades samlingen till ca 5000 volymer och förtecknades i ”Katalog över boksamlingen på Granhammar”.

1964 såldes nästan hela biblioteket till Tulins antikvariat i Stockholm och skingrades till samlingar i och utanför Sverige. De von Lantingshausenska böckerna köptes in till Axelvold 1967 och 1968 tillfördes ca 4000 volymer, i huvudsak 1800-talslitteratur, från det Berg von Lindeska biblioteket. De båda samlingarna är skilda åt, men för ca 10 år sedan lät Claus Wachtmeister inreda ett vackert bibliotek på Axelvold där vi nu kunde beskåda von Lantingshausens böcker, flera med hans sirliga namnteckning. På biblioteksbordet fanns bl.a. Ovidius Metamorphoser i en bibliofil utgåva med original av Picasso och J de la Fontaines Fables i en praktfull folio framdukade.

I källaren finns ett unikt godsarkiv med handlingar från 1570 till nu. Detta arkiv iordningsställde Claus far med hjälp av praktikanter från landsarkivet och Claus har även här låtit tillverka bokhyllor, vilket gör arkivet lätt överskådligt. Här finns även släktforskningen arkiverad. Claus berättar att alla väggar är murade från källaren hela vägen upp till taknocken, vilket gör huset extremt stabilt. Axelvolds corps de logi befann sig under slutet av 1700-talet i så dåligt skick, att ”ingen utan livsfara kunde gå under dess tak”. Därför företogs en betydande upprustning av byggnaderna, och huvudbyggnaden fick sitt nuvarande utseende 1848 efter ritningar av C G Brunius.Före avfärd besöker vi trädgården. Claus berättar att det tar två personer sju dagar att klippa alla häckar på egendomen och de är imponerande sedda från huset. Han visar stolt rabatterna där buxbomshäckar inramar marktäckande som gullgröna och flocknäva. Buxbomen planterades av Claus far och morfar på 20-talet och härstammar alla från samma planta. Runt rabatterna har rosenbuskar av äldre arter planterats och pergolan är klädd med honungsrosor ”som klipps in ordentligt varje år”. Sedan följer nya rabatter med pioner.

– Jag är uppfostrad att ta över godset och har förvaltat det under min tid. Jag älskar att tänka framåt och har alltid haft tioårsplaner, säger han med en viss saknad i rösten även om vi förstår att just trädgården fortfarande till stor del vilar på Claus.

Text Kaeth Gardestedt & foto Bo Ljungberg

En kväll hos boksamlaren 7 maj 2019, Inga-Lill Skoog

Vinden mojnade och kvällssolen spred sitt varma ljus över trädgårdens nyutslagna lindar, när de förväntansfulla bokvännerna samlades vid det imponerande stora huset på Fridhem i Malmö. Med värdinnans stora generositet skulle vi få en överväldigande genomgång av inte bara ”kokböcker” utan också en imponerande kartsamling (samlad av hennes man), undersköna mattor, vävnader, konst och oändliga mängder antikviteter av alla slag! Inga-Lill har samlat kokböcker under 50 år och därtill drivit en välkänd antikvitetsaffär i Malmö.

Kokboksamlarnas ”bibel” är sedan 1953 Richard Du Rietz’ Gastronomisk spegel, en historisk översikt med ”förteckning över svenska kok- och hushållsböcker fram till 1850”. Du Rietz är sträng i sina gränsdragningar och listar 135 verk (oräknat olika upplagor), en samling som ganska behändigt ryms i ett bokskåp. Till dessa hör Cajsa (Christina) Wargs välkända Hielpreda i hushållningen för unga fruentimmer, första upplagan 1755 och inte mindre än 14 upplagor fram till 1822, och många flera in i modern tid. Under 1800-talets senare del blev de illustrerade kokböckerna vanligare, och då måste den andra välkända klassikern nämnas, Hagdahls Kok–konsten som vetenskap och konst (1878-79), också den med oöverskådligt många senare upplagor. Därefter har utgivningen av kokböcker av alla de slag vuxit sig större, inte minst under de senaste decennierna.

Den första kokboken som räknas som svensk i Gastronomisk spegel är Bernhardus, Om hwshåldning, översatt till svenska av Petrus Johannes Gothus. Det är en utomordentligt sällsynt, närmast introuvabel, liten bok tryckt av Möllman i Rostock, 1592. Men också den fanns i Inga-Lills samling, och jag skriver ”fanns” eftersom den olyckligtvis hör till de böcker som stals vid ett inbrott för ett par år sedan. Lärdomen av stölden blir att fina små böcker aldrig får förvaras i vitrinskåp tillsammans med ädla metaller! När hyllorna med föremål i silver sveptes ner i tjuvarnas säck följde böckerna med. Troligen kastades de sedan och är förlorade för alltid, det var bara silvret man ville åt – det stora bokskåpet lämnades orört. Där kunde vi nu i alla fall studera nr 2 i den kronologiska förteckningen i Gastronomisk Spegel, Andreas Sparmans verk med likartad och rikt utsirad titel, Sundhetzens Speghel, tryckt i Stockholm 1642. Som nästan alltid är fallet saknades det extra graverade titelbladet. Nu behöver man inte låta bibliografins gränsdragningar styra samlandet, utöver kok- och hushållsböcker finns det gott om andra verk som lätt försvarar sin plats i den gastronomiska bibliofilens hyllor. Ett sådant är Olaus Magnus Historia de gentibus septentrionalibus (Historia om de nordiska folken), först tryckt i Rom 1555, här i ett vackert exemplar ombundet av Derome på 1700-talet. Där finner den intresserade åtskilligt om mat, matberedning och måltidshistoria.

Vi kunde alltså, med undantag från nämnda små band, beskåda Inga-Lills fina kokbokssamling och lyssna till hennes livfulla, drastiska och dråpliga berättelser från en lång samlargärning. Här finns skinn på näsan! Hon var naturligtvis på plats när Tore Wretmans samling såldes på Sotheby’s i London 1997 – ”en dramatisk auktion” som resulterade i höga priser. Måltidsmuseet i Grythyttan köpte där det mesta till sin samling. När Carl-Jan Granqvist efteråt fann att det var Inga-Lill som ropat in en sällsynt ”trenchierbok” som de gärna önskade till måltidsmuseet, skänkte hon den genast dit och hennes namn står nu i raden av bibliotekets generösa donatorer.

Kok- och hushållsböcker sällar sig till de kategorier tryck som sällan prålar med vackra band och fläckfria sidor. Böcker med sin självklara plats i köket bär spår av fett, vattenstänk och anteckningar. Detsamma gäller barnböcker som hanteras oömt av kladdiga fingrar, liksom praktiska handböcker med sin naturliga plats i hönshus och cykelverkstad. Mycket av deras charm ligger i bruksspåren, det kan rent av kännas fel att få ett orört pliktexemplar i sina händer!

Alla kokböcker trycktes inte och det är ofta de förekommer i handskrift, med recepten sparade från generation till generation. Här blir proveniensen särskilt viktig, recepten är ofta lokalt bundna. Bland de många handskrivna receptböckerna kunde noteras sådana från såväl Stockholms som Skabersjö slott.

Detta uppskattade besök hos en av våra ovanliga boksamlande kvinnor kunde inte avslutas enbart med att vi njutit oss mätta på böcker – plötsligt hade vi sällskap av en kock från välrenommerade Johan P med snittar och dryck, bättre kan inte ett besök av detta slag avslutas!

Text Björn Dal & foto Lars Reveman

Tisdagen den 9 april 2019 – Besök på Nedre Manilla och Thielska Galleriet

Det var grått och kallt då 22 personer samlades utanför Nedre Manilla på Djurgårdsvägen 232 i Stockholm.  Kylan och tristessen försvann dock som genom ett trollslag när vi trädde in genom porten och blev lotsade runt av en synnerligen sakkunnig och trevlig guide.

Nedre Manilla förvärvades av Karl Otto Bonnier 1909 och där lät han sin gode vän Ragnar Östberg uppföra en fastighet som dels skulle tjäna som familjens bostad men också härbärgera den porträttsamling som Karl Otto redan tidigt hade börjat bygga upp för att hugfästa minnet av de författare som förlaget gett ut. Samlingen lär vara den enda av sitt slag i världen och som porträtten är målade av samtidens främsta svenska konstnärer förmedlar samlingen en mycket god bild av kultursverige. Vi fick också veta mycket om de vänskapsband och relationer av olika slag som fanns mellan författare, konstnärer och familjen Bonnier.

Samlingen är än idag levande. Nya porträtt tillkommer hela tiden.

Bland de många porträtten i samlingen vill jag gärna lyfta fram ett enastående porträtt av Gustaf Fröding målad av Richard Berg under den period då Fröding var svårt sjuk samt ett porträtt i helfigur av en ”demonisk” Horace Engdahl, målat före alla turerna i Svenska Akademien.

Idag används Nedre Manilla som representationslokal för Bonniers. Ingen bor således i huset.

Hur var det då med namnet ”Manilla”. Ja det myntades av Spaniens ambassadör i Sverige, som under 1790-talet förvärvade tomten och där lät uppföra ett antal byggnader som han döpte efter huvudstaden på Filippinerna.

Från Nedre Manilla till Thielska Galleriet är det inte långt – bildligt och bokstavligt. Ernest Thiel var gift med Anna, syster till Lisen som var gift med Karl Otto Bonnier!

Thielska Galleriet som ritades av Ferdinand Boberg stod klart 1907. Byggnaden fungerade fram till 1924 som finansmannen Ernest Thiels privata hem och byggdes till stor del för att härbärgera hans redan sedan tidigare ansenliga konstsamling. Idag ägs fastigheten av staten, men är, liksom ett stort antal andra kulturbyggnader, utbjuden till försäljning.  Sannolikt tar den stiftelse som idag driver Thielska Galleriet över verksamheten.

Efter rundvandring på egen hand och ”fika” blev vi ävenledes här sakkunnigt guidade runt av Adam Korpskog. Adam berättade framför allt om de tavlor som hade anknytning till författare.

Nu vet vi att konstsamlingen till stor del skapades av Ernest Thiel, hans 2:a hustru, Signe Marie samt vännen Tor Hedlund. ”Ernest Thiel lät dock alltid Nationalmuseum välja först eftersom han visste att de skulle välja ett sämre verk.” Det var troligen också hustrun Signe Marie som fick honom att intressera sig för konst och introducerade Nietzsche, vars ideal säkerligen passade Ernest Thiel. Thiel var också en mycket stor konstmecenat, finansierade flera av ”genierna” och hemmet var en samlingspunkt för dåtidens kulturpersonligheter. Sonen Tage Thiel talade mycket om farbror Hjalle (Hjalmar Söderberg) och farbror ”Fotogen” (Prins Eugen) som var ofta sedda gäster.

Förutom ett praktverk av ”Also sprach Zarathustra” och några diktverk  av Ernst Josephson lyste dock böckerna med sin frånvaro. Författarna var dock ständigt närvarande.

Jag skulle vilja påstå att vi vid dessa två besök under några timmar förflyttades till en värld som sedan länge är försvunnen. Jag önskar att jag kunde ha stått i en hörna i de många salongerna med ett glas i handen på den tiden ”det begav sig”.

För den intresserade skulle jag vilja rekommendera följande böcker:

Gedin, Per. I., Litteraturens örtagårdsmästare. Karl Otto Bonnier och hans tid.

Forssberg, L., R., Ernest Thiel. Pengar och passion.

Text Lennart Mörking & foto Lars Reveman

Tisdagen den 19 mars 2019 –  Föredrag  om litografen Carl von Schéele

Efter årsmötet höll bibliotekarie Gunnel Hedberg ett fängslande föredrag om en av de litografer som skildras i hennes avhandling En ny teknik gör entré. Stentryckets etablering i Sverige. Smålänningen Carl von Schéele inledde sina konstnärliga studier på Konstakademien i Stockholm och begav sig därefter ut på en ambitiös bildningsresa i Europa för att studera stentryckarkonsten bland annat för dåtidens guru Alois Senefelder. När Schéele efter några år återvände till Sverige rönte han stort erkännande för sitt tekniska kunnande i denna nya tryckteknik. Schéele startade flera tryckerier och tryckte alster som blivit åtråvärda samlarobjekt. Bland annat några av de första häftena i bröderna von Wrights Svenska Foglar efter Naturen och på Sten ritade. Men hans ständigt dåliga ekonomi gjorde att han inte uppnådde den framgång som hans tekniska kunnande givit en föraning om. Gunnel lotsade oss på ett kunnigt och inspirerande sätt genom såväl Carl von Schéeles livsöde som stentryckets etablering och historia.

Text & foto Lars Reveman

Fredagen den 15 mars 2019 – En kväll hos boksamlaren, Svedala

En grupp på 19 förväntansfulla boksamlare välkomnas till sekelskiftes-villan i Svedala där Klaus Solberg Søilen, professor i företagsekonomi tar emot och bjuder in till sitt klassiska bildningsbibliotek. Han inleder kvällen med att ge en intressant och lärd inblick på temat: Vad är bildning?

I Norden har vi inte samma förhållande till bildning som man har i Tyskland och på kontinenten, där man betraktar bildning som en grekisk-tysk tradition. Klaus för oss in i sin samling genom att utgå från de kanon som några av hans favoritförfattare upprättat och rekommenderar Schwanitz, D. (1999) Bildung: alles was man wissen muss och Jaeger, W. (1964) Paideia: la formation de l’homme grec.

Så bjuds vi på en resa genom den europeiska bildningens historia med framförallt fackböcker som varit omvälvande för vår kunskap och vår kultur, böcker varav en del till och med varit livsfarliga för författarna och läsarna då de ursprungligen gavs ut. Euklides, Plinius, Seneca, Copernicus, Descartes, Luther, Machiavelli, listan kan göras lång.

Bildningsbiblioteket är som Klaus säger samlat för skrifternas tanke-innehåll, inte för deras ålder, proveniens, inbindning eller dedikationer. En katalog över biblioteket skulle med fördel kunna användas som utgångspunkt för en kanon över vad en bildningstörstande europé borde tillägna sig under sin livstid. I det funktionella biblioteks- och studierummet ryms ett par tusen volymer av Europas kultur- och lärdomshistoria i vid bemärkelse och när jag ser böckerna stå där sida vid sida slås jag av tanken på hur mycket en människas hjärna måste rymma för att man ska få kalla sig bildad.

Klaus avslutar med att ge oss sin personliga 10-i-topp-lista (som inkluderar skönlitteratur) samt bjuda på en vällagad bit mat. Med ett stort tack till Klaus som vänligen delat med sig av sin stora kunskap på området lämnar vi så det vackra hemmet, mätta och läslystna.

Text Folke Frömmert & foto Lars Reveman

1 mars 2019: Utflykt – Ett generöst smörgåsbord med idel delikatesser

Det var Olof Kåhrströms bok Från Pier de’ Crescenzi till Albrecht Thaer som väckte vår nyfikenhet på Kungl. Skogs-och lantbruksakademiens samling av äldre böcker. Akademiens dörrar öppnades för oss av akademibibliotekarierna Jimmy Lyhagen och Per Eriksson och det smörgåsbord de dukat upp gjorde oss inte besvikna.

Akademien har sedan den instiftades 1811 välsignats med både värdefulla boksamlingar och medel till bokinköp – inte minst från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Den första samlingen kom från auktionen efter akademien förste direktör Abraham Niclas Edelcrantz, som hann med att vara ledamot av alla kungliga akademier, boksamlare, poet, uppfinnare och dessutom chef för Dramaten. Senare har akademien bl.a. fått överta Kungl. Patriotiska Sällskapets bibliotek och Stockholms Gartnersällskaps samling av böcker om trädgård och botanik.  Idag omfattar akademiens äldre samling ca 5000 titlar med tyngdpunkt på tiden 1750-1850.

Jimmy Lyhagen och Per Eriksson hade med stor omsorg valt ut intressanta böcker med lite olika teman: unika böcker med koppling till akademiens kärnverksamhet, särskilt vackra böcker, böcker som presenterat banbrytande idéer och böcker med spännande proveniens. Här kan vi bara nämna ett fåtal.

Akademins ursprungliga uppdrag var att handgripligt verka för höjd effektivitet i jordbruket. Det är därför givet att biblioteket är rikt på böcker om hushållning i vid bemärkelse. Här finns bl.a. två versioner av Crescenzis De omnibus agriculturae – mer om en av dem nedan. I bibliotekariernas urval fanns också ett exemplar av Per Brahes Oeconomia (1677), tryckt på Visingsö. Till kategorin praktiska handböcker kan också räknas Hieronymus Bock Kreutterbuch (1587) i ett vackert handkolorerat exemplar.

Många av de framlagda böckerna – jo, vi fick bläddra i dem – var vackra men i en klass för sig stod Christoph Dionysius Ehrets Plantae selectae (1750-73) och Pierre-Joseph Redoutés Les Liliacées (1802-1805). Plantae selectae är ett praktverk med 70 handkolorerade planscher i stort format. Les Lilacées är däremot ett exempel på tidigt färgtryck, fast med kompletterande handkolorering. Projektet kunde genomföras tack var stöd från intresserade mecenater bl.a. Napoleons hustru, kejsarinnan Josephine.

En bok med särskilt spännande historia är samtidigt en av de äldsta böckerna i akademiens bibliotek: en tyskspråkig utgåva av Crescenzis, New Feldt und Ackerbaw (1583), som en gång tillhört Tycho Brahe. Ursprungligen har den funnits på Uraniborg men tycks ha följt med Brahe till Prag. Men hur kom den tillbaka till Sverige? På ryggen finns en markering som visar att den kommit som krigsbyte till drottning Kristina.

Bland de framlagda böckerna fanns också ett antal klassiska national-ekonomiska verk bl.a. Thomas Robert Malthus’ An essay on the principle of population (andra upplagan 1803) och David Ricardos On the principles of political economy and taxation (andra upplagan 1819). Båda böckerna har tillhört Edelcrantz som troligtvis köpt dem under någon av sina englandsresor.

Men akademin har inte bara en samling äldre litteratur, den ger också ut nya skrifter som Från Pier de Crescnzi … Inger Larsson, professor em., medlem i Bokhistoriska Sällskapet och en av deltagarna i besöket, fick tillfälle att presentera sin egen bok Millefolium, rölika och näsegräs, medeltidens svenska växtvärld i lärd tradition, utgiven av akademien i en vacker volym.

Bokhistoriska Sällskapet framför sitt varma tack till akademien och våra värdar. Vi rekommenderar de medlemmar som inte hade möjlighet att delta i besöket att skaffa Olof Kåhrströms lärda, innehållsrika men också vackert utformade bok (grafisk form Lars Paulsrud).

Text Lena Norberg & foto Lars Reveman

21 & 28 november 2018: En kväll hos boksamlaren – Lund

Staffan Fogelmark bjöd generöst på två sittningar då väl valda böcker ur hans imponerande boksamling förevisades. Ett flertal utsökta 1500-tals band med intressant proveniens, välbevarade illustrationer och vackra typsnitt visades; däribland olika editioner av den grekiske poeten Pindaros som Staffan speciellt intresserat sig för. Vi fick även en bildande beskrivning av Staffans epokgörande upptäckt att plattstämplarna som användes för blindtryck på äldre band inte var graverade och unika (vilket alla bok experter dittills hävdat) utan gjutna och flerfaldigade. Men även modernare alster visades. Exempelvis Gustaf Frödings ”Stänk och flikar” i ett mycket välbevarat dekorerat klotband, Verner von Heidenstams originalmanuskript till dikten ”Gustaf Frödings jordafärd” och ett praktband av bokbindarna Sangorski & Sutcliffe som fick oss bokbandsglada att gå i spinn med mera, med mera. Därtill mycket god förplägnad, så det behöver väl knappast tilläggas att det var mycket nöjda gäster som drog sig hemåt framåt småtimmarna.

Text & foto Lars Reveman

Fredagen den 9 november 2018: Utflykt till Bååtska palatset i Stockholm

20 deltagare samlades utanför Bååtska palatset för att besöka Svenska Frimurare Ordens Stamhus med arkiv och bibliotek. Till Bååtska palatset flyttade frimurarna 1874 från Schering Rosenhanes palats på Riddarholmen där de varit sedan 1778. Orden hade startats/kommit till Sverige 1735.

Hus och inredning visades av Ingvar Fröberg under en rundvandring i huset. Palatset byggdes 1662-1669 efter ritningar av Nicodemus Tessin d.ä. Palatset byggdes senare ut med två flyglar 1874-77 och 1910-12 byggde man till det som idag är Strand Hotel och lade tak över innergården mellan flyglarna och därmed skapades Bankettsalen. I inredningen av den äldre delen finns ett innertak sedan 1600-talet vars stuckatur är skuren i trä och inramar en Ehrenstrahl-influerad oljemålning. I den så kallade ”Oskarssalen” finns även en ny takmålning från 2014; ”Visdomens Triumf” av konstnären Sanna Tomac. Möblerna är en blandning av stilar och åldrar. Från 1700-talets hallstämplade i smårummen till moderna stolar i de stora samlingssalarna. Konsten utgörs av oljemålningar av kungar och ordensbröder i original eller kopior.

Bibliotek och arkiv visades av Ulf Åsén och böcker av Claës Göran Rasmusson. Arkiv och bibliotek är internt för ordensmedlemmar. Beståndet är helt inriktat på frimureri. Biblioteket är uppställt i bokstavsordning på de ämnesområden som är relevanta för frimureriet och inte efter vedertagna bibliotekssystem. Man har ca 12000 titlar. Flera intressanta 1500- 1600-tals band, t.ex. Splendor solis från 1598 och en Stegonagraphica från 1608 med ett handskriftspergament som omslag förevisades. Katalogisering av de äldre delarna pågår. I husets källare finns Svenska Frimurare Ordens museum som visades av Roger de Roblin.

Text Lars Garnström & foto Kristina Enhörning, Lars Reveman

19-20 oktober 2018: Den gamla bokens dagar i Lund

Den gamla bokens dagar arrangerades 19-20 oktober i Pingstkyrkans lokaler i Lund. Ett stort antal besökare fann vägen till den antikvariska bokmässan trots ny lokal och uppgrävda lundensiska gator. Årets tema Träsnittet och Boken exponerades i allehanda former såväl hos utställare som i utställning.  Falks Hörna, Landskrona och Gammelhuset Tryckeri, Lund deltog för första gången på mässan.

Inköp

Text & foto Lars Reveman

21 september 2018: Utflykt till Södra Skånska Infanteri-regementets Officerskårs bibliotek

Kockan 10.15 samlades 25 skånska bokvänner från BHS vid kasernvakten till Pansarregemente sju (P 7, tidigare I 7) på Revingehed. Efter legitimering släpptes vi in av kasernvakten och promenerade i det milda sensommar-vädret genom regementsparken med sin vackra gamla eklund bort till officersmässen, liksom militärkasernerna byggd i en sobert enkel stil med gult och rött tegel och därtill utbyggd med en stilfull veranda med vitmålad ”snickarglädje”. Själva mässen gör ett trivsamt ombonat intryck med röda skinnsoffor och med en rad porträtt av regementscheferna på väggarna samt en stor landskapsmålning av konstnären Fritz Kärfve över soffan i mitten.

Officerskårens bibliotek, som var målet för vår utflykt, instiftades 1831 av Södra Skåningarnas chef, generalmajoren Mauritz Clairfeldt (1780-1841), som var illegitim son till den välkände gustavianen Gustaf Mauritz Armfelt och hans franska älskarinna Madame L’Eclair, som dessvärre för henne blev ett huvud kortare under Franska revolutionen. Regementschefen Clairfeldts efternamn är en kombi av hans föräldrars efternamn: L’Eclair + Armfeldt = Clairfeldt. Clairfeldt var liksom sin far – som var medlem av Svenska Akademien och den ende som hittills blivit utesluten ur densamma (av politiska skäl) – ytterst franskorienterad och en mycket bildad och boksynt gentleman, som uppmanade sina officerare att skänka böcker till det nystartade biblioteket. Under närmare 200 år har det vuxit genom många donationer och genom inkorporering av andra regementsbibliotek.

Clairfeldt föreslog som lämpliga donationsobjekt fältmarskalken och konstnären Erik Dahlbergs berömda planschverk Suecia Antique et Hodierna, professorn Samuel Pufendorfs biografi över Karl X Gustaf, tryckt i Nürnberg 1697 och illustrerad med 48 kopparstick utförda efter Dahlbergs teckningar, vidare verk av den franske fästningsingenjören Vauban, litografier, kartor etc. Den förste bibliotekarien Nils Gyllenkrook, regementslöjtnant och friherre, kunde genom sina förbindelser med skånska slott och herresäten berika biblioteket med gåvor från den skånska högadeln och även från professorer vid Lunds universitet. En av de tidiga donatorerna var även Karl XIV Johan, den förste Bernadotten på den svenska tronen.

Biblioteket, som upptar ett rum i mässen, får väl främst ses som ett eldorado för militärhistoriker. Den historiska bredden speglas av allt från generalen och militärstrategen Carl von Clausewitz berömda bok Vom Kriege till Mao Tse-tungs 2-bandsverk Militärpolitiska skrifter, utgivet av Cavefors i Lund 1965. Där finns t.ex. på en hylla högt upp en lång rad böcker med Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar 1797-1869, vidare 8 volymer om Sveriges krig 1611-1632, 5 volymer om Karl XII på slagfältet, utgivna av Norstedts 200 år efter krigarkungens död, samt Histoire de la guerre 1870-1871 i 6 volymer om det ödesdigra fransk-tyska kriget. Bland rariteterna fann jag t.ex. Johan Fredrik Eeks skrift En officerares vid f.d. Finska armén levnadshändelser med en tillbakablick på finsk-ryska kriget 1808-1809 samt instiftaren Mauritz Clairfeldts handskrivna dagbok från detta för Sverige så olycksaliga krig, där han även berättar som sin fångenskap i Ryssland. Johan Fredrik Eek (1758-1820), som är känd även från Runebergs Fänrik Ståls sägner (Döbeln vid Jutas) var regementets ”egentlige grundare” fick vi senare veta, även om han formellt aldrig var regementschef.

I en stor glasmonter var ett antal planschverk med kartor, inramade kopparstick och gamla böcker som t.ex. Pufendorfs ovan nämnda biografi över Karl X Gustaf – lika diger som kungen själv – i solida vita pergamentband utställda, dessutom en del gamla mynt och silverbägare. På ett bord i salen bredvid hade Greger Antoft och Lars Reveman i förväg lagt fram några mycket imponerande dyrgripar som den berömde franske arkitekten Jardins planschverk om Fredrikskyrkan (”Marmorkyrkan”) i Köpenhamn, tryckt 1765, samt Girolamo Maggis bok om Venedigs befästningar, 140 paginerade sidor om Venedigs befästningar, tryckt 1564 i Venedig och enligt uppgift finnandes i blott 4 ex. i dag.

Det finns en tryckt katalog från 1954 över biblioteket, utarbetad av regementsassistenten Eric Andersson med biträde av förstebibliotekarien Bror Olsson vid Lunds universitetsbibliotek. På ett bord i biblioteket låg också en katalog över officerskårens kopparstick, som finns i blott ett enda exemplar, upprättad av kaptenen Bengt Rundqvist 1960 och helt felfritt utskriven på maskin i 57 sidor med en förteckning om 89 nummer. Ett mycket imponerande arbete kan en gammal maskinskrivare som jag intyga! Någon anställd bibliotekarie finns emellertid inte utan detta omhändertas som ”en frivillig bisyssla” av löjtnant Mats Andersson och fanjunkare Jesper Löfdahl, vilka hälsade oss välkomna till regementsbiblioteket.

Efter lunch i mässen fick vi, bekvämt sittande i nämnda röda skinnsoffor och fåtöljer, en föredragning om regementets historia av förvaltare Kristian Stenberg, som även berättade om porträtten av regementscheferna vilka hänger i en lång rad på väggarna, från Johan Fredrik Eek (dock ej formellt regementschef) och Mauritz Clairfeldt till nutidens chefer. I entrén igenkände jag till min förvåning ett ståtligt porträtt i olja av Södra Skånska Cavalleri regementets förste chef Hans Andersson Ramsvärd (1676-1680) med stor röd rosett (!) ovanför uniformen. Detta porträtt hängde fordom i det lilla Dragonmuseet i Ystad, då jag var chef för Ystads museer på 1980-talet. På P 7:s stora regementsområde finns även ett ”traditionsrum”, ett litet museum i en vit envånings länga från mitten av 1800-talet. Där berättade pensionerade majoren Lars Remfors, ordförande i kamratföreningen med cirka 1000 medlemmar, i humoristiska vändningar vidare om regementets historia, som började i Veberöd 1811, flyttade till Tvedöra 1816 och slutligen landade på Revingehed 1888-1889, då alla kasernerna byggdes i tegel i en våning med vindsvåning. Under Andra världskriget var dåvarande I 7 depå, men på 1980-talet byggdes en del nya kaserner, då I 7 efterträddes av P 7, som genom regeringsbeslut flyttades från Ystad till Revingehed. I jämförelse med de jättelika kaserner som i början av 1900-talet byggdes till de nya regementena i Sverige efter Indelningsverket upphörande 1901, så gör dagens P 7 ett tilltalande sympatiskt intryck med sina lågmälda kaserner i en lummig park med många vackra ekar.

Vid 15-tiden anträdde BHS i oordnad reträtt återfärden till Lund och Malmö, vilket härmed intygas.


Text Jan Torsten Ahlstrand & foto Lars Reveman

10 & 11 september 2018: En kväll hos en boksamlare – Falsterbo

Ånyo har vår ordförande visat upp sitt vackra bibliotek, sina kulinariska färdigheter och inte minst sin fina boksamling. Boksamlingen omfattar bland annat moderna konstband i olika klädedräkter, bundna av skickliga bokbindare, med bokbindarstämplar, ofta med god proveniens och vanligen vackert illustrerade av kända konstnärer. Härtill några fina kassetter.

Kvällen bjöd på ett 30-tal böcker bundna av ett 20-tal skickliga bok-bindare och härtill fyra böcker från ”The Golden Cockerel Press 1920-1961.

Sture Werner, Wolfgang Bremer, Olof Degerstedt, Marlis Egli, Stellan Lindskog med flera och från andra sidan Sundet, Anker Kyster och Mogens Dickow Lund. Hel- och halvskinnband, pappersband, akvarellerat klotband, handmålade överdragspapper etcetera och allt i smakfull symbios med böckernas innehåll.

Lägg därtill initierad och entusiastisk information om de enskilda böckerna, så förstår alla och envar att vi besökte en sann bokvän. Men det visste vi ju redan. Nu vet vi också att bokbindare Stellan Lindskog satte sin etikett upp-och-ned i sina egna exemplar.

Text Lennart Mörking & foto Lars Reveman

16-17 augusti 2018: Bokhistoriska Sällskapets jubileumsresa

Att BHS på något vis skulle uppmärksamma att det var trettio år sedan dess grundande, tog väl alla för givet, men att de två dagarna i Östergötland skulle bli en så pyramidal succé, hade få anat.

Styrelsens förföriska kallelse och måleriska beskrivning av kommande utflykt, gjorde givetvis att resan blev fulltecknad och vi var i alles 25 medlemmar, några pionjärer, andra noviser ända från Göteborg och Täby.

Programmet i kallelsen var så välskrivet och så innehållsrikt, att undertecknad egentligen anser att en amatörmässig reseberättelse är överflödig.

Hursomhelst följer nedan en rapsodisk redogörelse, allt annat än heltäckande, över vad som sig tilldragit haver.

Samling skedde på Hagdahls kök i centrala Linköping (namnet förpliktigar) och stärkta efter en välsmakande måltid och livligt samspråk, kunde gruppen promenerandes lätt ta sig till Linköpings stifts- och landsbibliotek där vi möttes av bibliotekarien Stina Brodin och Mattias von Wachenfeldt. Byggnaden invigdes år 2000 efter en åter/ny uppbyggnad av det gamla biblioteket som brann 1996. Huset omfattar folkbibliotek m.m. men vårt intresse denna dag koncentrerades till stiftsbiblioteket och kuriosakabinettet. Branden 1996 var omfattande och var med all säkerhet anlagd – flera hot hade framförts – och åtskilliga böcker blev förstörda men många, framför allt handskrifterna, räddades och lika mirakulöst, dyrgriparna i källarvalvet samt förstås de utlånade böckerna. Ett kvalificerat räddningsarbete med hjälp av bibliotekarier, boksamlare, bokbindare, konservatorer m.fl. påbörjades samtidigt med planeringen av det nya med vad vi alla kunde se, mycket gott resultat. Förutom tragedin med den stora branden, inträffade också skandalen att en av de anlitade specialisterna för egen räkning la beslag på ett antal rariteter!

Stiftsbiblioteket har sin grund i det medeltida domkyrkobiblioteket och en donationshandling från 1287 avslöjar att hertig Bengt, son till Birger Jarl, testamenterar ett kapell med böcker men av dessa finns inte många kvar. De flesta verken härrör från donationer under 1700-1800 talen. Fysiskt flyttades bokbeståndet från domkyrkan till gymnasieskolan och så småningom igen till domkyrkan och ännu senare till platsen där vi nu var. Antalet volymer uppskattas till 235 000 däribland 135 inkunabler, handskriftssamlingar, planschverk m.m.

Under upplysningstiden och framöver skulle tidens lärda vara universalgenier och ingen vetenskap skulle vara dem främmande. Detta satte sina spår såväl i universitetens samlingar som i privata och offentliga bibliotek. Man samlade på i princip allt – torkade växter, mineraler, kartor, resehandlingar, koffertar, mätinstrument observationsdokument m.m. Vi fick i det imponerande kuriosakabinettet lära oss att det inte bara var Leonardo da Vinci som försökte konstruera en flygmaskin utan även vår egen Emanuel Swedenborg och mycket riktigt fanns en modell gjord av honom i kabinettet.

Vi kunde dröjt kvar mycket länge i de djupa källarvalven och bland ”prylarna” i kabinettet – alla deltagarna hade sina speciella intressen, men Lars blev tvungen att elegant tacka våra kunniga och tillmötesgående värdar, innan vi hastade vidare till Gamla Linköping- lite vanvördigt Linköpings Skansen eller Helsingborgs Fredriksdal – för ett besök på Grafiska museet. Bara vandringen bland alla välhållna gamla hus med höga hantverksambitioner innan vi letade oss fram till Grafiska museet, var väl värt besöket. Museet var bemannat av kunniga och besjälade entusiaster och vi kunde om vi ville fördjupa oss i tryckerikonstens historia, sätterimaskinens fascinerande konstruktion eller hemligheterna bakom ett vackert bokband.

Därefter avfärd till Trädgårdshotellet i Åtvidaberg, vackert beläget vid Bysjön och vid en underbar golfbana (tyckte några av oss som stannade kvar en extra dag), ett hotell som tidigare hade varit trädgårdsskola och tillhör egendomen Adelsnäs, skulle vi senare få lära oss.

Det dukades på kvällen upp en läcker trerättersmiddag med bl.a. soppa med kräftor från Bysjön och ett passande vinpaket. All heder åt kocken och serveringspersonalen. Ordföranden Lars höll ett trevligt anförande om BHS historia och dess nuvarande verksamhet, helt på ideell basis, och kunde berätta att antalet medlemmar nu är ca 200 och inte bara från Skåne och Blekinge. Inte att undra på att de olika arrangemangen snabbt blir fullbokade. En av de mycket kunniga initiativtagarna till BHS grundande, Björn Dahl tog senare under middagen till orda och harangerade pionjärerna och den nuvarande styrelsen för sitt stora engagemang och för alla de intressanta aktiviteter som genomförts vilket som det heter ”inte är snutet ur näsan” och för talet och hans tidigare insatser fick också han en rungande applåd.

Samtalet bokälskarna emellan fortsatte på kvällen och sedan till frukost innan det var dags för avfärd till Baroniet Adelsnäs som ligger tvärs över Bysjön.

Vid entrén mötte Viveka Adelswärd, gift med Johan Adelswärd och inte längre bosatta på slottet Adelsnäs där äldste sonen Gustav med familj huserar, utan boende på ”undantaget” Slefringe gård. Viveka var vår kunniga ciceron under hela besöket och kunde livfullt berätta om familjens ursprung, verksamhet och olika öden fram till dags dato. Grindstugan där besöket inleddes, var tidigare en del av herresätet och hade bl. a. inrymt det franska biblioteket som vi senare skulle beundra i huvudbyggnaden. Några av oss höjde förvånat på ögonbrynen när vi betraktade den ståtliga parken och noterade ett antal djur i plast (rävar, björnar, rådjur, alligatorer…) utplacerade här och där. Trädgårdskonst inte helt i vår smak! Men nej, det visade sig vara del av rekvisitan i SM i bågskytte med djurattrapper som mål i stället för tavlor, en tävling som skulle äga rum dagen därpå.

Östergötland och särskilt trakterna kring Åtvidaberg har sedan länge haft rika malmfyndigheter och brytningen av koppar tog åter fart under 1700-talet då krigsrådet Johan Adelswärd blev delägare i det nybildade bolaget. 1793 stadfästes egendomen som fideikommiss av Gustav III och fick namnet Baroniet Adelsnäs. Det är Sveriges enda baroni vilket betyder att fideikommissets innehavare kan kalla sig baron Adelswärd. Vidare säger statuterna att konungen i den händelse den adelswärdska ätten skulle utgå på manssidan, skulle konungen förläna baroniet till ”någon annan av dess trogna undersåtar, som därtill kunnat visa sig vara lämplig”, en bestämmelse som aldrig har behövts tillämpas. I slutet av 1800-talet sjönk koppar produktionen som blev allt mindre lönsam och upphörde helt 1902. Då hade den driftige Theodor Adelswärd styrt om fideikommissets inriktning mot skogsbruk, jordbruk och industriell verksamhet, bl. a. grundat ett företag som sedermera skulle bli Facit. Egendomen då som idag har ett av Sveriges största markinnehav, ca 20 000 ha.

Det var också samme Theodor Adelsvärd, initiativrik som vanligt, som ville göra något nytt av herresätet. För den sakens skull anlitade han kända arkitekter som Isak Gustav Classon, som först fick visa prov på sin skicklighet med att bygga den imposanta Villan på andra sidan sjön, innan han fick ge sig i kast med det nya ”slottet”. För den nya parkens tillblivelse städslades trädgårdsarkitekterna Rudolf Abelin, Esther Claesson och Edvard Glaser och mycket av inspirationen kom från Arts & Craft rörelsen i England. Uppe på vinden i huvudbyggnaden kunde vi mycket riktigt finna åtskilliga arkitektur- och trädgårdsskrifter från denna tid. Flera av de gamla byggnaderna flyttades runt och stommen till huvudbyggnaden monterades ned och blev Trädgårdsskolan och sedermera Trädgårdshotellet där vi hade varit inkvarterade. Theodor och hans fru Louise flyttade in i det nya Adelsnäs 1920.

Viveka ledde sedan vandringen i huvudbyggnaden och innan vi kom till biblioteket kunde vi beundra i en av salongerna, en äkta matta av monumental storlek. Tiden tillät inte någon djupare studie av antikviteter och porträtt i de övriga salongerna innan vi kom till förmiddagens höjdpunkt, det ståtliga men samtidigt hemtrevliga biblioteket som inrymmer 1800- och 1900-talslitteratur, vetenskapliga böcker, tidskrifter mm, verkligen ett levande bibliotek där man kan följa hur generationer av familjen Adelswärd fördrivit tiden innan TV och Ipad existerade. Det franska biblioteket, som tidigare nämnts, finns i ett till biblioteket angränsande rum där de praktfulla volymerna, som sig bör mest på franska språket, införskaffats av Jan Carl Adelswärd (1776-1852), en upplysningsman i Montesquieus anda, som tog intryck av den franska revolutionen. Han prenumererade för övrigt under många år på den revolutionära tidskriften Le Moniteur. Bland rariteterna kan man hitta ”Atland eller Manheim” av Olof Rudbeck, första upplagan i pergamentband från 1679 samt den första svenska historien författad av Johannes Messenius (1579-1636) . Precis som vår ordförande Lars, rekommenderar jag sällskapets medlemmar att köpa eller låna verket ”Resa i tysta rum” av bl. a. Per Wästberg. Boken handlar om de svenska slottsbiblioteken, om boksamlingar på slott och herrgårdar, med ett kapitel just om Adelsnäs. Bara fotot av det stora biblioteket där är värt besväret. Man får också veta varför bibliofiler samlar böcker: ”Några bibliofiler samlar böcker för att de är utsökta, andra för att de är sällsynta. Vissa vill ha den vackraste upplagan, somliga den första. Även ett exlibris, en pärmstämpel, en namnteckning i sepia kan uttrycka en bildningsiver, en lust till kunskap … en del böcker blir värdefullare av att ha tryfferats av en lärd persons kommentarer och marginalanteckningar… bibliomani – en passion som ej skyr något för att tillfredsställa sig – är ovanlig hos slottsherrskap … bokälskaren känner sina böcker, vet hur de luktar, faller upp. De får honom att minnas andra rum, andra tider” – slut på citat. Känner någon igen sig i beskrivningen? Den lilla skriften Adelsnäs, författad av dagens ciceron Viveka, är en synnerligen trevlig presentation av Adelsnäs och dess familjs historia, en skrift som jag hoppas alla deltagare fick med sig hem.

Rundvandringen på ”slottet” avslutades och Lars tackade värdinnan för en mycket levande, trevlig och kunnig guidning – inga frågor förblev obesvarade. Hennes skicklighet som ciceron är väl inte att undra på med sin bakgrund som slottsfru, språkvetare och professor emerita vid Linköpings universitet! På egen hand fick vi därefter promenera runt i den vackra parken alltmedan bågskyttetävlingen förbereddes och vår vistelse avslutades med en picknick i och utanför Orangeriet i strålande sommarväder.

Ett stort tack till Lars och övriga i styrelsen för denna utomordentligt väl genomförda jubileumsresa!

Text Arvid Gierow & foto Lars Reveman

Lördagen den 21 april 2018 – Utflykt

Vid utflykten till Svaneholms slott och Jordberga gods deltog 26 personer. Dagen inleddes med att Göran Karlsson guidade oss runt på Svaneholms slott och initierat och entusiastisk berättade om slottets historia och de släkter och personligheter som format slottet.

Slottet är uppfört på 1530-talet, delvis som en försvarsborg under den danska tiden av Mauritz Sparre men köptes 1611 av familjen Gyllenstierna. Under Axel Gyllenstiernas tid tillkom de två översta blindvåningarna och det krenelerade taket på en av flyglarna. Stockholms slott anses ha stått som modell. Axel Gyllenstierna testamenterade slottet till sin systerson Axel Coyet.

1782 ärvdes slottet av Rutger Maclean. Det var under Macleans tid som jordbruket effektiviserades genom införandet av enskiftet, en reform som skulle visa sig, ekonomiskt sett, mycket framgångsrik men samtidigt raserade den gemenskap och tradition som fanns i de gamla byarna. Då Rutger Maclean dog 1816 gick slottet i arv till systersonen Kristoffer Bennet som 1837 sålde slottet till Carl Johan Hallenborg.

Slottet köptes 1882 av Augustin Ehrensvärd som var gift med Eva Hallenborg. Nu påbörjas en omfattande restaurering av slottet. Kostnaderna för denna ledde emellertid till konkurs och sedan Augustin Ehrensvärd avlidit 1934 köptes slottet och park-anläggningen för 90,000 kr av en andelsförening. Jorden ägs numera av Lunds stift. Änkan Eva Ehrensvärd disponerade fram till sin död 1947 en lägenhet i slottet.

Slottets boksamling tillhör framförallt perioden Rutger Maclean och består till stor del av böcker inom jord- och skogsbruk men också politisk litteratur av, för tiden, radikalt slag. En stor del av samlingarna, undantaget politisk litteratur, såldes dock via Lunds universitets bokauktionskammare 1816. Ur bokhistorisk synpunkt kan det påpekas att större delen av boksamlingen är oinbunden.

Efter en utmärkt lunch på Svaneholms slottsrestaurang gick färden till Jordberga Gods. Där blev vi mycket vänligt mottagna av det unga paret Carl-Adam och Marie von Arnold, som med sina tre barn, efter ett generationsskifte för några år sedan, bor på slottet och driver egendomen, som förutom jordbruk också består av fastighetsförvaltning, hotell-verksamhet och vindkraftverk.

Slottet har naturligtvis gamla anor men brändes av svenskarna 1655. 1811 köptes Jordberga av landshövding von Nolcken och övertogs efter hans död av sonen Carl Adam von Nolcken. Denne lät Brunius bygga om slottet i götisk stil. Efter Carl Adams död övergick slottet till dottern Clara Amalia von Nolcken gift med Carl Gustaf Stjernswärd. Deras son Gustav Jonas Stjernswärd gift med Wanda Maria Grön från Danmark, tog därefter över. Under deras period fick slottet sitt nuvarande utseende med ”mittkupol” ad modum Fredensborgs slott i Danmark. Deras dotter Clara Stjernswärd var gift med Hans-Göran von Arnold (1921-2004). Deras barnbarn, Carl-Adam von Arnold driver idag egendomen tillsammans med sin hustru Marie. De poängterade särskilt det danska arvet och de insatser och den betydelse som Wanda Stjernswärd, Clara von Arnold och Catherine von Arnold gift med Otto von Arnold har haft för slottets nuvarande utseende och goda skick. Deras devis var ”vårda och bevara men använd”. Detta lever i allra högsta grad den nuvarande ägarfamiljen upp till.

Det mycket vackra biblioteket är också ritat av Brunius. Böckerna består till stor del av skönlitteratur på svenska, danska, engelska, tyska och franska. Alla i vackra och välbevarade band.

Text & foto Lennart Mörking

Fredagen den 16 mars 2018 – Utflykt

I anslutning till den antikvariska bokmässan i Stockholm besöktes biblioteket vid Kungliga Akademien för de fria konsterna. Bibliotekarie Ulf Nordqvist berättade om akademien, om byggnaden som den huserar i och om bibliotekets äldsta böcker det s.k. 1806 års bibliotek namngivit efter det år som den första tryckta bibliotekskatalogen skapades.  Denna bibliotekskatalog, i original, förevisades tillsammans med ett antal intressanta böcker ur det äldre beståndet: Giovanni Battista Piranesis imponerade bok, i folioformat, som helt ägnas åt Trajanus kolonnen i Rom. Dominikanermunken Francesco Colonnas Poliphilos erotiska dröm från 1545, bibliotekets äldsta bok. Bibliotekets böcker har genom åren varit en naturlig del i den undervisning som bedrivits inom akademien och Albrecht Dürers Perspektivlära från 1557 var inget undantag. Ett intressant besök i ett bibliotek som är öppet för allmänheten men med begränsad tillgång till de äldsta böckerna.

Text & foto Lars Reveman

Fredagen den 9 mars 2018 – föredrag

Efter årsmötet höll bokkonstnären Richard Årlin ett mycket intressant anförande om sina enastående bokprojekt. Han berättade om sin intention att skapa böcker med metoder och verktyg som så långt möjligt överensstämmer med de sätt böcker framställdes i boktryckarkonstens begynnelse. Samtidigt som Richard förklarade och exemplifierade så åskådliggjordes de arbetskrävande momenten med att tillverka papper, hand-skära och gjuta typer, trycka m.m. i en film från ateljén. Vi fick en inträngande inblick i hans unika arbetssätt, med speciellt focus på den senaste boken Ionas Propheta 1471 från 2017. Merparten av de böcker och tryck som Richard skapat fanns framdukade så vi fick se och inte minst uppleva den magiska taktila känsla som äkta handgjort papper ger samt njuta av vackra typsnitt, anfanger och kopparstick. En verklig högtidsstund. Kanske uttrycks hans gärning enklast med ett citat från kolofonen i boken Ionas Propheta 1471; Papper, typer, kopparstick, träsnitt, fotopolymergravyrer, översättning från latinet, boktryck i handpress, typgjutning en i taget & funderingar om detta.

Text Lars Reveman & foto Kristina Enhörning och Lars Reveman

Den 13 februari 2018 – En kväll hos boksamlaren

Vårens program inleddes med en kväll hos boksamlaren Lars Ekholm på temat ”Jakten i bild och dikt”. Evenemanget var mycket populärt och fick dubbleras till två kvällar. Vi är tacksamma för att Lars och hans familj så generöst kunde ställa upp och bjuda in oss alla till detta.

Visningen av biblioteket inleddes i den förlängda hallen där en dörr satts igen och på så vis skapades en lämplig nisch för en liten bokhylla för elzevier. Lars berättade stolt om ett av sina senaste fynd som benämnts som ”en liten jävla skitbok”, sliten och nött men som visade sig vara en av de böcker som tryckts hos den berömda familjen Elzevier i Leiden. De var verksamma från 1580-1670 i Holland och gav under den tiden ut ca 2000 titlar. De är kända för sina böcker tryckta i ett lite udda format, duodesformat, ofta med rikligt utsmyckade band.

Visningen fortsatte runt i den spännande våningen, från matsalen genom salongen, biblioteket och ut i köket. Böcker från olika tidsepoker och på olika teman hade dukats upp på bord och stolar, allt väl övervakat av en imponerande armé av jakttroféer och masker från andra sidan jordklotet. Lars är konstnär och jägare och hans boksamling har byggts upp utifrån dessa intressen. Under en period på 70-talet bodde han och hans fru Karin på Nya Guinea och därifrån kommer många av de masker och konstföremål som syns runt om i lägenheten.

Kvällen avslutades med smakprov på det senaste jaktbytet, ett rådjur från mellanskåne, i form av varm buljong och tunna skivor rökt kött. Fantastiskt gott! Stort tack till Lars och hans familj!

Text Kristina Enhörning & foto Kristina Enhörning och Lars Reveman


Den 25 november 2017
– Utflykt till Universitetsbiblioteket i Göteborg.

Vår ciceron under besöket var Universitetets Bokbinderiförman Bo Lennart Hermansson. Utvalda exemplar från de mest betydande samlingarna i Biblioteket stod till sällskapets förfogande och beskrevs på ett kunnigt, ledigt och intresseväckande sätt av Bo Lennart.

Föredraget inleddes med en överblick över Göteborgs bibliotekshistoria som startade under 1600-talet. På 1640-talet fick Göteborg sitt första gymnasium och här inrättades också ett gymnasiebibliotek (Hvitfeldtska Samlingen). Biblioteket förstördes i den stora branden i Göteborg 1721. Med säkerhet kan det beläggas att en bok i gymnasiebiblioteket undkom lågorna. Efter branden började Biskop Erik Benzelius bygga upp ett nytt gymnasiebibliotek, skänkte böcker och skapade en donationsbok. En regel var att varje präst-sterbhus skulle skänka böcker till biblioteket. 1768 utsågs den förste bibliotekarien, Carl J. Brag och en bibliotekskatalog trycktes 1778.

Genom åren har kända och inflytelserika göteborgare donerat pengar och böcker till biblioteksverksamheter i staden. På initiativ av bl. a. S. A. Hedlund inleddes 1891 byggandet av Stadsbiblioteket, Bokpalatset i Haga. Det ritades av Hans Hedlund och invigdes år 1900. Numera en filial till UB. Dicksonska folkbiblioteket led av platsbrist i slutet av 1800-talet så en ny byggnad ritad av Hans Hedlund uppfördes i Haga och invigdes 1897. En stor boksamling skapades på Göteborgs Museum som startade sin verksamhet 1861. En del av Westrings boksamling donerades till Naturhistoriska muséet. Två äldre samlingar i universitetsbiblioteket som nämndes var Billingdahls tankebok-samling samt en stor boksamling efter statstjänstemannen Peter Hansson Ström och dennes far och farfar båda kyrkoherdar. 1961 ändrades bibliotekets namn till Göteborgs universitetsbibliotek, som efterhand tagit över de gamla samlingarna.

Viktiga boksamlingar i biblioteket:

TRANEMÅLASAMLINGEN

Lars Månsson i Tranemåla (1827-1904). Bonde och boksamlare som genom åren hade 3 fruar och fick 17 barn. Böndernas tilltagande välstånd och tillgång till kontanta medel under 1800-talet bidrog till att boksamlingar kunde skapas i bondehemmen. Lars Månsson var riksdagsman och i Stockholm införskaffades böcker genom Klemmings antikvariat (broder till riksbibliotekarien). I Tranemålasamlingen fanns 25 000 böcker och de finaste förvarade Nils Månsson i sängkammaren. Göteborg förhandlade med Nils Månsson om att köpa samlingen men det drog ut på tiden och Jean Jeansson (Klemmings antikvariat) köpte hela samlingen (förutom sängkammarböckerna vilket förargade densamme) för 8 000 kr. Göteborg köpte sedan samlingen av Jeansson för 16 000 kr. Även böckerna i sängkammaren hamnade i Göteborg.

CARL SNOILSKY

Greve, Riksbibliotekarie efter Klemming. Skrev en katalog över boksamlingarna 1890 (som aldrig trycktes). Efter en skilsmässa gick han i exil och flyttade till Dresden. Fick endast med sig 4 böcker i flytten. Snoilsky var i sitt samlande mån om exemplaren. Ville helst ha böcker tryckta före 1800 och i snygga samtida band. Samlade bl.a. på böcker om numismatik och sfragistik.  Snoilskys samling skänktes till Göteborg. Några fantastiska böcker ur hans samling fick vi se under vårt besök, t.ex. Birgittas Uppenbarelser tryckt i Nürnberg 1492 och ett påkostat skinnband med försättsblad i siden samt en riktig godbit, Carl Gustaf Tessins exemplar av Systema Natura med Klemmings dubblett-notering från KB. Snoilskys böcker finns i GUB:s raritetssamling.

Boktryckare WALDEMAR ZACHRISSON (Wezäta)

Tryckeriet grundades 1886 och i GUB:s samlingar finns Wezätas arkiv. Zachrisson hade en högt utvecklad kvalitetskänsla och ett flertal exempel på det visades under vårt besök, både egna tryck och böcker som han samlat. Av hans egen produktion fanns flera exemplar av Boktryckeri-kalendern och Wezätas Månadshäften. Intresset för det förindustriella och hantverksmässiga som präglar Arts & Crafts-rörelsen var starkt hos Zachrisson. Vi fick se ”The Works of Geoffrey Chaucer”, ett fint exempel på de ålderdomliga, (sällan läsvänliga) dekorativa och påkostade böcker som utfördes av, det av William Morris grundade, Kelmscott Press.

GUSTAF BERNSTRÖM (Kronans Droghandel)

Bernström finansierade ibland antikvariatsförvärv och kunde därigenom köpa de finaste böckerna. Han sökte det ultimata exemplaret och som hjälpande hand fanns bokbindare Gustaf Hedberg i Stockholm som utförde sina finaste band till Bernström. Ett säkert kännetecken för dessa är hans superexlibris i guld. Bernström hade fina samlingar av Holberg (vi fick se Peder Paars i ett rikt gulddekorerat rött skinnband) och Kaj Munk. På dagens meny fanns också CHRÖNIKA CARIONIS i ett stiligt brunt skinnband med blindpressad dekor och spännen. Bernström skänkte sina samlingar till olika bibliotek och en del av handskrifterna hamnade i Göteborg. En viktig person i biblioteksvärlden som drog boksamlingar (t.ex. Bernströms) till sig var Tönnes Kleberg, först till Göteborg och senare till Uppsala. Han avsade sig tjänsten som Riksbibliotekarie efter påtryckningar från Uppsala.

Dirigenten HERBERT BLOMSTEDT

Blomstedt donerade för några år sedan ett stort antal böcker till biblioteket och donationerna fortsätter att komma in efter hand som böcker förvärvas, ibland omedelbart efter inköp! Vi fick se några påkostade böcker från The Arion Press i San Francisco, ett ”Private Press”-förlag med eget bly-gjuteri som ger ut exklusiva böcker i små numrerade upplagor på handgjort papper. Ger ut 4-5 titlar om året. En bok som imponerade var Ulysses av James Joyce med originaletsningar av Robert Motherwell.

Avslutningsvis bör ett praktverk nämnas som inte ingick i någon av nämnda samlingar: ”A history of oriental Carpets” med bankir Falk Simons exlibris, skyddat av ett fantastisk bokbinderi-alster utfört av Norstedt & Söners Bokbinderi.

Text Marcus Falk & foto Lars Reveman

Den 13–14 oktober 2017 arrangerades Den gamla bokens dagar i Lunds Stadshall. Årets tema – Böckers proveniens: dedikationer, exlibris, etiketter, stämplar, anteckningar mm. Temat återkom i utställningen ”Böckers proveniens” samt i en folder, med text av Björn Dal, som producerats för mässan och delades ut till besökare.

Text och foto Lars Reveman

Den 9 september 2017 – Utflykt

Utflykterna i BHS:s regi ger inte bara fördjupning i böckernas underbara värld. Perspektiven vidgas. Historia och kulturhistoria i allmänhet får sin belysning. Så var det för oss tjugotalet medlemmar – en del med respektive – då vi besökte Hovdala slott, nära Hässleholm.

Slottschefen Jens Olsson tog oss med på rundvandring, först i tjänstefolkets avdelning och sedan i herrskapets. Kulturmiljön är gammal; här finns en kontinuitet sedan vikingatiden. Hovdala utgör en del av borgkedjan i gränstrakterna mellan Danmark och Sverige. Slottet byggdes för försvar men troligtvis också för kontroll av handeln.

Släkten Ehrenborg kom till Hovdala på 1600-talet. Historien kan berätta åtskilligt om enskilda i familjen. Däremot finns många luckor i vetandet vad gäller tjänstefolket – och det vara många som tjänade på slottet under en rad generationer.

År 1945 exproprierar staten Hovdala slott. Området behövs för försvaret. De sista ägarna får bo kvar men blir hyresgäster. Efter fideikommissarien Casimir Ehrenborgs död år 1981 förfaller slottet utvändigt och invändigt alltmer. Men så börjar en positiv vändning 1990, då Statens fastighetsverk påbörjar en upprustning.

Under vår rundvandring besökte vi naturligt nog biblioteket. Överstelöjtnanten Michael Ehrenborg var slottsherre på Hovdala under 1700-talets andra hälft. Han vistades en tid på kontinenten. Bibliofil som han var skaffade han åtskilliga böcker i Holland. Hans bibliotek utgjordes av bland annat historia, krigshistoria, juridik, naturvetenskap och en del skönlitterära verk.

Efter en välsmakande buffémiddag i slottsrestaurangen begav vi oss ut – i hällande regn – uppför en rejäl stigning till ett märkligt minnesmärke en kilometer sydväst om slottet, nämligen till lämningarna av Michael Ehrenborgs ofullbordade biblioteksbyggnad, idag en ruin. Byggherren avled, varför biblioteket aldrig färdigställdes.

Återkomna till slottet slog vi oss ned i ännu ett biblioteksrum med en större samling böcker, huvudsakligen inom skånsk lokalhistoria. Nu vidtog den programpunkt, som säkerligen många uppskattade alldeles särskilt. Antikvariatsbokhandlaren Johnny Karlsson berättade kunnigt och medryckande om två intressanta gestalter inom bokkulturen i Skåne: Pehr Johnsson och Sven-Eric Nilsson. Johnny hade härvid hjälp av Anders Hernbecker, själv idog samlare av Pehr Johnsson-skrifter.

Pehr Johnsson (1863-1963) var född i Emmislöv men kom tidigt att bosätta sig i Broby, där han verkade till sin död. Johnsson var enligt Johnny Karlsson en av de flitigaste skriftställarna i landet. Han skrev egna böcker men framför allt en stor mängd artiklar i en lång rad tidningar, tidskrifter och publikationer. Listan över Pehr Johnssons tryckta alster är lång i Svensk biografiskt lexikon, där den intresserade kan läsa vidare om denne noble man med hjärta särskilt för Göinge och för det gamla bondesamhället. ”Personligen var Johnsson ödmjuk och anspråkslös på en grundval av gammaldags fromhet”, skriver Gunnar Wallin i sin minnesteckning.

Sven-Eric Nilsson (1925-2009), ”Hästveda” kallad efter sin uppväxtort, tillhörde en senare generation. Efter juristexamen och tjänster inom rättsvårdande organ kom han till finansdepartementet, var konsultativt statsråd, ambassadör i Schweiz och generaldirektör för Kammarkollegiet. Så ser hans yttre karriär ut – men han var tillika varmt intresserad av Göingebygdens historia. Han sökte spåra upp och kartlägga Pehr Johnssons många texter, en svårbemästrad arbetsuppgift! Sven-Eric Nilsson hade ett ovanligt rättspatos, fick vi veta. Han verkade aktivt för att avskaffa både kanslisvenskan och ordensväsendet i vårt land. Efter sin död donerades hans omfattande referensbibliotek till Hässleholms stadsbibliotek. Boksamlingen kom att överföras till Hovdala slott – och det var just i kretsen av hans böcker vi var samlade. Frågan är bara om detta bibliotek annars blir besökt och utnyttjat, yttrade Johnny.

Vi besökare från BHS ser i alla fall tillbaka på ett givande, om än alltför regntungt, besök på Hovdala.

Text Gunnar Hyltén-Cavallius och foto Lars Reveman 

Den 24 augusti 2017 – Möte med din bok

Den 24 augusti samlades medlemmar på Antikvariat Mitt i Byn, Ingelstorp för arrangemanget Möte med din bok och det bjöds på ett mycket varierat utbud av medhavda böcker. Unika alster från Stigbergets Stamp och Press, bokband av Nanna Grönvall, Aisopos fabler illustrerade med träsnitt av T Bewick, Västindienresor i samtida 1700-talsband och band med proveniens Björn Kempe m.m. Vi fick ta del av den vidlyftiga resan från Lund till den grekiska övärlden för förvärvet av förevisad raritet och en medlem hade ”hittat” ett Swedenborg-band – från tiden – i en av sina bokhyllor! Till allt som förevisades gav Björn Dal bokhistoriska kommentarer, förklarade tryck- och illustrations-tekniker, berättade om olika bandtyper och avslöjade varför äldre engelska band spricker i falsen. En lärorik afton i Sagas trivsamma antikvariat – som tidigare inhyst en danslokal – men denna kväll dansades det kring boken.

Text och foto Lars Reveman 

Lördagen den 13 maj 2017 – Harry Martinson och Bengt Berg:

”Vad andra gladdes åt förstämde mig” skriver Harry Martinson i Röster om Vagnen (Vagnen, Albert Bonniers förlag 1960). Cyklisten Harry Martinson menar bilen, ett transportmedel han aldrig lärde sig hantera och faktiskt verkar hata i nämnda diktsamling. Icke så Bokhistoriska Sällskapet där Lars Revemans Alfa Romeo och övriga deltagares vagnar fyllde parkeringen utanför Författarmuseet i Jämshög, vår första anhalt för dagen. Dagens guide Johnny Karlsson och Författarmuseets omhändertagare Bengt och Ingmarie Bejmar fanns på plats och efter kaffe och ostfralla fick vi en introduktion till museet av Johnny och Bengt. Harry Martinson gick sitt sista år i folkskolan i dessa lokaler och hade uppenbarligen en stark känslomässig anknytning till Jämshög, där han föddes 1904, och till skolan. Harry var inhyst som sockenbarn på ålderdomshemmet detta år och märkligt nog verkar det ha varit en ganska lycklig tid. 1975, några månader efter nobelpriset, donerade han en stor mängd Martinsoniana till skolan och tillbringade själv en hel vecka med att ordna samlingarna och närvara vid det högtidliga öppnandet av det som nu kallas författarmuseum. Förutom minnen av Martinson finns också ett rum tillägnat Sven Edvin Salje, även han född i Jämshög, 10 år efter Harry.

Den största delen av samlingarna utgörs av Martinsons 30 000 etiketter. Antal nollor är rätt! Ta bort en nolla och vi får antalet Exlibris som han också samlade på. Till det kommer burkar och flaskor och en stor samling inom området emblematik, alltså emblem och varumärken från företag och föreningar. Var Harry Martinson en ekorre? Själv säger han att det började med en leksaksbutik till sina döttrar på 1950-talet men när döttrarna blev äldre övergick leken till ett allvarligt samlande. Delvis hade han nog alla exempel på grafisk design som inspirationskälla till sin diktning men visst verkar det också finnas ett inslag av samlarmani.

På biblioteket i Olofström finns samlingen av Martinsons böcker och förutom det ett antal större och mindre bronsskulpturer av Carl Eldh. Varför Eldh? Jo han gifte sig 1907 med Elise Persson, född i Ebbemåla i Kyrkhult några kilometer från Olofström. Åter till Martinson, i Martinsonrummet finns över 2000 böcker från den egna samlingen, en blandning av fackböcker och fiktion. Det unika med samlingen är att mer än hälften av böckerna har en dedikation och en lång rad 1900-talsförfattare finns representerade. Det finns också en stor samling av allt som skrivits genom åren av Harry Martinson. Vi fick en stund för oss själva med böckerna och dedikationerna och de som ville kunde sedan säga några ord om någon bok. En av deltagarna började med att säga ”Karl Ragnar Gierow var min farbror” och så fick vi historien om hur Karl Ragnar Gierow blev ägare till en Parabellum-revolver. Ett äkta Bokhistoriska-ögonblick!

Inom stängslet för Sveriges största vilthägn, Eriksbergs Vilt & Natur, avslutades dagen tillsamman med Bengt Berg-sällskapet. Efter en gedigen lunch (hjortkött förstås) satt eller stod vi i de nyrenoverade lokalerna och fick ta del av initierade guldkorn om Bengt Berg (BB), en av Sveriges främsta naturskildrare. Åter var det Johnny Karlsson som var moderator och Per-Arne Olsson, vd för Eriksberg, hälsade välkommen och gav lite bakgrund om hägnet som varit djurpark sedan 1942. Sen blev det mycket BB. Bibbi Brorsson har skrivit boken ”Bengt Berg, författare och fotograf” och delade med sig av kunskaper och bakgrund. Under arbetet med boken stötte hon ibland på lokalbefolkningens syn på BB som enligt henne inte var odelat positiv. Enligt uppgift lär BB också ha uttalat sig förklenande om blekingar. Bengt Berg brukar förknippas med två saker: Havsörnens fridlysning 1924 och att han införde Kanadagåsen 1930 men det finns mycket mer att förundras av. När såg ni senast en kamera monterad på en gevärskolv? Från 1911! Finns på Eriksberg och vi fick se den. Kreativa och produktiva personer brukar skapa sina egna redskap för att realisera sina visioner. BB var synnerligen produktiv och den person som skapat BB´s bibliografi med den ödmjuka titeln ”Bengt Berg – Ett bidrag till en bibliografi”, Ulrik Lohm, fanns på plats och berättade bland annat om BB´s kanske mest kända verk Tåkern som kom 1913. Kristina Enhörning fick bidra med sina yrkeskunskaper om de olika böckernas inbindning och utsmyckning och Lasse Pettersson från Bengt Berg-sällskapet bidrog med ytterligare detaljer om de framlagda böckerna. Vinflaska till föreläsarna, kaffe och kanelbulle till deltagarna och sen var det hemresa.

Lång dags färd mot kväll, en givande dag för alla oss som lever enligt devisen ”den som kan mest när han dör vinner”.

Text Anders Frid och foto Lars Reveman 

Söndagen den 23 april 2017: Utflykt med Bokhistoriska Sällskapet till Håstad Mölla.

Anders Eklöv, limnolog från Lund, berättade initierat om Håstad Möllas historia. Nuvarande byggnad härstammar från 1860-talet men redan under medeltiden utnyttjade man fallhöjden från Kävlingeån för att driva en kvarn på denna plats.  Under ett 10-tal från 1811/12 till 1820-talet tillverkades här även papper men i övrigt utnyttjades kvarnen för malning av mjöl. Verksamheten bedrevs fram till 1947.

1947/48 köptes kvarnen av Dir. Philip Wolf. Denne Wolf ägde en stor fabrik för tillverkning av etuier i Malmö men hade också ett mycket stort intresse för fiske och naturvård. Vid tiden för hans tillträde var vattendragen starkt förorenade och utdikningen här, liksom på många andra orter, hade starkt förändrat landskapets karaktär och därmed områdets fauna. Wolf startade här ”Svenska Lax- och Laxöringföreningen” och ”Skola för utbildning av fiskmästare”. Skolan bedrev under ett antal år en mycket framgångsrik verksamhet och utbildade ett stort antal fiskmästare. Genom att dokumentera hur landskapet hade förändrats sedan gamla tider och påvisa vilken effekt utsläppen från industrierna nedströms mot Öresund hade på beståndet av fisk mm. bidrog han kraftigt till att myndigheterna så småningom aktivt började arbeta på en förbättring av vattenkvaliteten i Kävlingeån.  En fortskridande försämring under 1960-och 70-talen har nu kunnat vändas och vattenkvaliteten har successiv förbättrats.  Idag sker en fortlöpande kontroll av vattenkvaliteten och vid möllan finns en fångsanordning som möjliggör en kontroll av fiskbeståndet.  Genom Anders försorg fraktas också infångad fisk, framförallt ål, förbi de turbiner som finns och släpps nedströms.  Området har ett rikt fågelliv.

Björn Dal berättade därefter om tillverkning av papper i äldre tid. Som tidigare nämnts fanns under en kortare tid i början av 1800-talet även papperstillverkning vid Håstad Mölla. Papper var i äldre tider en bristvara och därför dyrbart. ”Lumpsamlare” bidrog till att införskaffa råvaran, kasserade textilier, och efter rötning och stampning med flera arbetsmoment fick man fram den åtråvärda produkten. Genom ”avtrycket” som mönstret i ”viran” gör på pappret är det ofta lätt att spåra vilket bruk som tillverkat handgjort papper. Under en period fanns i södra Sverige ett utomordentligt stort antal pappersbruk, små timrade enkla hus, vars kvarnhjul utnyttjade tillgången på rinnande vatten. Björn berättade också att Tycho Brahe anlade ett pappersbruk på Ven som producerade det papper som han tryckte sina berömda verk på. Eftersom Ven saknade rinnande vattendrag fick man dämma upp några vattensamlingar som för sin vattentillgång var beroende av regn och därefter leda vattnet i kanaler som drev pappersbruket. Björn påpekade också att det inte krävs så mycket strömmande vatten som man skulle kunna tro för att driva ett kvarnhjul.

På tal om papper – visste ni att folio-formatet inte primärt har med storleken att göra? I stället avses att pappret endast är vikt en gång. Är pappret (lägget) vikt två gånger får man en quarto (4 blad) och ytterligare en viktning ger en octav (8 blad)!  En folio är ofta cirka 35 cm hög med måste inte med nödvändighet vara så stor.

Björn visade därefter upp olika typer av dekorerat papper, klistermarmorerat, äkta marmorering, turkiskt papper, kattuntryck m.m. – det ena praktfullare än det andra.

Ett mycket givande besök!

Text Lennart Mörking och foto Lars Reveman

Torsdagen den 16 mars 2017: Årsmöte

Crafoord Auktioner ställde välvilligt sina lokaler till förfogande och tog generöst emot oss vid årets årsmöte.  Efter årsmötesförhandlingarna förevisade Torgny Schunnesson ett urval intressanta böcker som kommer att finnas med på vårens bokauktion lördagen den 3 juni (OBS auktionen är framflyttad 2 veckor!). Torgnys information kompletterades med Björn Dals kunskaper om upplagor och andra detaljer. Exempelvis att Göktytans klor ursprungligen avbildats felaktigt (med tre klor framåt) i Anders Sparrmans ”Svensk Ornithologie …” vilket rättades i ett senare häfte med en ny plansch på fågeln med två klor framåt (tillhör klätterfåglarna). Det aktuella planschverket är inte komplett men innehåller dessbättre båda Göktyte-planscherna. Vidare fanns Olaus Magnus ”Historia om de nordiska folken” i såväl första upplagan som senare, von Wrights ”Skandinaviens Fiskar” och Carl Clercks ”Aranei Svecici” i intressanta band, en Matissebok med originalgrafik, unika ryska utgåvor, autografer och brev med spännande proveniens med mera. Det finns med andra ord intressanta auktionsobjekt för allehanda samlarintressen. Mötesdeltagarna noterade förväntansfullt och nogsamt auktionsdatum i almanackan. Även medhavda böcker analyserades och bedömdes av Torgny och Björn inför intresserade ägare.

Text och foto Lars Reveman 

 

Fredagen den 3 mars 2017: Utflykt till Grafiska Företagens Förbund, Stockholm

En entusiastisk grupp bokbandsintresserade hade hörsammat vår inbjudan att besöka Bokbindarmästareföreningen och förevisas samlingen med Mästarband. Kaj Flick och Bosse Andersson välkomnade oss och berättade om Bokbindarmästareföreningen, grundad 1630, och samlingen med Mästarband. Att binda ett Mästarband är ett hedersuppdrag som årligen tilldelas en av föreningens skickliga bokbindare. Samtliga band från Marlis Egli´s vackra band med inlaga ”Pierre Lagrain”, bundet 1986, till Anna Åkerström´s spektakulära band med inlaga ”Stockholm Brutal” bundet 2015 och förvarat i en kassett i form av en modell av huset vi besökte – i en storlek motsvarande ett normalt dockskåp – fanns framdukade i möteslokalen. Sistnämnda är inget för ett normalt privatbibliotek. Glädjen blev stor när vi dessutom fritt fick studera banden och varsamt känna på, bläddra i och njuta av den hantverksskicklighet som är Mästarbandens signum.  Här finns gräddan av landets bokbindare från 1980-talet och fram till nutid representerade med band i varierad teknik och materialval men alla konstfullt komponerade.

Text och foto Lars Reveman 

Tisdagen den 21 februari: En kväll hos boksamlaren

En mild kväll i februari berättade Arnold Lach om händelser ur världsomseglingarnas historia. Ett av hans samlarintressen är böcker och han har ett vackert bibliotek med reseskildringar i sin trivsamma bostad. Där finns vackra band, bl.a. av bokbindare Spanowsky i Landskrona. Många av böckerna har fina och emellanåt handkolorerade illustrationer.

Men huvudtemat var de spännande historier och äventyr som böckerna förtäljer. Pirater, kannibaler, lömska fiender och skeppsbrott var bara några av de risker sjöfarare mötte då de under 17- och 18-hundratalen satte segel ut på världshaven i jakt på pengar, makt och berömmelse. De möjliga vinsterna var makalösa. Storpolitik, maktkamp och nationell prestige. Engelsmän gav sig på fransmän och spanjorer – och naturligtvis omvänt. De spanska skeppen från Acapulco med guld, silver och ädelstenar lockade.

Juan Fernández-öarna utanför Chile var en ofta använd ankringsplats. Efter bråk med kaptenen landsattes skotten Alexander Selkirk, den troliga förebilden till Daniel Defoes Robinson Crusoe, på en av de mer ensliga öarna. Det tog över fyra år innan han blev undsatt.

James Cooks tre berömda resor finns naturligtvis i Arnolds samling. Cook slutade sina dagar på Hawaii, av honom kallade Sandwichöarna. Med bryska maktmetoder hade han retat upp lokalbefolkningen och i ett handgemäng på stranden blev han slagen i skallen och stucken till döds.

I boksamlingen finns också skildringar av bl.a. Ansons världsomsegling liksom fransmannen Bougainvilles. Den senare förde på Ludvig XV’s uppdrag befäl över en expedition där även vetenskapsmän såsom botanister och geografer deltog.

Från sitt födelseland Österrike berättade Arnold historien om Maximilian I, bror till kejsare Frans Josef I. Efter en karriär i Österrikes flotta (på den tiden hade landet hamnar vid Adriatiska havet) accepterade han Napoleon III’s erbjudande om att bli kejsare i México. Det slutade illa. Det blev uppror och han blev arkebuserad. Den Österrikiska flottan hämtade hem hans kista, sedermera placerad i den kejserliga kryptan i Wien.

Speciellt intressant var historien om den orädda landsmaninnan, Ida Pfeiffer, som i mitten av 18-hundratalet ensam och i mogen ålder gjorde resor till fjärran länder vilka hon skildrade i mycket populära böcker.

Svenska flottans expedition med HMS Eugenie 1851-1853 var faktisk inte den första svenska seglatsen runt jorden. Den äran tillfaller brigantinen Mary Ann, 22 meter lång och med åtta mans besättning, som av ren tillfällighet 1839-1841 genomförde resan. Mary Ann var för övrigt byggd vid Oscarsvarvet i Luleå.

Det var också till Luleå Arnold Lach kom i början av 1970-talet efter ett antal år som kock på den engelska kanalön Jersey. Sedermera slog han sig ner i Malmö och efter några år på Svaneholm startade han en egen cateringfirma.

Och detta är endast några få axplock från en mycket trevlig kväll med många fascinerande berättelser och intressanta böcker att beskåda.

Text Per Thomsen foto Lars Reveman

Den 1 december 2016: Utflykt till Timmermansorden, Stockholm.

En kylslagen vinterdag samlades medlemmar framför Timmermansordens storslagna residens i centrala Stockholm. Väl insläppta i värmen blev vi generöst mottagna av bibliotekarie Johan Hallén och Olle Reichenberg som informerade om biblioteket och den unika bokbandssamlingen samt upplyste oss om rådande foto-förbud. En inledande besvikelse för den kameraburne förbyttes snabbt i tacksamhet – det hade inte varit möjligt att prioritera motiv. Överallt på hyllor och bord fanns 1900-talets svenska bokbandskonst representerad genom landets mest välsedda bokbinderier och bokbindare: Bernhard Anderssons, Bonniers, Hansfr. Frostells, Leonard Gustafssons, Gustaf Hedbergs, Esselte-Herzogs, Knut Hässlers, Nils Lindes, Nils Isbergs, Nordiska Bokhandelns Bokbinderi respektive Peter Meyer, Herbert Lindgren, Kerstin Bremer, Wolfgang Bremer, Olof Degerstedt, Åke Hässler, Juhani Roininen, Marlis Egli, Kerstin Tini Miura, Helena Strömquist, Torsten Nilsson, Arne Nilsson, Gerd Crona, Adam Larsson, Sven-Olof Nystedt med flera, med flera. Idel ädel bokbandskonst av högsta klass åskådliggjord genom olika konstnärstemperament men med den högsta hantverksskicklighet som gemensamt rättesnöre. Johan och Olle berättade dessutom att samlingen, hedersamt nog, fortsatt byggs på och förhoppningsvis knöts kontakter med deltagande bokbindare för framtida beställningar. Det blev en tidig julafton i år för oss som vurmar för bokbandskonsten.

Text och foto Lars Reveman

Den 1 och 3 november 2016. Två mörka novemberkvällar samlades medlemmar ur Bokhistoriska Sällskapet hos Christian Irhammar i Bjärsjölagård. Vi bjöds in till hans egenbyggda bibliotek vars bokhyllor helt täckte väggarna och inramade dörrportal och fönster. Christian tog plats i den likaledes egentillverkade kopian av Linnés plugghäst. Från denna pulpet-liknande anordning berättade Christian och vi andra samlades runt det stora bordet i rummet intill.

Böckerna i biblioteket är vad som blivit över efter “40 års samlande och krängande” och som är ägnat åt att begrunda vad dessa människor som skrivit, har ägnat sig åt. En del var speciella eller ”knäppgökar” för att citera värden.

Under kvällen läste och berättade Christian. En hel del kom att handla om Lund och människor där, som t ex Åke Ohlmarks. Om honom hette det att “ändamålen skändar medlen.” Han klippte nämligen texter ur böcker som han behövde för egna skriverier. Baron Schwerin på Skarhult vad god vän och ett stöd som ibland kom på besök i Lund med sin mops.

Christian visade och berättade om böcker i kategorin “hoax” d.v.s. skrönor. “En författare måste kunna ljuga sannolikt”. En författare i denna kategori var Nils Lilja, som beskrivits som “student i Lund, doktor i Göttingen – saknade sångröst”. Lilja var en klockare från trakten kring Röstånga och något av en provinsiell idéhistoriker. Han gav 1864 ut skriften “Vårt liv och dess strävanden”.

Läkaren Charles Emil Hagdahl och hans bok “Kokkonsten som vetenskap och konst” omnämndes liksom hans beskrivning av enkla, sammansatta och konstiga kroppar. Med de senare åsyftades väderkvarnar och kräftor.

Därefter flyttade uppmärksamheten till författarna som inledningsvis kallades för knäppgökar. Buck Nelsons bok “My trip to Mars, the Moon and Venus” beskrevs liksom konteramiral Clas Lindströms “Världstidsläran” och Jan Olof Bengtssons “Den femte dimensionen – människans tillväxt”. Torsten Edlunds bok om “Världarnas uppkomst genom meteornedslag” innehåller enligt författaren inga hypoteser eller teorier utan är bara rena fakta. Detta eftersom författaren är ingenjör och som sådan bara sysslar med fakta. Edlund hade hittat ett smörjmedel mellan bergskedjor och skikt som smälte så att kontinenter kunde röra sig i förhållande till varandra. Detta åstadkoms genom att meteorer slog ner och gav kontinenterna en knuff då och då.

Efter knäppgökarna kom vi till avdelningen pekoral, möjligen med inslag av knäppgökar. En man som hette Lundin utgav en förfärlig samling pekoral. Han levde som ungkarl och hängde sig till slut. Om detta och eventuellt samband med pekoral sades inget. Om Hans Nikolaus Riis från Kristianstad som utgav “Hans Nikolaus Riis – Rese och levnadsbeskrivning”, 1865 fälldes kommentaren: Björn Ranelid – däng dig i väggen. Riis slår du aldrig.

Mot slutet av kvällen kom vi till dansken Nils Nielsen från Køge, jägare, uppfinnare och tidningsutgivare. Han uppfann en säkerhetsjärnvägsvagn som om den spårade ur och välte även hade räls på taket så att den lugnt kunde fortsätta. En pannkaksmaskin och en loppeknusmaskin som kunde ha ihjäl tusen loppor i ett ”smaek” var exempel på andra lysande uppfinningar.

Christian läste och berättade om dessa människor på den hårfina gränsen mellan genialitet och dårskap och vi förundrades över all den möda somliga lägger ner för att sprida sina övertygelser.

Text Anders Almér och foto Lars Reveman

Den 21 – 22 oktober 2016 arrangerades Den gamla bokens dagar i Lunds Stadshall. Udda småtryck: skillingtryck, kataloger, priskuranter, aktiebrev mm var mässans tema. Temat återkom i utställningen ”Skillingtryck och andra småtryck” samt i en folder, med text av Björn Dal, som producerats för mässan och delades ut till besökare.

Den gamla bokens dagar 2016 

Utställare: 

Akarps Antikvariat – Lund
Antikvariat Gjörwell – Göteborg
Antikvariat Hyltén-Cavallius – Billinge
Antikvariat Mitt i Byn – Ingelstorp
Antikvariat Ola Eng – Uppsala
Antikvariatet i Norrköping – Norrköping
Antiquaria Bok- & Bildantikvariat – Göteborg
Antiquriaat De Rijzende Zon – Tilburg (NL)
BIBLIOPHILUS – Sjöbo
Bohusläns Antikvariat – Skärhamn
Bokbindare Dalia López Madrona – Lerberget
Bokbindare Torbjörn Segner – Lund
Bokförlaget Orbis Pictus – Fjälkinge
Bokhistoriska Sällskapet
Bokmalen Antikvariat – Göteborg
DavidNeilGallery – Lund
Eva Rosengren – Kristianstad
Gregers Antikvariat – Malmö
Holje Bok och Antikvariat – Olofström
Johns Antikvariat – Fågeltofta
Malmö nya Bokbinderi – Malmö
St. Annegatans bokbinderi – Lund
Sven Nilsson Antikvariat – Sölvesborg
Svenska Antikvariatsföreningen – Stockholm

Tema:
Udda småtryck: skillingtryck, kataloger, priskuranter, aktiebrev mm

Utställning:
Skillingtryck och andra småtryck

Lördagen den 17 september utflykt till Ringsegården och Jan Myrdalbiblioteket

Denna ännu sommarvarma septemberdag lämnade vi Skåne för en utflykt till Falkenberg och Varberg.

Vårt första besök var på Ringsegården Konst & Café, vackert beläget nära havet strax söder om Falkenberg. Vi blev väl mottagna av Håkan Jansson som skapat detta utställningsrum för sin stora samling av akvareller, teckningar och böcker signerade Gunnar Brusewitz. Utställningen består av smakprov ur konstnärens enorma produktion av akvareller, teckningar och illustrationer, ofta placerade inom glas och ram med original bredvid de tryckta upplagorna. Brusewitz arbetade som tecknare, illustratör och skribent på flera olika tidningar och har även illustrerat ca 250 böcker. Han gav även själv ut ett 60-tal böcker med framförallt naturen som tema med färgrika betraktelser av djur och människor i både ord och bild.

Vi fick fritt vandra runt i utställningen och även angränsande rum med både böcker och ännu mer konst i långa banor. I utställningslokalen visas just nu även målningar av Lars Jonsson, som kanske är allra mest känd för sina fågelmotiv. I caféet bjöds vi på en stärkande fika med vacker utsikt över strandängarna och ett blått nästintill stilla hav.

Speciellt för oss hade Håkan plockat fram ett stort antal vackert bundna böcker, både moderna och äldre. Här fanns signerade band med original-illustrationer bundna av välkända mycket skickliga svenska bokbindare såsom t ex Kerstin och Wolfgang Bremer. Vi fick även se några av de fantastiskt vackra dagböcker som Gunnar under hela sitt liv skrev och försedde med akvareller och teckningar.

Vi åkte sedan vidare till Varberg och Jan Myrdalbiblioteket.

Biblioteket är inrymt i en större villa i den södra delen av Varberg och invigdes 2015. Samlingen är skänkt av Jan Myrdal till Jan Myrdalsällskapet och består av ca 50 000 titlar som nu bearbetas för att kunna fungera som ett forskningsbibliotek. Finansieringen bygger helt på privata donationer.

Bokhistoriska Sällskapets medlem Mathias Cederholm tog emot oss och gav en kort presentation av biblioteket. Mathias är en av ca 25 personer som arbetar ideellt med att katalogisera och ordna biblioteket. Samlingen är unik i sig och cirka en tredjedel av titlarna finns inte på andra bibliotek i Sverige eller i västvärlden. En stor del av samlingen består av tidskrifter från olika delar av världen, mycket satir, en stor skönlitterär samling främst på tyska, franska och engelska, litteraturkritik, litteraturhistoria och konsthistoria. Här finns även en stor samling av manga. Jan Myrdal var en av de första i Sverige att introducera denna japanska tecknade serieform.

Biblioteket är inrymt i många olika rum på husets alla fyra plan och rummen är uppkallade efter innehåll och tema; här hittar vi t ex Indienrummet och Brandesrummet. Det är ett mycket spännande hus och överallt på väggarna hänger målningar och fotografier skapade av Jan Myrdals framlidna hustru Gun Kessle och planscher från parets många gemensamma föredrag, resor och bokutgivningar.

Glatt överraskade fick vi även möjlighet att lyssna på Jan Myrdal själv. Denna mycket pigga 89-åring bor i samma hus och kommer gärna ut i biblioteket och berättar om sina tankar bakom att bygga upp ett forskningsbibliotek. Han betonade vikten av att kunna gå till källan, det som ursprungligen skrivits, den först tryckta upplagan och att som forskare inte bara läsa referat från tidigare forskare eller senare upplagor och omtryck. Vi bjöds vidare ut på en lång och spännande resa i vitt skilda ämnen från barndomens läsfostran där feber botades med läsning av Homeros och franska revolutionen till filminspelningar i det kommunistiska Kina, bordsskick i olika delar av världen, kvinnlig rösträtt, bikt och pornografi.

Det blev en mycket trevlig höstutflykt och vi åkte hemåt fyllda med många nya intryck, tankar och funderingar.

Text Kristina Enhörning och foto Lars Reveman

Söndagen den 28 augusti utflykt till Övedskloster

Höstens första program bjöd på flera intressanta upplevelser.

Johnny Karlsson berättade med inlevelse om en udda existens; banvaktaren, filosofen, vishetssökaren, författaren och boktryckaren Anders Ljunggren (1872-1961) som han upptäckte av en tillfällighet.

”Det hela började i Gualöv för en 20/25 år sedan. På en loppis, i en låda hittar jag en skrift tryckt av A. Ljunggren i Holmby 1937. Sedan var jag fast!” Vem var denna A. Ljunggren och hur kom det sig att……..? Frågorna hopade sig och med svaren framträder en fascinerande gestalt. En banvaktare som läste de stora filosoferna och funderade kring livets stora frågor men inte nöjde sig med detta utan även formulerade egna slutsatser och satte dessa på pränt och med hjälp av en Digelpress och eget, men begränsat sortiment av typer spred sina alster. Och detta trots ett stort handikapp. Efter en misskött blodförgiftning fick högra armen amputeras! Ett 25-tal skrifter är kända, några under pseudonymen Anders Persson arbetskarl. Bland skrifterna kan nämnas ”Inledning till Vetenskapen om Samhällslivet” med underrubriken ”En vetenskaplig samhällssyn blir mer nödvändig ju mer samhället utvecklas. Vägledning finns här” Han formulerade sin syn på vad som formar en människa; barnuppfostran, väljande av livskamrat, åldrandet, jordfördelningen och individens förhållande till döden. Han tycks ha haft en synnerligen modern och humanistisk syn på barnuppfostran och betydelsen av att ge barn kärlek. Bland mera udda förslag till sökandet av kunskap pläderade han för byggande av ”star-room” där man under mörka vinternätter kunde studera stjärnhimmeln för att få svar på livets stora gåtor.

Vid hög ålder skaffade han ett lexikon för att lära sig engelska. Han tog sig till London för att hålla ett tal i Hyde Park ”The wisdom speakters place in Hyde Park corner”. Det måste ha varit en fantastisk upplevelse att lyssna till honom. Men det var det också att lyssna till Johnny Karlsson.

Därefter höll Björn Dal ett kort anförande om en annan udda författare och boktryckare, Torsten Persson i Allerum som skrev romaner. Hans debut ”Vi och våra fäder” kom ut 1950 och det är han själv som via inköpt stil från Berlings i Lund ansvarar för såväl sättning som tryckning och inbindning. En intressant artikel om just Torsten Persson, ”Tala om bokhantverkare!”, är författad av Janne Charlesen och publicerad i ”Alla tiders böcker, nr. 24, 1999. Läs den!

Efter välkomponerad lunch följde så en stunds vistelse i en värld, väsensskild från förmiddagens omtalade gestalter.

Under sakkunnig ledning av Eva och Otto Ramel blev vi först informerade om Övedsklosters historia och tillkomst och guidades därefter runt i slottsgemaken och besökte biblioteket.

Som namnet antyder var slottet till en början kloster (premonstratenser) i likhet med bl.a. Bäckaskog. Av klostret finns dock idag inga synliga rester. Efter reformationen i Danmark kom egendomen så småningom i släkten Lewenhaupts ägo för att därefter genom köp 1753 tillfalla familjen Ramel, genom Hans Ramel (”Bygge-Hans”). Det var Bygge-Hans som lät uppföra det nuvarande slottet efter ritningar av Carl Hårleman, som emellertid dog långt innan något bygge kom igång. Förebilden lär ha varit ett slott i Frankrike och bygget stod klar 1776. Ritningarna finns dock ej bevarade. Idag bildar Övedskloster en synnerligen väl bibehållen 1700-tals miljö såväl utvändigt som invändigt och slottet är fideikommiss inom släkten Ramel. Underhållet av denna levande miljö förutsätter ett omfattande jord- och skogsbruk. Godset som har 16 anställda omsätter ca 30 milj. kr.

Det lilla slottbiblioteket grundades av Amalia Beata Ramel f. Lewenhaupt och är fortfarande inte fullt ut katalogiserat. Bland det mera intressant böckerna finns en gästbok från Löberöds slott, en bibel skänkt av Kristian IV med flera kungliga namnteckningar samt ett praktband med planscher ur Svecia Antiqua uppfordrade på ”nytt” papper.

Text Lennart Mörking och foto Lars Reveman 

Lördagen den 21 maj utflykt till Vegeholms slott och Grafiska Museet.

Vårens stora bokhistorska begivenhet. Besök på Vegeholms slott i nordvästra Skåne och Grafiska Museet i Helsingborg. En väl avvägd komposition av kulturhistoria och den grafiska teknikens historiska utveckling.

På Vegeholms gårdsplan blev vi varmt välkomnade av slottsherren, Stefan von Geijer, som med inlevelse tog sig tid att berätta om slottets historia och ledsaga oss genom den storslagna och synnerligen välskötta i huvudsak engelska parken. Den nuvarande trädgårdsanläggningen är efter en plan av den danske trädgårdsarkitekten I P Andersen. Det var tydligt att parken var Stefan von Geijers särskilda skötebarn.

Slottet, eller borgen, uppfördes ursprungligen på sin nuvarande plats i begynnelsen av 1500-talet av riksmarsken och länsherren på Helsingborgs slott, Tyge Krabbe. Ett fyrlängat renässansslott omgärdat av en vallgrav, vilken utgör en naturlig del av Vege å. Krabbe sades vara en kraftfull och brutal herre som aktivt deltog i tidevarvets upprepade strider i länet. Borgen härjades under bondeupproret 1525 och fick därefter återuppbyggas.

Efter fem generationer Krabbe förvärvades egendomen 1663 av den förste svenske generalguvernören i Skåne, Gustaf Otto Stenbock. Slottsbyggnaden var då starkt förfallen och en omfattande upprustning genomfördes. Exteriört nu ett barockslott troligen efter Jean de la Vallées ritningar. Ganska snart övergick egendomen i släkten Cedercrantz ägo. Under deras innehav samlades på Vegeholm ett omfattande bibliotek som under början av 1800-talet överfördes genom arv till Södra Lindved.  Boksamlingen kom dessvärre under senare delen av 1900-talet att skingras vid försäljning på auktion (genom Åke Andersson på Libris antikvariat).

Som många andra slott och herresäten besökte Linné även Vegeholm under sin skånska resa 1749. Han skriver att ”Stenhuset var uppbyggt år 1531 av Thyge Krabbe (densamma som tog på visst sätt Gustavum I:um till fånga). Linné förtäljer vidare bl.a. om texten på Krabbes gravsten i Strövelstorps kyrka. En kopia av gravstenen är inmurad i slottsbyggnadens fasad.

En viktig händelse i slottets historia var 1902 då Wilhelm och Irma (f. von Hallwyl) von Geijer övertog godset. Nu genomfördes en omfattande restaurering. Såväl utvändigt som interiört. Bl.a. överbyggdes borggården med arkader i två våningar. I den nedsänkta gården finns en vacker springbrunn.

Vår sakkunniga guide inne i slottet var Elisabet von Geijer. Även hon fick oss att känna oss som välkomna gäster. Trots att familjen senare på kvällen skulle fira en dotters förlovning gavs god tid till information och frågor. Vad vi kunde förstå har den vackra inredningen och konsten influerats av det Hallwylska Palatset i Stockholm som uppfördes av Irma von Geijers föräldrar.

Efter tid för måltid for vi vidare till Helsingborg och det Grafiska Museet, som är Sveriges största tryckerimuseum. Här togs vi emot av konstnären och grafikern Peter Nordström som är ansvarig för verksamheten. Inom museets väggar finns även bl.a. bokbinderi, papperstillverkning och grafisk framställning. Peter Nordström förklarade skillnaderna mellan djup- hög- och plantryck. Han avslutade denna del av visningen med att framställa ett tryck enligt djuptrycksmetoden. Därefter förevisades bl.a. museets olika tryckerimaskiner.

För den som är intresserad av vidare studier i ämnet har Björn Dal givet ut en utomordentlig översikt: ”Bild – illustrationstekniker fram till 1800-talets mitt – i Bok”. Vad gäller tryckeriprocessen finns en bra beskrivning i ”Det tryckta ordet, Svensk tryckeriteknik under 500 år” utgiven av LT:s förlag och Sveriges Tekniska Museum 1986.

 


Text Bo Francke och foto Lars Reveman

Lördagen den 9 april 
2016 utflykt till Torups slott. En strålande vacker vårdag träffades ett 20-tal medlemmar vid Torups slott strax utanför Malmö för att studera slottet och då i synnerhet dess bibliotek, omfattande drygt 4000 volymer.

Besöket inleddes med en presentation och rundvandring under sakkunnig ledning av guiden Eva Roos Davidsson. Torups slott har anor från 1500-talet och fick sin nuvarande exteriör i början av 1600-talet. Först studerades borggården, som är en av de minsta i Sverige.

På slottets andra våning förevisades bl.a. den stora matsalen med vackra gyllenläderstapeter och monumentala målningar av David Klöcker Ehrenstrahl (den svenska målarkonstens fader). Något som inte visats tidigare är det serveringskök som ligger strax intill matsalen och som har köksskåp målade i dalablått och diskbänk i kopparplåt!

Efter rundturen i slottets salar återstod så biblioteket, som idag inryms på nedre våningen i det som tidigare varit ett vagnslider.

Guide vid visningen var historikern Mathias Cederholm, som har katalogiserat biblioteket. Katalogen finns tillgänglig i den nationella biblioteksdatabasen LIBRIS. Ni hittar den via länken nedan eller genom att ange koden tosb i fältet bibliotek under utökad sökning i LIBRIS.

Här hittar du Torups böcker i Libris

Vi fick en bra beskrivning av bibliotekets innehåll. Samlingen innehåller ett flertal intressanta ämnesområden såsom fransk upplysningstid (på franska), folkloristik, konst och skönlitteratur. Ett stort antal titlar från 1700- och 1800-talet finns endast på Torup och deras poster i LIBRIS är nu länkade till fri digital text i utländska databaser. Det relativt moderna biblioteket skapades i huvudsak av slottsfrun Henriette Coyet (1859-1941). Hennes engagemang i exempelvis kvinno- och fredsfrågor visar sig tydligt i samlingen. Mathias berättade om en del utvalda böcker med speciellt innehåll, exempelvis Napoleón Le Petit av Victor Hugo.

Biblioteket har tidigare omfattat en hel del rara böcker från 1500-talet och framåt, exempelvis Tycho Brahes Astronomiæ Instauratæ Mechanica från 1598. Merparten av dessa äldre böcker såldes på auktion för några år sedan. Mer att läsa om boksamlingen finns i boken Resa i tysta rum av Wästberg, Theorell & Hammarskiöld.

Eftermiddagen avslutade med eget botaniserande i bibliotekets bestånd. En av mina favoriter var en liten engelsk bok om hästens fot; The Anatomy and Physiology of The Horse’s Foot av James White (1801), med några fina handkolorerade planscher.

Text och foto Bosse Ljungberg

Tisdagen den 15 mars 2016 föredrag. I anslutning till årsmötet lyssnade ett trettiotal intresserade medlemmar på Marianne Lund Petersens anförande: ”Om arbetet med att framställa en replika av Kieltraktatet”. Marianne, bokkonservator på Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn, berättade initierat och engagerande om detta unika bokprojekt beställt av det Norska Stortinget 2014 med anledning av 200-årsminnet av denna historiska händelse. Replikan av detta fredstraktat tillverkades så långt möjligt i material motsvarande originalet och med dåtidens hantverksmetoder. Detta innebar att ett antal olika hantverkare ­– ­garvare, kalligraf, textilkonservator, bokkonservator, bokbindare, silversmed med flera – fick uppbringa den yttersta hantverksskicklighet.

Text och foto Lars Reveman 

15 & 17 februari 2016: En kväll hos boksamlaren. Eva och Jan Trofast tog generöst emot våra intresserade bokvänner vid två tillfällen samma vecka – ett tillmötesgående sätt att lösa det stora intresset!

Jan förklarade redan före inträdet i biblioteket att nu skulle vi inte få se några kolorerade planschverk – ämnet var våra framstående kemister med Jacob Berzelius (1779-1848) i spetsen och den litteraturen kännetecknas av andra skönhetsvärden. Men någon färglös föreställning blev det då inte. Med sina djupa ämneskunskaper målade Jan upp hela det vetenskapliga perspektivet samtidigt som han ur hyllorna förevisade det ena trycket sällsammare än det andra. Avgörande upptäckter presenterades på löpande band, för de flesta av besökarna svårbegripliga formler och namn på grundämnen vi tidigare sällan eller aldrig haft på tungan – cerium, zirkonium och torium. Vi fick se det tunna lilla häftet från 1804 – Cerium, en ny Metall, av de unga kemisterna Wilhelm Hisinger och Jacob Berzelius, tryckt i 50 exemplar på den förstnämndes bekostnad. Deras samarbete fortsatte och när Vetenskapsakademien refuserade deras rön kunde de på den välbeställde Hisingers bekostnad själv ge ut Avhandlingar i fysik, kemi och mineralogi i sex delar 1806-18. Som för att markera det banbrytande innehållet, glänste sviten oskuren i tidens moderna glättade gröna eller orange pappersband – likt de symboliskt brandröda omslagen till den vid samma tid utgivna litterära tidskriften Phosphoros. Vänd mot bokhyllorna med exempel på Sveriges kulturella och vetenskapliga resning under Berzelius tid, poängterade Jan att allt detta också belyses väl i Berzelius omfattande brevväxling. Där återfinns också tänkvärda exempel på den världsberömde vetenskapsmannens behov av hjälp för att få vardagslivets ekvationer att gå ihop. Med blåsröret i hand lyckades Jan i alla fall på ett underhållande vis ge oss en unik inblick i en åtminstone för undertecknad tidigare okänd värld. När samtalet vid det följande kaffet kom in på Jans och Evas senaste patent för att, tror jag, rengöra ytorna på minimala kristaller, kändes det mesta normalt obegripligt igen.

Text Björn Dal och foto Lars Reveman